Andra halvan av september
Septembers andra halva blev en blandning av valvaka, raringar, Marx, plugg, pizza och Moskva.
Klart godkänd!
Golden leaves in Moscow baby
I min värsta pluggångest söndagen den 21 september tog jag ett beslut. Mitt ryska visum skulle ta slut den tredje oktober och jag hade en entry kvar. Vad är pengar till för om inte att göra det man tycker om? frågade jag mig. Träffa de man tycker om? Vara där man vill vara!
Den sjuka veckan med tenta, pm-inlämning, Marxmöte och opponering kunde bara ha ett verkligt värdigt slut. Jag köpte en tur och retur till Moskva. Fredag till måndag.
Fy vilket bra val.
Åt japanskt
Åt krämbullar med en Boris och en kattunge
Dansade till Mishas beats
Tanja var där och fin i ny frisyr!
Hoppade efter ett löv och fick med mig hela trädet
For ut på sparkcykel i förorten och samlade lönnlöv
Var på kinesisk tecermoni
Fotade guldfiskar
Upplevde röda torget nattetid
Andades nattluft vid ett öppet fönster i en rökig lägenhet full av musik
Drack vinbärs "kompott"
Dansade irländsk dans i ett hus med blåa väggar, gröna växter och välvda fönster
Åkte metro, metro, metro..
Njöt av vackra detaljer
Dog lilla septemberdöden. Fick nya vänner. Drack litervis av te. Sjöng överallt. Kände kärlek, vänskap och värme.
Challenging the laws of Space
Going for adventure
Peace out
Onsdag med Rousseau
Jag sitter vid bordet i korridorsköket och översätter kluriga grammatiska meningar till Ryska. Då hör jag att någon annan kommer in i korridoren, hen släper efter sig en svagt gnisslande vagn...
Det är städerskan. En kort kvinna från sydöstra Europa med bister min. Jaha! Det är HON som städar våra toaletter varje onsdag! tänker jag och blir plötsligt generad. Jag har ju många gånger tänk vilken magi det är den där dagen i veckan när det sviniga kaoset inne på toaletterna förvandlas till rena golv och nytömda papperskorgar.
Nu sätter hon på sig handskarna och går in på den första toaletten. Jag börjar skämmas. Jag vet ju hur där ser ut. På golvet runt papperskorgen ligger ett hav av smutsiga gamla pappershandukar. Det är inte att de inte har plats i papperskorgen. Det är bara ingen som har lust att stoppa ner handen i hinken och med ett bestämt *tryck* trycka ihop de luftiga pappret så att det ska få plats med mer. Istället låter vi de nonchalant singla till golvet som höstlöv. Ett par dagar i veckan ser det förjävligt ut där inne, men, det går ju över.
Anledningen till att det går över är att en annan människa just nu kröker sin rygg och plockar upp varenda pappersbit från golvet. Hon kommer ut igen med en äcklad min. Jag förstår henne. Och jag skäms.
Det hade lika gärna kunnat vara jag som städade upp det. Men det är det inte. Jag är så oerhört priviligierad. Jag kan att stiga upp kl 9, tvätta min egen tvätt (vilket jag gör typ en gång i månaden) och sen med ett glas Brämhults juice sätta mig och öva rysk grammatik. Jag behöver inte städa upp andra männsikors skit. Vi är två människor i den övergivna korridoren. Båda kvinnor med av olika ekonomisk klass. Jag från i den övre medelklassen: borgarskaper/härskarklassen, hon från underklassen: arbetarklassen/tjänarna/de exploaterade.
Hon kommer in i köket och säger med en obehaglig blandning av skuld och bitterhet: "Ursäkta, jag vill städa i köket. Tack."
Jag reser mig och går. Känner mig så dum att jag inte fattat att jag var i vägen. I dörren säger jag: "Tack för att för att du städar här så fint!" (Bra försök, men det blev bara awkward)
Jag är glad för att jag fick träffa henne idag i allafall för det påminner mig om vad som behöver göras.
- Göras? Det finns väl inget som kan göras? (Tänker kanske nån.) Om ni i korridoren börjar städa efter er kommer inte hennes jobb inte behövas längre och då kommer hon i en ännu värre ekonomisk ställning!
Men tack vare Rousseau får det här mötet en helt annan innebörd för mig.
Rousseu påstår att i en fungerade demokrati där vi ska kunna leva i fred och frid måste alla alltid rösta och välja efter allmänviljan. Detta går hela vårt samhällskontrakt ut på.
Allmänviljan är inte samma sak som genomsnittet av allas sammanlagda själviska viljor.. Allmänviljan är ALLMÄNHETENS BÄSTA. Rousseau tror att man kan komma fram till vad som är bäst för allmänheten bara genom att fundera och tänka förnuftigt. Men jag håller inte med om det.
Hur skall man kunna föreställa sig vad allmännhetens bästa är om man inte vet hur allmännheten ser ut och vem den består av?
Allmänheten för mig är den allmänhet som jag jag känner till. Om jag hela mitt liv bara rör mig i övre medelklass kommer jag rösta och välja utifrån våra behov: min klass = min allmänhet. Jag kommer tro att vårt bästa är det allmännas bästa. För även om jag skulle känna till att det finns andra samhällsklasser, har jag ingen aning om vad de harför behov och levnadsvillkor!
Jag tror att interaktion och prova på är det viktigaste vi kan göra för att vidga våra samhällsvyer och göra samhället bättre och rättvisare.
Jag tror att interaktion och prova på är det viktigaste vi kan göra för att vidga våra samhällsvyer och göra samhället bättre och rättvisare.
Jag vet hur bittert och ledsamt det är att få ryggskott av att plocka upp för många soppåsar. Jag var med om det själv i somras! Därför värderar jag städerskans arbete så högt och önskar henne samma privilegier villkor som jag har.
Hon och hennes arbete och liv är inte difusst och irellevant för mig. Hon har en plats i min allmänhet.
Craterellus tubaeformis
Nu är det pluggtider! Tyvärr har jag lyssnant på riverdancemusik på nätet lite för många timmar nu. Men nu är det nog med det! Diciplin och självbehärskelse krävs till det yttersta. Inga onödigheter. Då passar snabbmat bra. Den får gärna vara vacker. Trattkantareller frästa i järnpannan går fort. Och med några färdiga mikropannkakor och hallonsylt till blir det fest. (Vet, detta låter otäckt likt Underbaraclara. Och jag äter ju inte kantareller varje dag. Det är värsta lyx-lyxen för mig!)
Varje natt syns min dansande väns skugga i taket
Jag är född!
I fredags fyllde jag 22 år. För tredje fördelsedagen i rad vad jag med min Dani. Den här födelsedagen var speciell, precis som födelsedagar alltid är på något sätt. Natten innan stod jag och Dani och knöt ungefär 50 stycken ukrainska dumplings: vareniki. Med potatis och lök, med potatis lök och champinjoner. Men körsbär... På min födelsedagsmorgon vakande jag glad i hågen och gick på lektion. När dem var över och jag kom ut till cyklarna stod Dani där med en påse full av kantareller och en ljuvlig blombukett till mig.
Och där hemma på köksbordet väntade en nybakad chokladtårta. Jag fick en lyckochock. Så åt vi pasta med stuvade kantareller och chokladkaka.
Klockan 6 började köket fyllas av doften av puttrande borsjtj och en efter en kom finklädda vänner och slog sig ner vi det dukade bordet. Sofia, Hanna, Frida, Nicklas, och Filip, Oliver. Och så jag och Dani!
Det var så mysigt! Det bästa var födelsedagssången!!!
Det var min dag. Hela dagen gick jag runt med en sån känsla av glädje och energi. Och sjön för mig själv: Jag är född.. jag är född...!!
Люблю сентябрь
Sushi i Sommarro
Uppsalas Kulturnatt
Sofia Nahringbauer
I Leksand hos Laura
Vi har varit två underbara dagar hos Laura och Elsa i Leksand. Laura går keramiklinjen på folkhögskolan där.
Vid stigen längs vattnet låg det döda möss. Laura tror att de ätit något gift och springer mot vattnet när de känner att de blivit förgiftade.
Siljan
Happy family med vårat tillfälliga adoptivbarn Elsa.
Mycket beskedlig ung dam
I verkstan fick jag se Lauras asfina skulpturer. Önskar att jag också hade möjlighet att skulptera 24 timmar om dygnet.
På lördan var det kuturnatta. Efter en lupplur sminkade vi oss för att ge oss ut på byn.
Vattnet var så klart och kallt. Simmade under vattenytan med öppna ögon i riktning mot solen.
Sen tog vi oss till centrum, beundrade meloner, drejade och band böcker (anteckningshäften)
Fick till stor glädje se min gamla högstadiekamrat Gustav (som jag inte sett på 7 år) spela Bob Dylan med sin bror i en bygdestuga.
Det var en superfin helg
Första veckan i Uppsala
Hej Mormor! Jag är så otroligt glad och tacksam för att du mår bättre!! Min första vecka i Uppsala är förbi. Så här såg det ut ibland:
Måndag! Jag blir "innan-första-skoldagen-fotad"av Dani vid mitt morgonsolsfönster på rummet (titta koftan jag fick av dig!) och utomhus på cykeln på Sturegatan. Sen trampade jag iväg på min allra första föreläsning på Uppsala Universitet. Det blev en dubbellektion i Platon och Aristoteles.
Måndag! Jag blir "innan-första-skoldagen-fotad"av Dani vid mitt morgonsolsfönster på rummet (titta koftan jag fick av dig!) och utomhus på cykeln på Sturegatan. Sen trampade jag iväg på min allra första föreläsning på Uppsala Universitet. Det blev en dubbellektion i Platon och Aristoteles.
Tisdag! Träffade Hulgur, Fnille och andra trevliga människor på Upplands nation. De drack öl, jag och Dani knaprade nachos, jag stötte på gamla vänner som jag saknat! Elza från klassen, Hanna från musikalen och en massa andra coolingar från Katte.
Onsdag! Vi drog till Stockholm och i gamla stan beundrade vi smala gränder, fotade spegelbilder i rutor och stötte på Mindy från min gamla klass.
Sen tog vi färjan till en holme. Det var då jag fick veta att du var sjuk mormor. Det var hemskt. Vattnet var så elakt blått.
På kvällen åt vi middag hos Hulge. Nära hans hus finns en utkiksplats över hela stan. Vackert
Det här är min nya mössa. Det är en beani. Gillar du den?
På vägen hem till Uppsala for vi förbi Gamla stan igen och tittade in hos Juni och Anton. Det var så kul att se dem men det blev ingen bild. (Whyyyy??!):O Sen blev det torsdag och bara plugg plugg plugg. I fredags åkte vi till Dalarna!
Nu har jag landat på en näckros i tjärnen
Jag har hittat hem. Till mitt näckrosblad i den stora djupa tjärnen som är vår värld. Näckrosbladet råkade vara ett där jag landat redan tidigare, men nu har jag slagit mig ner för att stanna. Nu sitter jag här med solen i ansiktet och från min plats ser jag skandinaviens största katedral. Den har höga vassa torn.
Så här såg det ut när vi flyttade norr ut. Det där oranga är vårt släp. Så körde vi 700 kilometer. Halva vägen var.
Ja så var det. Vi packade och packade. Mormor grät lite, morfar fotade och Klara och Signe hoppade runt. Till och med Axel tog sig ut på gatan för att vinka. Klockan kvart över 9 hoppade vi in i bilen och for iväg. Stannade efter tio meter så att jag fick hoppa ut, springa tillbaka och krama om alla igen. Sen for vi. Och for. Och for. Och. For. Kom fram kl 19. Packade in allt, bar och konkade, konkade. Kl 00.00 var vi klara. Jag var trött som döden, jordgloben sken sällsamt på sin stol. Vi hade landat på mitt näckrosblad i den stora djupa tjärnen. Som är världen.
