Lägesrapport

Jag antar att mitt dyra löfte om att inte äta socker på en vecka sedan länge är bortglömt. Egentligen hade jag tänk låta det förbli i glömska. Men eftersom skadeglädjen är den enda sanna glädjen skall jag ändå berätta hur det gick.. Jag klarade inte min utmaning! Det höll i 4 dagar med hjälp av sockerfria salmiakpastiller. Sen en måndagmorgon visade det sig att den sista biten chokladtryffeltårta (som jag själv bakat) blivit lite tillknycklad i kakdisken och skulle slängas. Detta kunde jag inte gå med på. Så jag slukade biten. Och så var det med det.
Nu är jag tillbaka i Willy Wonkas värld igen och idag fick jag det mycket smickrade smeknamnet Kakmåns. Jag trodde det var en förkortning av kakmonstret. Men nej, det var en utsökt ordbild av katten Måns som smidigt smyger runt och äter kakor.
 
Och annars då? Jag bor ju i en egen lägenhet som är ett enda stort rum med en kokvrå och toalett. Det är ett gammalt kontor som de satt in en pytteliten men skön säng i. Jag har helt slutat att laga mat här. Min kyl är för varm och allt blir försört och jag har bara varit med om kattastrofer (mjau) på de där kokplattorna. Så du är min bestående hemmadiet pepparchips med dijonsenap, natchos, nektariner och vitt bröd med mikrad brieost. Flott.
 
DETTA ÄR MIN VIK. MITT HEM
 
Av olika anledningar har jag haft det lite besvärligt med sömnen. Efter en månad här kan jag på en hands fingrar räkna de nätter som jag sovit riktigt gott. Här blir det aldrig mörkt och jag har 3 fönster utan mörkläggande gardiner...Men detta är еgentligen inte problemet. Det är så att jag är ganska ängslig! Detta i kombination med en dörr med dåligt lås och för mig ovanliga ljud, diverse fåglar, djurarten och steg och knäppande har gjort det svårt för mig att sova tryggt. Varje steg som tas på övervåningen eller i garaget hörs som om det vore i mitt rum. Detta har väckt mig mången gång. En natt vaknade jag käpprakt i sängen och såg två fugurer utanför fönstret speglas i mina pepparkvarnar av glas. Det tog 10 livrädda sekunder innan illusionen löstes upp och jag såg att det bara var pepparkornen.
 
Nu till det trevliga!
Jag lever fortfarande efter veckor på en herrcykel utan fungarande bromsar. Om man bromsar för hårt med den enda bromsande bromsen: vänster frambroms, kastar cykeln av en som en häst. Därför har jag valt att inte bromsa de gånger jag nästan kolliderat med bil. Och trots detta överlevt!
Dikena är fula av blomster. Smörblommor, kamomill, kabbeleka, rödblär och midsommarblomster. Ängarna vita av hundkex! I blåbärsriset växer blommor jag aldrig sett förr. Och jag är expert på blommor.

 
I tisdags kom jag äntligen iväg till Mo i Rana! Dit skulle jag för att få ett nummer för att kunna betala skatt för att få lön osv.. Micke den hjälten skjutsade mig. Vägen var bergig och vacker. Här sitter Micke och njuter i sin svarta kepa.
 
På Coop XXL köpte jag en ny regnjacka som jag är mycket nöjd med. Er jeg pen?
 
 
Jag hade gjort en så ägig spellista till cafeet som hette Alla åldrar. Men så stängde spotify ute mig för att jag inte är i Sverige. Min snabba lösning blev en ihopslängd spellista på ryska facebook (VK: som är en mutant mellan facebook och gratis musiktjänst). Den listan blev inte populär! Trine stängde av den och sa att det lät som en kirkekonsert. Det var nog ett litet Ave Maria operastycke som slunkit med tror jag.. Inte meningen! Så igår satt jag hemma och rensade listan och lyssnade igenom allt noga. Jag flyttade panflöjterna och flesta stråkarna till min nya lista kallad "För klassiskt för Trine" (med <3) och ersattte med rysk reggae.
Men ett orkesterstycke kunde jag inte ta bort, för det är den ULTIMATA låten att dansa till när kaffesalen är tom och du efter 11 timmars arbete (och 3 bitar banankaka) plötsligt fylls av en mystisk men härlig kraft. 
 
Huuu så mycket film jag kollat. Massor gamla! Hälften var skit. Men den jag såg igår: The unbearable lightness of being, tyckte jag om mycket.
Jag älskar ju grisar
 
 
Adjöss och godnatt!
 
 

Jag ser hennes spår

 
Ah. En man med ett sköte. Måste vara en kvinna

Midsommar på skype

Mor och Mormor var där
Och en obehaglig liten gästhund
Klara divade in
Far åt sallad
Visade maränger
Morfar slog sig ner och snackade lite
Far skröt även lite om den nyinskaffade "pingvinen"
Ovanligt tunn näbb och glosögd måste jag säga...
Okej det räcker
Axel hade växt i t-shirten som jag köpte till honom i New York för 6 år sen
Väntar på kaffet
Jag fick ju vara med och "äta" jordgubbar förstår ni
Det var bara att ta för sig
Signe in the crew med påsklämma i luggen <3
Efter 30 minuter var det roliga över. Hejdå!
Hade!
Poka!!
Tschuss!
 

Helgeland

 
 

Elin intar ett skepp

 
 
 
Lite försenad bild, men ni fattar huvudsaken! Ursäkta mitt guldfiskminne. Men jag var nervösare än jag verkar.
Förövrigt kan jag meddela att jag för första gången ansträngt mig lite för att uppleva naturen. Det blev väldigt fina bilder på blommor med mera kan jag redan avslöja! Dessuton har jag lovat dyrt till halva arbetsmannastyrkan på Brygga att jag inte ska äta socker på en vecka. Önskar mig själv lycka till.
God natt!
 
Som vanligt dessa ljusa nätter tar det ett tag att somna och jag vill passa på att visa hur det ser ut nu. Läget är oförändrat. Vet inte riktigt vilken riktning soler går åt men tror den är på väg upp nu.





Utanför min dörr

 
 

Jeg snacker icke norsk

Nej det gör jag icke. Men jag börjar så smått fatta en massa ord som av någon anledning inte alls är som på svenska. Vissa gissade jag rätt på direkt tack vare sammanhanget andra missuppfattade jag totalt trots tydligt sammanhang. Let's go!
 
Köldon / köl 
Vi var i ett garage när detta ord först sades. Och jag trodde att det betydde cykel. Jag fattade det som ett kördon som uttalades med ett bonnigt L istället för R. Ett don som jag skulle ha intresse att köra. Måste vara en cykel.
Tur att jag redan nästa dag i restaurangens kök efter tre förvirrade Va?! fick veta att  det betydde kylskåp. Ordet kylskåp på norska betyder i sin tur ett sånt där minikylskåp man kan ha på hotellrumet.
 
Vaska
Ja du gissade rätt! Städa
 
Lump
En trasa
 
Chips
Pommes! (Oh you're so brittish!)
 
Sulten
En sultan?? Nej, hungrig
 
Tallerken
Tallrik (+ milt talfel)
 
Brus
Läskedryck (mmm.. logiskt)
 
Söstra
Syster (väldigt Ronjarövardotterskt och fint)
 
Klast
Dialekt för att lägga (awesome, det heter samma på ryska!!)
 
Skiten (Uttalas med samma sch..-ljud som Kina)
Smutsig
 
Skiten koppen
Smutsdisken. (I know..)
 
Sau
Sau på schweizertyska betyder svin och sätter man ihop det med hund blir det ett fult schweiziskt svärord..
I Norge  betyder sau får eller tacka. Se nedan
 
 
 
Mitt pinsammaste missförstånd hittills var när en mustaschklädd man med dotter och hustru frågade efter Tabo.... Varefter jag upprepar på SOLKLAR rikssvenska: TA-BA-SCO?? Jaså han ville ha lite tabascosås på kebaben. Frun började fnittra fruktansvärt mycket. Jag tänkte att det var för att hon tyckte min urtydliga radiosvenska lät fånig. Men det var antagligen för att hennes make inte ville TA-BA-SCO utan en läskedryck som hette Tabo... (?). Fortfarande ett mysterium!
Oh well!
 
Hade!
Hejdå! Att jag ens har med den?? Daaa!
 
 

Я тоооже жаворонок

 
Idag fick jag veta att lärkan är motsatsen till nattugglan. Nu när jag tänker efter är det ju uppenbart: Man har ju hört "Pigg som en lärka" (Eller??) Glad som en lärka kanske det är? 
Lärkorna sjunger ju väldigt fint och nu är jag helt säker på att de är just de som börjar sjunga så fort det ljusnar där vid 02.30 på försommarmornarna. De och koltrastarna. 
 
På ryska säger man iallafall: Я жаворонок = Jag är en lärka. Det betyder: Jag är trött om kvällen och pigg om morgonen.
 
Lärkan är helt klart den identitet jag strävar efter att uppnå i detta jordelivet. Riktigt pick och glad och iriterrande vaken tidigt på dagen för att efter 15-16 timmar av sprudlande produktivitet stupa i säng. Oh vilket härligt liv. Jag skulle benämna min nuvarade status som: Mullvad. Städigt lite sömndrucken, utom någon halvtimme mitt på dagen då jag borrar någon kort gång i underjorden för att sedan däcka totalt.
 

Just det

JAG VILL VETA VAD JAG SKA GÖRA I MITT LIV ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT?!?!
 

Upp och ner

 
 
Det är så kul att stå på armar, huvud och händer. Det är en helt ny typ av kroppskontroll och jag blir så sjukt överraskad och glad när kroppen gör sånt jag aldrig trott var möjligt. Jag fann tjusningen i uppochnervärlden tack vare min duktiga yogalärare. Sen har jag och Tea övat i öde korridorer och vrår på ekonomikum. Nu är mitt mål att stå två gånger om dagen hela sommaren. Hoppas det finns någon vägg i Norge.

Angsligt

 
 
 
 
 
 Lyssnar på Falconer, äter potatismos, testar capoeira och står på händerna och sjunger. Bra lördag

Världsvår

Det är vår i världen. Det är vår i Sankt Petersburg. Och jag var där och andades in den, kände på dess spröda blad, drack den i form av svart te och åt den i stora skedar cypersk gyllene sylt. Jag talade med den i intelligenta ungdomar, ett par fulländade babushkor och ett barn som spelade girarr som en tonåring. Jag hörde den i munspel, bas, trummor gitarr och sång och i min egna röst som ylade "Vesna idjåååt, vesna idjååt!!" (våren kommer!) längs solbelysta kanaler om kvällen. Jag kände den i ett par kängor som skavde sönder mina hälar och i metrons svängande ilningar genom underjorden. Jag kände doften av den i miljontals vita små häggblomser och i en nattlig brand. Och jag lärde mig namnet på hägg och rök. Två mycket användbara ord.
Jag och Dima åkte tramvai, fotade i solen, provade rullskridskor och åt ris på en stolovaja.
Jag sökte och sökte i den avlägsnaste av förorter för att tillslut hitta Lena i hennes bostadsrätt med bebis och allt. Som tur fanns det bloster till salu vid metron.
Jag passade på att köpa en bukett spetsiga tulpaner till Lena
I Sankt-Petersburg fick jag bo hos Seva. Där blev jag så väl mottagen av dem alla. Katterna Marten och Masja, Sevas mamma Jaroslava och Seva såklart! Här sitter Marten och filosoferar i köket.
Seva fyllde 23 medan jag var där! Hurra!
Det här är Marten i närbild. Han hoppar väldigt högt och kryper upp på ditt bröst med tassarna om din hals. Sen sover han och spinner.
Den där sylten var den godaste jag ätit. Smakade aromatiskt som turkish delight fast syrligt som havtorn på samma gång.
Jag och Masja hade kul ensamma hemma i Sevas lägenhet
Körde arga leken. Masja vann.
Frälsaren på blodet, kristaller, Sevas hus om kvällen och sovjetiskt guld
En eftermiddag for jag hem till Misha och Tanya. Detta är deras fönstervy
Och detta är deras kärlek
Och på kvällen sjöng jag i min gamla sanktpeterburgska kör. Jag hade inte ens kommit fram till byggnaden utan stod mitt ute i gatan med kameran när min körledare kom ut ur porten med sin fru. Jag blev så glad när de med ens kände igen mig och vinkade. Två år sen sist. Ny jacka, längre hår. Men tydligen fortfarande ingenkännbar. Yeaaaas
Vi dansade hem från kören
Jag och Dima på väg med blommor till vårt födelsedagsbarn Seva! Men enligt rysk sed fick inte Seva dem (han är ju man!!!) utan hans mamma.
I Sevas trapphus var det fotostämning
Jag, Olga och Mashka dansade vidare genom gårdarna på Vasiljskij och kom till en tulpanfestival där inga tulpaner slagit ut. Men jag blev iallafall buren av nakna bronskvinnor. Bättre lycka nästa år
Sen hälsade jag på familjen som jag bodde hos i St. P för två år sen. Alla var där! Misha, Elena, babushka Valeria och Arsenij som plötsligt lärt sig spela elgitarr! Vi åt pannkakor med fisk
Efter en natt på ett kvavt tåg kom jag till Moskva där jag fick följa med Musty Luxury på rep i en ännu kvavare liten studio. Det svängde ordentligt
Hos Anja som nyss fyllt 18 var blev jag bjuden på festmat, riverdance och tuschmålning.
Sista kvällens kvällslugn hos Boris
Min rysslandsvistelse avslutades med en smörgåskväll och brandnatt hemma hos Boris. Jag vaknade av ett pipande ljud som visade sig vara en gnisslande kran på badrummet. I halvdrömskt tillstånd märkte jag att det luktade väldigt bränt. Jag letade i badrummet och i köket efter rökdoften men utan att hitta källan. Tillslut kom jag på att titta i trapphuset. Dörren var olåst och trapphuset fullt av rök. Jag väckte Boris och han ringde brandkåren som sa att de redan var på plats på grund av en brand i soprummet. Så var det med det. 
 
Nästa morgon satt jag där i den japanska rocken med katten. Var nöjd och glad för alla mina fina vänner, för våren och för att jag sluppit dö i en sopbrand.

Det finns inga dåliga människor, bara dåliga ledare

 
Såhär såg jag ut i morse. Med japansk morgonrock, harembyxor, skinntofflor, nytvättat hår och en katt i famnen. Nu sitter jag i mitt kyliga studentrum igen och äter en direktimporterad smörgås från just det där köket i Moskva! Tid och rum är obehagligt flyktiga ting..
På flyget hem pratade jag med en pitegubbe som älskade att resa runt i Ryssland och har gjort det hur mycket som helst. Han sa: Ryssarna de är så vänliga och gästvänliga. Men du vet, det finns inga dåliga människor, det finns bara dåliga ledare.
Måste erkänna att det är en allt för filosofisk fråga för mig att dyka ner i för tillfället. Så jag äter nog upp och lägger mig. Imorn börjar min vardag igen. (Observera att jag skriver vardag och inte verklighet) För vad f*n är verkligheten?
 

Пасха

Gult är inte fult, inte saffransoppa heller.
 

Stella

På påsklovet var jag nere i Malmö med Dani och familjen. Vår lilla hund Stella hade blivit väldigt gammal och sjuk och det var bestämt att hon skulle avlivas på skärtorsdagen. Jag kom kvällen innan, på onsdagen och såg till att alla som var hemma fick sig ett fint porträt tillsammans med henne som minne.
Men det blev inte som det var tänkt. Hedvig som skulle ha hemtenta på skärtorsdagen sa att hon tänkte få U på tentan om inte Stella fick leva över påsken. Sagt och gjort. Stella fick leva en vecka till. Under påskhelgen var det fint väder, solen sken och Stella tog varje dag flera stapplande promenader ut i trädgården där hon låg och njöt i solen tills hon blev för varm och haltade in igen. Ibland sågs hon nosande i rabatterna eller gnidandes nosen mot träsoffan där Axel låg och läste, för att bli kliad i nacken. 
 
Hedvig, Stellas livräddare, pussar henne i kalufsen
Jag och Stella stirrar till ordentligt i kameran
Axel älskar Stella
Vänner i skägg
Och Mojjan!
 
På torsdagen en vecka senare klockan fem dog Stella mors famn på djursjukhuset. Mor grät och Mormor och Klara grät och veterinären grät. 
På kvällen berättade mor för mig på telefon hur det varit att åka hem från jobbet och veta att hon skulle hämta Stella. Hon kände sig vemodig när hon mindes hur hela familjen för 11 år sen hämtat Stella. Vi hade fortfarande varit barn med hela vår barndom framför oss och mor själv hade varit 11 år yngre. Stella hade varit så pigg, jagat harar och sprungit efter oss på hallarna. Mor kände melankoli över hur snabbt de där 11 åren hade gått.

När hon kom hem träffade hon Stella pigg och lyckligt haltande och nosande i trädgården. Axel sa att hon legat inne i korgen hela dagen och gett sig ut i trädgården precis innan mor kom hem.
Det blev en fin sista dag i den lilla hundens liv. Inte i lidande utan i rabbatten. Omgiven av vårdofter.
 

Om

Min profilbild

Elin

RSS 2.0