Gosse, gosse!
Den här stunden med Astor och Robin vid pianot en onsdagskväll 365 dagar efter att vi kom hem med ett litet knyte som såg ut som en landshövding. Stora kinder, smala glipor till ögon, platt panna. Nu är pannan välvd, ögonen klara och blåa, kinderna fortfarande runda som svenska äpplen om hösten. Gossen plockad ur en Elsa Beskow-saga med långa pianofingrar och lockar som kungen själv.
<3
Vår egen ett-åring!
På Astors födelsedag den 24 mars stannade vi hemma i Uppsala. Både jag och Robin spenderade hela dagen hemma med Astor. Jag bakade en saffranskaka och gjorde en födelsedagsbakelser med jordgubbar och hallon. Bären på toppen var det godaste tyckte Astor. Köket var smockfullt av vårblommor och pelargoner. Astor fick en blå cementblandarbil och en bok om att börja på förskola. Tänk att vi varit föräldrar i ett år. (!) Jag kommer ihåg hur fruktansvärda de första nätterna hemma efter förlossningen var. Fulla av rädsla, för hur skulle jag hålla den här människan vid liv? Men dagar läggs till år och nu är vi här. Du är ett lätt barn, så ljuvlig, rolig och smart. Fina fina Astor. Tänk att jag fick just dig <3
Påskkärringen från Uppsala
Vilken dröm att få ha en egen liten påskkärring på påskafton. Han flög i sin bilbarnstol med Svenning som resekamrat hela vägen från Uppsala ner till Malmö för att fira påsk. Här drar han ut nycklar ur skrivbordslåda och försöker sätta tillbaka igen, han går några självständiga steg då och då och cruisar lyckligt fram med gåvagnen om man ställer dit honom. Men mest sitter han och leker med fordon av olika slag. Det här är en bilintresserad påskkärring!
Vi älskar dig så mycket Astor.
