28 juni

Men två ärkeänglar åts en måltid vid Hovs Hallar. Den ena ärkeln var en spontan besökare från Österrike som heter Raphael. Den andra var Juni. Jag och Juni förberedde en 6 rätters måltid med orientaliskt tema. Hommus, abourgineröra, piroger.. Packade ihop allt i den lilla blå bilen och åkte och hämtade Raphael på stationen i Båstad. Det har byggts en ny station som ligger lite utanför stan och är stor och modern. Vid hallarna smakade maten bra. Vi överraskade mor som var på kurs. Hon trodde först att jag var en liten pojke eftersom jag hade på mig Raphaels mössa. Sen promenerade vi på ängar och längs stranden i Torekov. 

 

Midsommar firas bäst på en liten talltät ö i norra skärgården som heter Marö. Den är lika torr som namnet, inte mycket för ögat, har ett litet rött båthus och en brygga. Men där firas världens bästa midsommar. De senaste 3 midsommarna har jag gjort misstaget att fira på annan ort. I år var det dags igen och det blev lika vilt som det sig bör. Det var förstår urmysigt att fira tillsammans med Junis familj, Maria och Primo, och andra sommargäster som varit med lika länge som jag, eller längre (bland annat en liten vit hund som heter Stig). Men extra gultkant, ja en riktigt fet guldkant tjock som en 18 karats vigselring, gav medtagandet av två vänner som jag därmed lyckades rädda från midsommar i ensamhet. Mina medföljande var min gamla granne Daniel från Tyskland och Oliver, musikalförfattare och gammal god vän. Det var två lyckoträffar! Daniel njöt av samtal om kinesisk te-kultur, kaffepauser och gudomlig pasta med smör och mynta. Oliver slog på stort och framförde ett solonummer under midsommarbuffén där han sjöng och klättrade på väggarna som en insekt. Det blev helt enkelt succé. 

 

Här sitter Daniel och stirrar stint. Det är enligt mig en av hans signaturblick

Junis respektive: statistikern och konsulten Anton (även känd som Rinkan) frestar kameran med ett mystiskt tecken

När jag steg upp idag tipsade Seva om en fototävling som söker efter årets bästa reportage och porträtbild. Jag dök ner i min extrena hårdisk och började leta efter något som skulle kunna passa och gjorde ett litet urval. Men genom att sedan kolla på vinster från tidigare år blev det plötsligt tydligt att graden av bearbetsning, färggranhet och tillgjordhet inte räcker hos mina bilder. Jag kan inte skicka in en bild av min mormor som lyser av kärlek och ljus i håret som en ängel. Det räcker inte. En sån tävling förtjänar inte hennes äkthet.

 

Det var iallafall roligt att sitta och minnas och välja ut bilder. Så jag kan ju lika gärna passa på att visa vilka upp vilka det blev. Bilderna är från mormors begravning, min och Teas rysslandsvistelse i april förra året, och mitt besök hos Rupardsystrarna i Provo. Och så lilla mormor, som äter paj med glass.