Världsvår

Det är vår i världen. Det är vår i Sankt Petersburg. Och jag var där och andades in den, kände på dess spröda blad, drack den i form av svart te och åt den i stora skedar cypersk gyllene sylt. Jag talade med den i intelligenta ungdomar, ett par fulländade babushkor och ett barn som spelade girarr som en tonåring. Jag hörde den i munspel, bas, trummor gitarr och sång och i min egna röst som ylade "Vesna idjåååt, vesna idjååt!!" (våren kommer!) längs solbelysta kanaler om kvällen. Jag kände den i ett par kängor som skavde sönder mina hälar och i metrons svängande ilningar genom underjorden. Jag kände doften av den i miljontals vita små häggblomser och i en nattlig brand. Och jag lärde mig namnet på hägg och rök. Två mycket användbara ord.
Jag och Dima åkte tramvai, fotade i solen, provade rullskridskor och åt ris på en stolovaja.
Jag sökte och sökte i den avlägsnaste av förorter för att tillslut hitta Lena i hennes bostadsrätt med bebis och allt. Som tur fanns det bloster till salu vid metron.
Jag passade på att köpa en bukett spetsiga tulpaner till Lena
I Sankt-Petersburg fick jag bo hos Seva. Där blev jag så väl mottagen av dem alla. Katterna Marten och Masja, Sevas mamma Jaroslava och Seva såklart! Här sitter Marten och filosoferar i köket.
Seva fyllde 23 medan jag var där! Hurra!
Det här är Marten i närbild. Han hoppar väldigt högt och kryper upp på ditt bröst med tassarna om din hals. Sen sover han och spinner.
Den där sylten var den godaste jag ätit. Smakade aromatiskt som turkish delight fast syrligt som havtorn på samma gång.
Jag och Masja hade kul ensamma hemma i Sevas lägenhet
Körde arga leken. Masja vann.
Frälsaren på blodet, kristaller, Sevas hus om kvällen och sovjetiskt guld
En eftermiddag for jag hem till Misha och Tanya. Detta är deras fönstervy
Och detta är deras kärlek
Och på kvällen sjöng jag i min gamla sanktpeterburgska kör. Jag hade inte ens kommit fram till byggnaden utan stod mitt ute i gatan med kameran när min körledare kom ut ur porten med sin fru. Jag blev så glad när de med ens kände igen mig och vinkade. Två år sen sist. Ny jacka, längre hår. Men tydligen fortfarande ingenkännbar. Yeaaaas
Vi dansade hem från kören
Jag och Dima på väg med blommor till vårt födelsedagsbarn Seva! Men enligt rysk sed fick inte Seva dem (han är ju man!!!) utan hans mamma.
I Sevas trapphus var det fotostämning
Jag, Olga och Mashka dansade vidare genom gårdarna på Vasiljskij och kom till en tulpanfestival där inga tulpaner slagit ut. Men jag blev iallafall buren av nakna bronskvinnor. Bättre lycka nästa år
Sen hälsade jag på familjen som jag bodde hos i St. P för två år sen. Alla var där! Misha, Elena, babushka Valeria och Arsenij som plötsligt lärt sig spela elgitarr! Vi åt pannkakor med fisk
Efter en natt på ett kvavt tåg kom jag till Moskva där jag fick följa med Musty Luxury på rep i en ännu kvavare liten studio. Det svängde ordentligt
Hos Anja som nyss fyllt 18 var blev jag bjuden på festmat, riverdance och tuschmålning.
Sista kvällens kvällslugn hos Boris
Min rysslandsvistelse avslutades med en smörgåskväll och brandnatt hemma hos Boris. Jag vaknade av ett pipande ljud som visade sig vara en gnisslande kran på badrummet. I halvdrömskt tillstånd märkte jag att det luktade väldigt bränt. Jag letade i badrummet och i köket efter rökdoften men utan att hitta källan. Tillslut kom jag på att titta i trapphuset. Dörren var olåst och trapphuset fullt av rök. Jag väckte Boris och han ringde brandkåren som sa att de redan var på plats på grund av en brand i soprummet. Så var det med det. 
 
Nästa morgon satt jag där i den japanska rocken med katten. Var nöjd och glad för alla mina fina vänner, för våren och för att jag sluppit dö i en sopbrand.

Det finns inga dåliga människor, bara dåliga ledare

 
Såhär såg jag ut i morse. Med japansk morgonrock, harembyxor, skinntofflor, nytvättat hår och en katt i famnen. Nu sitter jag i mitt kyliga studentrum igen och äter en direktimporterad smörgås från just det där köket i Moskva! Tid och rum är obehagligt flyktiga ting..
På flyget hem pratade jag med en pitegubbe som älskade att resa runt i Ryssland och har gjort det hur mycket som helst. Han sa: Ryssarna de är så vänliga och gästvänliga. Men du vet, det finns inga dåliga människor, det finns bara dåliga ledare.
Måste erkänna att det är en allt för filosofisk fråga för mig att dyka ner i för tillfället. Så jag äter nog upp och lägger mig. Imorn börjar min vardag igen. (Observera att jag skriver vardag och inte verklighet) För vad f*n är verkligheten?
 

Пасха

Gult är inte fult, inte saffransoppa heller.
 

Stella

På påsklovet var jag nere i Malmö med Dani och familjen. Vår lilla hund Stella hade blivit väldigt gammal och sjuk och det var bestämt att hon skulle avlivas på skärtorsdagen. Jag kom kvällen innan, på onsdagen och såg till att alla som var hemma fick sig ett fint porträt tillsammans med henne som minne.
Men det blev inte som det var tänkt. Hedvig som skulle ha hemtenta på skärtorsdagen sa att hon tänkte få U på tentan om inte Stella fick leva över påsken. Sagt och gjort. Stella fick leva en vecka till. Under påskhelgen var det fint väder, solen sken och Stella tog varje dag flera stapplande promenader ut i trädgården där hon låg och njöt i solen tills hon blev för varm och haltade in igen. Ibland sågs hon nosande i rabatterna eller gnidandes nosen mot träsoffan där Axel låg och läste, för att bli kliad i nacken. 
 
Hedvig, Stellas livräddare, pussar henne i kalufsen
Jag och Stella stirrar till ordentligt i kameran
Axel älskar Stella
Vänner i skägg
Och Mojjan!
 
På torsdagen en vecka senare klockan fem dog Stella mors famn på djursjukhuset. Mor grät och Mormor och Klara grät och veterinären grät. 
På kvällen berättade mor för mig på telefon hur det varit att åka hem från jobbet och veta att hon skulle hämta Stella. Hon kände sig vemodig när hon mindes hur hela familjen för 11 år sen hämtat Stella. Vi hade fortfarande varit barn med hela vår barndom framför oss och mor själv hade varit 11 år yngre. Stella hade varit så pigg, jagat harar och sprungit efter oss på hallarna. Mor kände melankoli över hur snabbt de där 11 åren hade gått.

När hon kom hem träffade hon Stella pigg och lyckligt haltande och nosande i trädgården. Axel sa att hon legat inne i korgen hela dagen och gett sig ut i trädgården precis innan mor kom hem.
Det blev en fin sista dag i den lilla hundens liv. Inte i lidande utan i rabbatten. Omgiven av vårdofter.
 

Lauras lagun

För en knapp månad sedan var jag hos Laura och i Leksand. Vi secondhandshoppade, spatserare i björkskogen, njöt i vårsolen vid sjön, snidskulpterade hård lera och chillade!
Laura och Elsa
Love
Love
Godlunch
Och verkstan!
Lauras verk!
Uti skogen ska vi gå..
Siljans sand är röd
Coola i björkbacken
Det var härligt!
 

Näverbrev

Här ligger jag skavfötters i ett hav av blommiga kuddar och förkovrar mig i de fornryska näverbreven. 1000-tal till 1400-tal.
 
 
 
 
 
 
Bra sammanfattning av vad näverbreven lärt historikerna om kvinnors ställning under forntida Ryssland. Liknande ställning som kvinnorna i Norden och norra tyskland hade vid den tidpunkten.

TIROLER ABEND

Jag och Tea flätades. Promenixade til Västgöta nation. Diskuterade diplomatprovsfrågor i puben. Åt godis. Kom lyckliga in i den jublande salen och sjöng och dansade i timmatal på borden!
Vilken härlig kväll!

First Tag

 
 
 
 
And when I die
You can bury me
Neath the western sky
On the lone prairie

Not so long ago

 
Morfar och mormor. Skägg, hundar, godispåsar, flätor och anemoner i Malmö!

☼ ♀ Margit ♀ ☼

 
 
I fredags begravdes Margit. Hon bler 100 år och 3 månader. Och hon var klar i huvudet in i det sista. 
Här är vi tillsammans 2012, när jag kom hem till henne med krona i håret och hon inte märkte det förän vi suttit och pratat en lång stund. Då hoppade hon till av förvånig och sa med lysande ögon: Nämen du har ju en krona på dig!

 
Margit har tillsammans med Sonja varit en viktig person under min barndom och uppväxt. De gjorde käpphästar av raggsockor åt oss barn och har firat många födelsedagar, eftermiddagar och andra dagar med oss. Margit gjorde alltid den godaste krusbärskakan av krusbär från hennes trädgård. Hon har en fantastisk trädgård. Full av alla möjliga blomter och frukter. Vinbär och äpplen. 
 
Det var en väldigt fin begravningen. Festen efterår var så trevlig och glad. Många ställde sig upp och berättade historier och anekdoter om Margit. Om hennes nyfikenhet och intresse för samhället och politik. Någon sjöng en glad visa. Sonja och jag satt bredvid varandra. Det var nog svårast för henne. Att ta avsked av sin bästa vän sen över 50 år tillbaka. En livskamrat. 
 
Sonja
 

Idag är ett liv

Malmö, 7 mars

Ungeheuer

I Freiburg finns en katedral med fantastiska kyrkfönster

Bonjour Genève

Plötsligt befann jag mig i Geneve med Dani, eller i Genf som det lite mindre smickrande heter på tyska. Himlen var tung och  grå, det duggade och de stora gröna barträden tornade mörka och dystra upp sig längs uppförsbackarna. Genevesjön virvlade som en kall stålgrå smet. Det enda färgglada var massan tibetanska demonstranter som stod och skrek stagord utanför FN:s högkvarter insvepta i tibetanska flaggor.
Inne på högkvarteret i jättelika byggnader med salar och korridorer inredda på 70-talet, spatserade avslappnat kostymklädda män i kontrast till de guidade grupperna som ilade fram som skållade råttor.
Detta var min och Danis favoritsal. Mitt poträttobjektiv gör det inte rättvisa.
En annan sal hade konst i taket.
Blomster i Genf
Och fina skyltar
Hejdå

Let´s тэц

Jag funderar sällan på vad jag har för slags humor. Men när jag var med resegruppen i Indien blev jag utsatt för en hel del ordvitsar. Och då slog det mig att jag verkligen har jätte svårt att förstå ordvitsar. Det verkar som att ordkombinationer och tvåtydigheter varken är uppenbara för mig eller roar mig särskilt mycket när jag väl får veta poängen. Inte heller roas jag av typiska amerikanska komediserier som how I met your mother med skratt i bakgrunden. Och tecknade amerikanska komediserier med skratt i bakgrunden som family guy, gör mig bara arg.

 

Så vad är min humor egentligen? För det händer ju faktiskt att jag skrattar. 

 

Jag har väldigt lätt att skratta tillsammans med min mamma och mina syskon. Och med mormor! Situationskomik och tragikkomik verkar vara grejen i min familj. För till exempel när mormor sitter och berättar om hur hon höll på att spy när en doktor tittade henne i halsen, eller hur hon inte kunde sova på flera veckor när hon hade blåmärken på ryggen. Då kan jag brista ut i skratt och då börjar hon också skratta. När man säger det sådär låter det ju bara helt sjukt och elakt. Men skrattet är inte elakt utan får det att värka av klagan i bröstet och får ögonen att kisa av medlidande.

 

Imitationer tycker jag också är kul. Klara är kung på att imitera personer, påhittade sitationer och texter hon läst. Dani kan också göra imitationer som får mig att dö av skratt, men dem bjuds det på mer sällan. 

 

Jag minns att jag och Juni skrattade väldigt mycket när vi var 10-14 och lekte som mest. Hon var så oerhört påhittig och hon skrev helt fantastiska sms som handlade om oss två, två häxor. Oh vad jag skulle vilja ha min första mobil och läsa de meddelandena igen.

 
För att göra detta till ett roligare inlägg tänkte jag visa min internethumor. Detta är bilder som jag då och då sparat bara för att de gjort mig glad.
 
 
 
-Gullet, vad blev du förnärmad av?
-Nej, jag blev inte förnärmad
-Förlååååt
-Gud förlåter
-Vad är du egentligen sur på?
-Oj. Det var inget
 
 
lego-snape
 
- Varför vill ni arbeta hos oss?
- Jag hatar människor. Jag vill se hur de lider.
- I sånna fall..
- ..är ni anställd!
(Anställningsintervju hos Posten i Ryssland)
 
 
Let´s tets - tets är sånna där stora fabriksskorstenar (Yay en ordvits! Eller är det bara ett rim kanske..)
 
 
 
Vart ska jag gå med Nasse? Det är en hemlighet! Och vad är meningen med våra liv?
Det finns ingen mening med livet.
 
Var försiktigare med superlimmet.
 
 
 
Hierarkin i EU
 
 

Dani surfar

 
 
 
TYCKER MYCKET OM DE HÄR BILDERNA

Om

Min profilbild

Elin

RSS 2.0