UTAH

 
 
 
Jag skall skriva undertexter imorgon. PoK

Att vara aska i urna

Vårnatt skriven av Oscar Levertin och tonsatt av Wilhelm Stenhammar
 
 
Vackra, vita vår
Du som på stjärnlyst strimma
tyst över vägarna går,
lätt genom nattens dimma, 
Du, som ger växt och grodd,
Du, som ger sol och grönska,
skänker, blott du blir trodd,
hjärtana allt vad de önska,
strö nu med fulla fång dagg och doft på färden,
gnistor, glömska och sång,
allt som förnyar världen.
Men, o milda vår,
minns, att Du bärer förhoppning
och för det som aldrig får mera tänka på knoppning.
 
Dröm som i kamp blött slut,
löften långsamt förbrunna,
trådar som sakta nötts ut,
hur fast de en gång varit spunna,
strängar som oförmärkt brustit, men länge nåst skälva,
tankar som stridit och värkt, tills de levt över sig själva.
Alla de vänta på Dig,
vänta till vila blir burna,
längta från uttrådd stig
att varda aska i urna.
 
 
Vackra, vita vår gjut din lycka kring staden,
men där Du strålande går,
glöm ej de vissna bladen.
 
 
En av världens oändligt vackra människor gick bort. Det hände den 11 april. I mina ögon var hon fulländad. 
Under cermonin sjöng och läste dikten Romanska Bågar av Tomas Tranströmer. Första delen läste och andra delen sjöng jag så som vi sjöng den i Frihetsmässan med Allmänna Sången. Jag var helt lugn och säker. Som om jag hade sjungit den för mormor ensamma i kyrkan. Det var viktigt
Mor och Hedvig är båda så vackra
Bakom min fars axel ser du en ung kvinna skymta som betyder väldigt mycket för mig. Juni som är min vän sen vi var ungar kände också mormor och kom ner från Stockholm för att ta adjö. Hon satt längst bak i kyrkan vid mixerbordet och satte på introt till Förklädd Gud på play på högtalarna innan avskedet. Det blev mycket mäktigt. Innan vi skulle sjunga Härlig är jorden smög jag ner från min plats längst framme och satte mig bredvid henne. Så stod vi upp tillsammans sida vid sida och sjöng HÄRLIG ÄR JORDEN allt vad vi orkade. Vi gick fram tillsammans sist under avskedet, vaktmästarinnan viskade att hon tyckte det var pampigt. Tack Juni för att du var där gjorde sorgen vacker. Du förstod att vi fick le och sjunga högt. För mormor hade älskat det så.  
Klara var stark
Jag satt vis samma bord som några av mormors medarbetare som berättade fantastiska historier om henne.
Jag fångade ett moment mellan mormors syster Eivor och mormors medarbetare professor Wollheim.
Hedvig höll ett underbart fint tal för mormor.
Vi hann ikapp morfar
Två dagar senare följde jag med morfar till kyrkogården.
Och idag sänkte han ner hennes urna i graven.
 
 
 
Beautiful white spring
You, who on starry trail,
silent walk the roads,
easy through the mist of the night,
you who give growth and sprouts,
you who give sun and greenness
You give - if only you're believed in - our hearts all what they wish for.
 
Strew now armfuls of dew and fragrance on our journey,
sparkles, obliviousness and song: all that renew the world.

But, oh mild spring,
remember that you carry hope,
also to them who may never more think about budding.
The dream which in battle bled to death;
promises slowly burned to nothing;
threads that were slowly worn out,
regardless of how strong they once were made;
strings that unnoticed burst,
but still seem to tremble;
thoughts that struggled in pain,
until they lived over themselves.
 
All they wait of you,
waiting to be carried to rest,
longing to leave their path,
and be ashes in urn.
 
Beautiful white spring,
spread you happiness around the city.
But when you shining walk.
Don't forget the withered leaves.

Love at home

There is beauty all around

When there's love at home;

There is joy in ev'ry sound

When there's love at home.

...

 

Guys.

Jag har det så fint här. Jag kan nästan inte beskriva det. Men jag tycker versen ovan ramar in det bra.

Mormor hade älskat att få veta att texten till Förklädd Gud som jag satte upp på garderobsdörren i mitt och Lyssas sovrum 2009 fortfarande sitter kvar. I marginalen har jag skrivit med blyerts: Don't forget the camera charger! Jag trodde inte mina ögon när jag såg den. 7 år. Jag har fått anstränga mig för att hitta saker som förändrats. Tekniken har utvecklats - det finns wifi nu! Lösenordet är love at home. Bilarna och heltäckningsmattorna är slitnare. Familjen tror numera på global uppvärmning. Förutom det har alla trettonåringar blivit 20 åringar. Men det är inte så stor skillnad... Samma skönhet och glädje möter mig nu precis som då.

Mamman Connie sitter som förr på sin säng i blommig klänning och syr lapptäcken. Pappan Ed skojar och frågar vad jag ska bli när jag blir stor. Alyssa sover middag och tittar på en med isblå röda ögon när jag väcker henne. Lexie har lärt sig laga ugnsbakade persikor och deltog tappert i min morgonyoga varje morgon i en vecka tills Alyssa brottade ner henne från sängen och hon slog knät i bokhyllan. Nästan varje dag har vi sprungit över till Nathan och spelat spel och ätit överblivna kakor från Annas bröllop. Första veckan var det över 30 grader varje dag och vi badade i grannskapspolen. Sista badet försökte jag åter lära mig baklängesdyk men skrapade näsan i polkanten. Det gick ganska bra.

Vi har ätit chicken biscuits, choclate chip cookies, mandlar, persikor, pound cake, potatissallad, bröllopsbuffe och sushibuffe, curly fries, omeletter, hemgjorda pommes och Lexies quesadillas..

Idag (tisdag) var min sista dag i Augusta och jag och Lexie sydde våra egna örngott på symaskin. Nu är klockan snart 2 på natten och Connie sitter fortfarande uppe och syr på ett par eldbyxor som jag ska få med mig hem. Imorgon åker vi till Atlanta och därifrån skall jag  vidare till Utah!

 

Alyssa, Lexie, Connie och Edward En ganska stor och snäll lånad hamster Min rumskamrat och syster, före detta missionär i Argentina:  AlyssaFamiljeskoj, barn och banana split

En heldagsresa till Helen: en gammal tysk bosättning som förvandlats till turisthåla. Vi tubade ner för floden.
Min andra amerikanska syster Lexie i sin BYU-keps. Hon fotade vår forsränning
Här är jag i min tub
Några tubtvingade huskies var överraskande lugna
Jag var mer ansträngd
Helloo
Bästa lördagsmiddan
Plantage, slavhistoria och en asskön guide
En glasspaus i eldbyxmakandet
Fransk söm i örngotten!
Lexie väntar på Nathan
Sista spelkvällen 
 

Det allra bästa här har varit alla långa betydelsefulla samtal. Connie diskuterar gärna politik och religion. Vi har diskuterat Donald Trump, helvetet, relationer, ekonomi, tro, abort, Afghanistan....

Lexie och Lyssa har tagit skift i att timmavis lyssna på mig och mina sorger och minnen, ge mig kloka svar och berätta för mig om sig. 


Kärlek är något magiskt.


Я люблю Россию

Direkt efter påsklovet for jag iväg till Ryssland. Det blev 2 veckor och de allra flesta dagarna i Sankt Petersburg.
 
Första veckan var jag mest själv och njöt av pannkakor på olika restauranger och hälsade på kompisar. Den andra veckan kom Tea och hälsade på. Vi bodde hos Seva och hade det riktigt mysigt! Jag hade glatt mig så mycket att få visa henne mina favoritplatser.
 
Seva lärde Tea alfabetet och därför utvecklades promenaderna snart till språkturer. Tea gick och läste allt på alla hus och skyltar. Jag pekade: Vad står det där? Och hon läste. P.. R..O...D...U..K..T..I !
 
En av de allra bästa stunderna var när jag och Tea fick komma hem till Minka och lyssna på Musty Luxurys rep. Jag kände mig riktigt lycklig där och då. Stämningen, musiken, glassen och ljuset och de härliga människorna bara förenades i lycka. Och det var så fint att få uppleva det tillsammans med Tea.
 
Plötsligt ringde Max, bandets frånvarande gitarrist, från Indien
Så fint var det

Häxornas högtid

Dani kom till Malmö till påsk. Han började med att klippa av håret
Så blev det påskafton och hela familjen utom mormor som låg på sjukan åkte ut på landet för att äta påskkakor och påsklunch. Jag Axel och Dani hade varit på Malmborgs med en lång skrynklig lista från mormor men alla tänkbara frukter och grönsaker som vi skulle ta med till kalaset. Det blev en riktig jakt.
Samma påskkakor som varje år fast några nya. Nedan ser du ett par riktiga klassiker!
Så var det dags att rida! Jag är en utomordentligt stilig ryttarinna. Det finns det många belägg för.
Mor och far såg fina ut
Mor har en härlig relation till hästar
Hallå Håkan!
Åh vilken stil! Vilken hållning!
Danis mästerverk

Peace out

Freiburg och Besançon

Senaste dagarna har jag krusat från land till land i en ford. Det började i Schweiz, fortsatte till Freiburg i Tyskland.
Nu sitter jag i en stinkande skinnsoffa i Besançon, Frankrike och ska snart tillbaka till ostlandet med sjukhusflaggan.
 
 
 
 
  
 
 Det bästa på resan var att ligga på golvet och prata i mörkret med Julia.
Och jag tänker inte berätta vilka bilder som är varifrån. Det får du gissa själv.
 
 

Seva Shuvalov

Hurra hurra! För idag är det Sevas födelsedag
 
 
Seva är en av mina bästa vänner. Han har öppnat sitt hem för mig de senaste gångerna jag varit i St. P och är alltid glad och ivrig att testa nya saker. Ordna fototävlingar, spela ordspel, jämföra bilder, lyssna, drömma om band, sjunga i stämmor, äta sylt. Dessutom är han en stöttepelare och bättre än google translate. En utmärkt vän helt enkelt.
 
Här är en vanlig tedrickning i hans kök i St. P
 

Spegelvärlden

 
Fotografier, trappor, fabriker, ikoner, köer, marscher och körsbärsblommor.
Allt blir kusligt vackert i spegelvärlden.
 
När studentmössor och stolsryggar klonas, skuldror smälts samman.
Vattenpölar glimmar symetriskt och lampan blivit modernaste design.
 
Är det inte på riktigt?  
 
 

Våren kom en valborgsnatt

Hej! Här är jag och Lars! Välkommen! Häng med på en magisk kväll på Slottet.
 
Juni var där som fotograf och hon var så vacker!
Nicklas och hans bordsdam Laura
Kören gör sig beredda att marschera in i rikssalen
Min bordsherre Kristofer presterade på topp. Inte nog med att hans tonic sålde slut på 1 timme var han en mycket omtänksam bordsherre. Jag hade inte stirrat förskräckt på min nedkladdade kniv mer än 2 sekunder förän han utan att röra en min tog och torkade av den med sin servett. Jag kände mig mycket tacksam, nästan generad. Som en princessa och femåring på samma gång. När jag frös fick jag låna hans frack. Fint!
Märta fixar Simons krage. 
Magi
 
Helgi och Nicklas i viktigt samtal
Stilig vän med flugan på sned
Får jag lov?
Mariiia, I just met a girl named Maria
Vänner i decennium och mer!
 
Så plötsligt stod de där igen vid Gunillaklockan. Min kör. Var fina de var! Men jag stod inte där, ännu. Och ingen studentmössa hade jag heller! Jag trängde mig genom folkhopen, fick låna en mössa av en ung man, kröp under avspärringen, sprang över gräsmattan och hann precis ställa mig i armkrok med Axel Rällfors. Det var kul att stå där arm i arm. Han gol medvetet strakt mot den närstående mikrofonen. Det ekade och skallade mot slottsväggarna och vår sång sändes ut i radio, direkt till mina föräldrar i Malmö. Förra året lyssnade mormor och hon sa att hon hörde min röst igenom alla. 
Peppad?
(Helgi sjunger)
De fyra musketörerna åretförenades!
Helgi kan bara inte förstå hur jag kan ta så få bilder av honom..
Nicklas säger bara. Puss och kram. Vi ses!
 

Hej du

Hej du! Jag vet att du läser detta. Men jag vet inte vem du är: Förut visste jag det. Förut var du min lilla mormor. Och mormor var adressaten i alla inlägg jag skrev.
 
Du vet väl att det är lättare att skriva när du vet vem du skriver till? Orden fylls av mening. Försök sitta själv och skriva en stor och viktig uppsats, till ingen. Du kanske redan har gjort det? Det har inte jag, men jag föreställer mig att det är fruktansvärt svårt, för att det är så meningslöst att skriva något viktigt till ingen. Vad har min text för mening om ingen som bryr sig om den skall läsa den?
 
Att skriva dagbok behöver däremot inte vara riktat till någon, inte ens till en själv eller ens framtida barnbarnsbarn. I dagboken skriver jag av mina värsta ögonblick, för att göra av med tankarna. Och mina bästa ögonblick, för att aldrig glömma dem.
 
Men min blogg, har varit till dig. Och du var mormor. Men nu vet jag inte. Jag tror inte det finns internet i himlen. Och om det finns kan det hur som helst inte visas på min statistik att mormor tittat därifrån. Den dag som ingen tittat på jorden men mormor möjligtvis tittat från himlen kommer det stå noll i statistiken.
 
Nu är frågan. Skall jag sluta blogga? Nu när inte min lilla mormor finns, som läst och följt alla mina inlägg, och skrivit ut favoritbilderna på skrivaren och ringt och berättat hur fint det var. Kan jag fortsätta utan att hon ser? Hon var ju min mening och jag var hennes. 
 
Men du finns.
Jag vet inte vem du är. Men varje dag senaste veckan har du gått in här och tittat (utom den 16de april). Trots att här är tråkigt och tomt på nytt sen mars.
Vem är du?
 
...
 
Jag skall fortsätta. Jag vill fortsätta
 
...
 
Det enda jag kan visa idag är en liten naken råttliknande varelse med stora fladdermusöron och runda glaspärleögon. Hon piper och hoppar lyckligt runt när du viskar till henne. Hon rullar ihop sig i ditt knä när du äter frukost och hon vill att du pussar henne i nacken. Hon äger något gudomligt i sitt lugna betraktande av världen. Hon kissar på sig så fort hon kommer ut på trappen.
 
 
 
 
Vi hörs sen
 

Tak som öppnar upp världen

Adam tog med mig på den storslagnaste utsikten över Uppsala. Från universitetshusets tak.
 
En värdig sista kväll i Uppsala

Isn't it fine to dance and sing, when the bells of death do ring?

I helgen hade vi andra halvan av skivinspelningen ute i Bälinge kyrka. Vi sjöng 9 timmar på lördagen och 7 på söndagen. Och det var faktiskt underbart nästan hela tiden. Det är fantastiskt att få jobba med så sjukt musikaliska och talangfulla människor som vår dirigent Masja och producenten Marion. Vissa tagningar lät det så bra, man fattade nästan inte själv att vi skapat den där drivande explosionen av sång. Eftermiddagsvårsolen kastade varma skuggor genom kyrkfönstrena. Det var allra roligast att sjunga The right of Women ifrån speaches. Så mycket kraft och uttryck!
 
Thyra
Holdars  mocharuta i fara
Charlotta
Niklas
Fanny
 
 

Packapacka

 
Nu packar jag ihop mitt pick och pack för på söndag kommer far och skall hjälpa mig flytta ner allt. Så snäll! Det har kännts lite melankoliskt de senaste två veckorna för jag kommer inte tillbaka hit på länge och när jag återvänder kommer allt ha förändrats. Så är det. Det har jag vart med om förrut. Men jag kan inte låta livet stå still. (Oh! Jag menar inte still som att låta de finaste roligaste ögonblicken vara lägre, det hade man ju gärna velat ibland, utan still som en hiss som står still.) Det senaste 7-8 månader har det jag gör varken kännts kul eller inspirerande. Det hat kännts segt och tråkigt. (Klart jag haft ljusglimtar då och då som alltid inkluderat mina vänner nära o kära. Tack och lov för dem!!!!) Men studierna har varit så meningslösa. Idag har jag sorterat skrivblock och antecklingar och av 12 block fick 1 block (Ryska C grammatik for the WIN) överleva samt en liten plastficka men ett par ensamma blad av statskunskap och nationalekonomi och vars framsida pryds av Karl Marx. Det var det betydelsefullaste jag tar med mig därifrån: spåren från mitt eget Marxmöte. 
Så nu skall jag riva upp igen. Min familj i Malmö skall bli mitt base camp och sen blir det Sankt-Petersburg, USA, Malmö, Tyskland och Moskva. Förhoppningsvis med mera.
 
Titta vad fint min stringhylla som Dani satte upp skuggar väggen. Och på sängen ligger Karl och där bakom hänger Sonjas tavla. Jag är rik, ibland fattig och ofta lite rädd. Men vad skall man göra med sig själv? Jag hoppas det blir kul.

Dimas bild

Jag är HELT mållös. Titta bara vad min fina vän Dima målat till mig på kvinnodagen. 
 
 
Tack, tack, tack!

Wo bist du Säuli?

 
 

Om

Min profilbild

Elin

RSS 2.0