Kärleksfest

 
Idag var vi på Olgas syssling Igors bröllop. Bruden och brudgummern har ridit in på hästar, slitit sönder ett bröd, växlat ringar, släppt iväg duvor, dansat, sjungit en kärleksång till varandra, skurit tårta, tagit foto på varandra och på sina gäster (sa jag att båda är fotografer?). Bruden blev bortrövad och tillbakahämtad. Blomsterkransen hon kastade fångade Olga vilken alltså kommer bli den nästa att gifta sig (skrock skrock).
 
De visste hur de ville ha det
En pappa, en kusin, ett brudpar, en cykel, ett ãpple
 
Den här pojken slet hårt för att binda sin krans och såg sâ glad ut när en tant sa att han sâg ut som en riktig rysk pojke från förr i tiden.
 
Tårtsekvenser: Skär
Matade varandra
Var det gott? Brudgummen: (det var alltid bara han som talade och svarade) "Ja, det var sött!" Publiken: "Bittert! Bittert! Biitter!" (Vill ha det det ännu sötare)
Publiken får som de vill. Räknar kyssarna i kör. 12.
 
Hon heter Vika och är 19
 

Akademgorodok

Denna helgen hänger vi med Olgas släktingar i Novosibirsk. I natt övernattade vi hos Olgas syster Sasha, sonen Seva och maken Dzjenja. De bor i en liten studentstad utanför Novosibirsk som heter Akademgoradok. Staden är full av Chrusjovhus. Chrjusjovhusen byggdes av Stalins efterföljare Nikita Chrusjov på 60-talet. Han var en rikting reformatiker och idealist vars mål var att alla skulle få sin egen lya. Jag trodde att Chrusjovhusen var det värsta skräp man kunde tänka sig: sånna där plastiga kråkbostäder som håller på att flyga i tusen bitar, men nej så fel jag hade. Chrusjovhusen är byggda "för människor" och har inte mer än 5 våningar eftersom de inte fick vara högre än träden utanför. Utanför går långa alléer av björkar och tallar och husen är målade i klara färger med träbalkonger och stora fönster. Är impad.
 
Novosibirsk
Akademgorodok: Chrusjovlyor
Ok. Lite nedgånget, men flagnande ärtgröna väggar och vita fönsterkarmar är ju nästan PATINA.
Där hemma väntade Sasha och Seva!
Seva älskar att hoppa på allt man kan studsa på
Vi promenixade och drack havtornsyoghurt från Altai
Dan därpå tittade vi förbi hos Olgas moster och kusin. I trädgården fanns blåklockor och jättelika gula hallon.
Sasha, Seva och Dzjenia vad också där

Sibiriens berg

I onsdags för en vecka sedan tog Olga och jag en 20 timmars resa med bussen till byn Ust-Koksa i södra Altai. Där bodde vi hos Olgas kompis Jaroslav och hans föräldrar Nadja och Igor. De har sin egen lilla gård där de bor året om med snickarbo, bastu, potatisåker, vinbärsbuskar, tomater, gurkor och allt annat gott man kan tänka sig. Jag blev god vän med hela familjen, särskilt kattungen Dombasik.
 
I de altaiska byarna går djuren lösa på gator och fält. Hundar, kor, kalvar, hästar, svin och höns. Unga och vuxna altaibor susar fram på cyklar och motorcyklar. 
Nadja är husmor, arbetar i trädgården och lagar så hemskt god mat. Vem behöver staden när man har internet? undrade hon. På internet kollar hon på föreläsningar om psykologi och filosofi och hittar allt annat intressant hon  behöver.. 
Igor är byggare och nyser av sina allergier. Han är sin egen medicinman och tuggar örter och hundraårigt fladdermusbajs med läkande krafter.
En morgon i gryningen vaknade jag av en mardröm, månen lyste klar som en ficklampa
Här är Olga, Jaroslav och huset med potatisåkern i kvällsljuset
En lördag åkte jag och Olga till grannbyn på museum, det här är guiden Stanislav
I ån var vattnet fint och alla ungar badade
Utom de som jobbade
Olga och jag beundrade alla glimmande potatisåkrar och kor i kvällssolen.
En söndag, på väg ner för ett berg hittades en liten sval björkdunge
En annan dag for vi på en dagstur till Röda berget som ligger alldeles vid den kazakhiska gränsen. På vägen dit stannade chaffören och pekade ut mot horisonten. De där bergen ligger redan i Kazakhstan, sa han.
På solens museum fick jag och Olga en musikuppvisning av denna mannen. Jag blev särskilt inspirerad av hans mungigeskills eftersom jag precis skaffat en giga själv.
Nadja fångar mig på bild medan jag sitter på vedträ och målar av hennes styvmorsvioler
Jaroslav hugger ved och Dombasik övar balansgång
Igår sa vi farväl till bergen och familjen. Tack!!

Datcha

De tre senaste dagarna har vi spenderat i Olgas familjs datcha. Den ligger i en sommarstugeby en och en halv timme utanför Novosibirsk och runtom växer björkskog och ängar med hundekex. Förbi byn flyter en å dit vi gick och badade. Alla datchor ser olika ut men har lite samma stil. Små slitna hemmabygda tvåvåningshus med spetsiga tak. Fönstrena, knutarna och takkanten ibland dekorerade med utsnidad träkant i sirliga mönster. Ofta är fasaden målad i stickigt giftgrön eller klarblått eller lämnade i mörkt trä. Sommarstugeorterna är en tillflykt för pensionärer, som fick köpa de små jordlotterna efter sovjets fall. Där spenderar de hela sommarhalvåret i trädgården och kan leva mycket billigt tack vare sina fantastiska frukt och grönsaksträdgårdar fulla av kol, potatis, gurkor, jorgubbar och små växthus med tomater. 
 
Olga plockar jordgubbar
Olgas farmor och farfar hade en riktigt redig trädgård här är farmor
Olgas mamma vid en av stugorna
Sannerligen blått
Fotograferade blåklockor vid denna damens stängsel. Det visade sig att hon heter Vera och själv tycker mycket om att fota blommor. Så vi blev inbjudna i hennes trädgård där alla vackra blommsorter och grönsaker du kan tänka dig fanns samlade.
Sen gick vi vidare ner till ån, och samtidigt som oss kom en kvinna i platok och en liten pojke, de satte sig och tittade ut över det stilla vattnet.
Här är Olga och hennes systrar Sasha och Anja, och Anjas man Konstja och Sashas son Seva
Pioner är Olgas mammas favoritblommor för de luktar så gott
Jag och Olga bastade i farföräldrarnas banja. Efteråt fick vi hemhjord surmjölk och sylt i deras kök. 
Idag regnade det hela dagen. Olgas mammas favoritväder eftersom den passar hennes energi och får henne pigg och frisk. Så hon arbetade i regnrock i trädgården hela dagen. Seva hade på sig tomtejacka och jag och Olga låg inne på sängen i vårt rum och läste och skrev, Olga skrev dikter.
 

Hello Siberia

Hello Seva
 

Tre dagar i Moskva

Pannkaksfrukost
Sonja och jag gav oss på jakt efter en form till saffranskakan. Hittade en på rea: ka-tching!
Anja visade en helt sjukt fin katedral ute i Tushina
Sen sprang vi runt på Röda torget och i Kitai Gorod där en gubbe började berätta om ett hotell.
 
På lördagen hamnade jag på en ortodox mässa och misslyckades totalt med att smygfota översteprästen. Han var så fotogenisk i sin guldmantel, guldkrona, vita skägg och ponytail. Var jättebesviken efteråt.
Letade mig helt fördärvad efter ingången till Lenins pyramid utan resultat. Till sist hittade jag den tack vare en amerikansk turistguide. Det var stängt på grund av de unga militårernas "student"uppvisning.
Jag och Anja åt på vegetarisk restaurang och vilade kropp och själ.
Halva fredagsnatten vandrade Minka, Tanja och jag fram och tillbaka till en tågstation under motorvägen. Mina fötter är fortfarande svullna i storlek 43.
Sasha kom hem från Krim, spelade mungiga och gjorde den godaste varma chokladen med smält mörk choklad och peppar precis innan jag skulle åka.
Det här är Minkas tatuering. Som jag också vill ha när jag fått lite bredare armar.
Sen stack jag min kos.

Парк Горького

I fredagskväll gick jag och Tanja till Gorkij Park. Innan dess hade vi suttit en stund på Muminrestaurangen med pasta, blåbärste och UNO. Gorkij var full av folk, det roligaste var att gunga i lekparken och gå upp på den förbjudna bågen över bron. Den ar bred och säker att gå på (ingen fara Mormor!) men efter en stund kom en vakt och hämtade oss.

En man och en katt som båda heter Minka

Nu är jag i Moskva. Jag har blivit så väl mottagen och nu sitter jag på golvet på en madrass i Minkas lilla lägenhet. Han har en katt som också heter Minka som jagar flugor och är den minsta halvvuxna katt jag sett.
 
Taket över passkontrollen
Minka och Tanya hämtade mig på Belaruskij Bokzal, på bilden är en vanlig metrostation
Vi köpte frukt och grönsaker samt en pannkaka med svampstuvning till mig. Det hade jag längtat efter hela resan.
 
Från Minkornas balkong, en frodande djungel
Torra blåklintar
Minka människan och Minka katten
 
Så! Nu skall jag och Minka ta en tupplur och Minka skall översätta engelska texter hela natten

Послезавтра - Москва

Gråa sovjetryssland? Njet! Jag längtar efter små gurkor, munspel, inlagda vitlökssjälkar, vareniki med körsbär, fräcka tanter i schalett, ungdomar som skriver dikter, vackra kyrkor, trottoarkanter och tung industri målad i klara färger.

Char!

Idag har jag suttid vid det här matbordet hela dagen och förkovrat mig i arabisk skrift och ätit fil med björnbärssylt. Jag har varit i trans. Så najs. Nu ska jag och Hedvig till lilla mormor.
 
 
 

Dagbok

Klara satt och skrev den nyss och delade med sig till mig. Bästa jag läst någonsin!
 
 
(Blå tuschpenna)
Idag är det en tråkig och dyster dag. Detta beror på att det är inte världens bästa väder och för att Hedvig inte mår så bra! Plus att denna penna är väldigt dålig så jag byter nu...I alla fall så är Signe väldigt glad, vilket är bra! Stella sover för det mesta, försöker få hennes uppmärksamhet men hennes hörsel är inte den bästa. Idag ska jag spela basket, jag hoppas att Axel vill vara med, dock kan det vara ganska svårt att få upp honom ur den där soffan...
Byter penna igen nu... Jag tycker.. Fan denna var ju ännu sämre...! :(
Puuh.. nu ska jag rita en bild eftersom jag inte har något bättre för mig! 
 
 
 
Okej! Nu ska jag anstränga mig att skriva fint!
Do you like it?
Yes or No way?
 

Josey in town

Idag var Josef på besök i Malmö
 
 
 
Vi satt och chillade vid havet, åt falafel och hoppade studsmatta med en massa barn som försökte brotta ner oss.
Så cyklade vi runt runt runt. Det var kul!

Klostret

Don't ask me why men jag älskar kloster. Kanske är det klostret i Sound of Music som satt spår i mig sedan tidig ålder. Jag tänke då och då i min barndom och tonår att livet på ett kloster inte verkade fy skam. Mamma hade ju sagt till mig att innan hon träffade far funderade hon i desperation på att bli nunna. Som tur var blev det inte så. Att nunneskapet innebär att man spenderar all sin tid med och för Gud hade nog varken min mamma eller mitt 14 åriga jag tänk på. Kloster var för mig avskilldhet, sång, hårt arbete och att dansa runt bland alperna.
I Sankt-Petersburg på Vasiljskij Ön där jag bodde fanns en sån där vacker gammal marängtopps katedral. Den ligger vid Neva alldeles vid kajen och tillhör ett munkkloster. Inuti är tak och väggar täckta med guldmålningar och ikoner. Det blev min favoritkyrka och en eftermiddag i februari förra året gick jag dit med kameran.
Den ortodoxa katedralen är en mycket väl pyntad böneplats. Den övernaturliga skönheten står i centrum. När man kommer in i kyrkan ska man känna att man kommit bort från den gråa vardagen och in till ett rum där gud är närvarande.
Kvinnorna täcker sina huvuden med sjal innan de går in. Jag fick veta att man som kvinna inte får komma in i kyrkan med mens. Vilken otur då om man råkar få det precis under sitt bröllop eller under någon skojig högtid! Då får man utebli, eller smyga sig in som en tjuv och ha dåligt samvete.
Det är stilla och doftar aromatiskt av rökelser. De troende sätter tunna gula vaxljus i de gyllene ljusstakarna och ber en bön. De står i kö till sina favoritikoner för att få kyssa bilden. Efter ett par pussar kommer en liten gumma fram med putstrasa och torkar ikonen.
I stora behållare finns heligt vatten att dricka av.
En vaktmästarmunk tassade runt och tog bort nedbrunna ljus och skrapade stearin. Han tittade vaksamt på mig och min kamera. Plötsligt blev det gudstjänst och en karavan av höghattade, skäggiga präster vandrade ut ur ett gyllene rum (stängt för all utom prästerna). Jag stod tydligen i vägen för vaktmästarmunken flyttade på mig flera gånger och försökte hindra mig att smygfilma. Prästerna gick på ett led runt om i salen med bistra miner och svängde runt en rökelsebägare i ett snöre så att det skallrade. Jag tänkte att den nog var trevligare att vara munk än präst. Vissa präster såg helt tomma ut i blicken där de gick, några var tjocka och dästa och såg uttråkade eller sura ut. Under mässan sjöng en manskör psalmer i stämmor från läktaren. Man kunde inte se dem, men det lät så vackert. 
Munken här nedan var speciell. Han verkade vara klostrets socionom och de andra munkarnas ledare. Han satt länge i ett hörn på en bänk tillsammans med en ung kvinna. De pratade, han rättade hennes texter i en liten skrivbok. Gav henne råd, vägledning och bad henne komma tillbaka nästa gång hon behövde hjälp. Han hade en varm och vänlig blick.
 
Nu är det bara en dryg vecka kvar tills jag återvänder till Ryssland. Jag längtar tillbaka och det ska bli så härligt att besöka mina favoritplatser igen och leta upp nya spännande ställen!
 

Maggans trädgård. Ett slott. Laura och Elsa

 
Idag åkte jag och Laura nästan hela vägen till Ystad för att hälsa på Margareta som gått i samma keramikgrupp som oss på fredagarna. Maggan kommer från Limhamn men köpte tomt på landet för några år sen. Nu står ett nybyggt kritvitt hus i en blomstrande hägring till trädgård.
Maggan är en erfaren keramikkursare. Hennes specialitet nöjda små sälar och grodor. Men hon gör också egen raku och andra grejer. Vi blev bjudna på goda smörgåsar, kaffe och te. 
Elsa smakar på min kameraväska
Granne till den prunkande trädgården är en gammal skånsk kyrka. Trädgården är planterad och ordnad från grunden av Maggan och hennes man. När de köpte tomten var det bara en gammal utmärglad åker.
Vi for till Marsvinsholms slott. Där fanns det modern konst, miljoner daggdroppar och kvittrande fåglar.
 

Midsommar

Det här var min midsommar! Jag var medbjuden på knytkalas hos Lauras kompis Linn. Där var en hel massa folk och hundar. Kvällen urartade ganska snabbt men knöts ihop igen och slutade väl!
Det är så kul att laga mat som andra ska äta, särskilt när man har mycket tid på sig. Jag gjorde en dubbel sats pesto, en kurbitsutsmyckad tryffeltårta med blåklint och Junis marängdrömtårta med rabarber. Allt blev gott, men en överdos av jordgubbar gjorde att marängen snart simmade i en rosa sjö av saft. 
Linns trädgård var så fin! En blomsterdröm av pioner, fruktträd, vinbär och jasmin. Och med en veranda inklädd i klätterrosor.
Laura och Lovisa på gott humör
Linn die Gastgeberin
Laura och Pelle hade så fina kransar av riktiga skånska vildblommor. 
Jag fick resten av Lauras blommor och kunde göra mig en krans jag med.
Och Anders fick en krans med gräshoppsspröt.
Sen blev Lauras lilla hund Elsa nästan ihjälbiten av en typ 4 gånger så stor hund. (Jag sa ju att det artade ur). Det var sjukt otäckt och alla var skakade och ledsna efteråt. Laura och Pelle trog till djursjukhuset och kom inte tillbaka förän flera timmar senare. Men festen fortsatte.
Jag frös om benen och värmde mig i det fina köket
Kvällen fortsatte med mycket mat, sång och lekar.
Fint!
 

Om

Min profilbild

Elin

RSS 2.0