Vilnius

Förra helgen var Belarusprojektet nere i Vilnius. Jag blev projektledare i årsskiftet och nu är det mitt jobb att tillsammans med två andra aktiva avsluta projektet på grund av nedskärningar. Tråkigt! Men vi hoppas att det ändå skall bli några aktiviteter av! Förutom att berätta om förändringarna och alternativa möjliigheter för vår grupp unga politiska aktivister diskutterade vi redovisning och rapportering av hela förra årets verksamhet. 

Två av mina medarbetare
Hotellet var riktigt najs! Mitt rum låg på nionde våningen och från förstret kunde man se ut långt ut över stan.
Emmy är vår ombudsman
Vi drack världens godaste lemonad på den här restaurangen!
Vilnius är väldigt slitet. Omgiven av områden med byggnader i typiskt sovjetsnitt ligger statskärnan som har gammal arkitektur med där många hus är rent fallfärdiga. Ett par turiststråk är välputsade och skötta. I de stråken gick vi ut och åt på kvällen. Typisk litauisk mat som bestod av deg, potatis och kött. Allt stekt i flott. Men jag fick raggmunkar stekta i smör så jag blev ändå nöjd.
Här travar vi i väg mot restaurangen
Jag och vitryskan Nasja gick på fototur efter maten. Hon visade mig sin favoritkyrka och berättade att när hon varit en längre vistelse i Vilnius hade hon gått varje dag för att titta på denna kyrkan. Den är väldigt sirlig och detajerad med symetri och osymetri och varje gång hon kollar på den upptäcker gon något nytt.
Jag blev överraskad över hur mångar stora kyrkor de hade i stan. Gigantiska kollosser med samma proportioner som en liten bykyrka fast allt 4 gånger stötte.
 
Det var en annorlunda och lärorik resa. Det är speciellt att åka med ett jobb. Även om det är ideellt och i princip obetalt är ändå stämningen spänd och förväntande och hierarkist på ett sätt som gör att man hela tiden vet att det är ett arbete. Både bra och dåligt är det. När jag kom hem var jag helt slut.

Väldigt fina och trevliga människor jag fick lära känna. Vill absolut åka till Belarus någon gång!

Fota sin egen stad

 
 
Efter två månader utan min kamera är det lite ovant att fota. Särskilt svårt är att fota sin egen stad som är så vanlig. Men Sevas fotarlust lockade med mig ut och efter några kort började känslan komma tillbaka. Det nyfikna spanandet som söker och finner ljus och färger. En katt som ser ut som Marten och en vacker tiggare.
 
 

SNÖFALL

 
Elin, Agnes och Seva igårkväll

KÄRA VÄNNER

Natten är så ljus i Uppsala. Himelen är alldeles beige istället för svart som den borde vara. I andra änden av rummet snarkar Seva. Han har tagit bilderna som visas här under. Ett par bilder från förra helgen: Dani var hos mig mer än en vecka och det var underbart. Och några bilder från igårkväll och idag.
 
Dani och snigeltrappan
Tacomys hemma hemma hos Helgi med Juni, Seva, Helgi och Dani <3
Inflyttningsfest hemma hos Tea!
Vsevolod
Elin
På Fyrisbiografen med Seva och Agnes. Vi såg Nicki och Martha - en sååå bra film

Hos Laura och Johannes

I helgen har jag varit hos Laura och Johannes. Det var jätte mysigt i deras lilla tvåa mitt i Leksand. På lördagkvällen hängde vi i verkstan och jag glaserade en skum skulptur som jag karvade i våras i massa olika färger. Det ska bli spännande att se hur det blir. Johannes gjorde en mustig grönsakssoppa och där satt vi alla och blåste på skeden och hade det skönt i soffan. På söndag förmiddag åkte vi och kollade på en hantverkskola i Sätergläntan som hade öppet hus. Jag fick smida en egen krok i järn. Att smida är tydligen att stå och banka på glödgad metall. Det var kul men ansträngande, efteråt darrade fingrarna. 
Nu är jag hemma igen och skall göra det julfint i korridorsköket med en tomteaffisch, en advententsljustake och en röd duk som jag handlade på PMU. Adjöss!
 
 
 
 
 

Video

 
Sofia som pluggar till fotojournalist på Biskopsarnö gjorde en film förra veckan med sina kompisar där vi pratar om ensamhet. Jag gillar introt!
 

Min kommentar i efterhand: Det jag säger i intervjun är bara små delar av ett timslångt samtal vi hade om ensamhet, där jag också berättar om den härliga känslan av att ensam ge sig ut på en ny resa: ett äventyr. Och den underbara känslan att efter en resa få komma hem till sin egen vardag och få vara i lugn och ro och leva i självständighet. Utan dessa perspektiv i filmen kan det tyckas som att jag mest talar dåligt om ensamhet och är olycklig. Men så är det inte. När jag själv såg filmen förstod jag också att det jag sa om att “jag har det LÄTTARE att vara vän med folk jag inte träffar i verkligheten” inte är sant. Det är en fråga jag frågat mig själv ibland, när jag tänkt på hur många betydelsefulla vänner jag har i andra länder. Men nu vet jag att det inte stämmer. Jag är inte sämre på att vara vän med människor i min närhet.  Däremot är jag bra på att hålla kontakten med mina vänner på långa avstånd. Och för varje gång vi ses blir vänskapen djupare. 

Det var utmanande och lärorikt att få vara med i intervjun. Allt jag säger är spontana svar på frågor jag inte kände till i förväg. Låten heter Yan Ivanovitch och spelas av Michel Portal.  Det är en av mina bästa favoritlåtar.


Gustav den andre Adolf

I fredags satte vi på oss studentmössorna och svarta rockar marscherade till obelisken i Odinslundoch firade den sedan länge döde tyrannen Gustav II Adolf, även känd som den moderna krigföringens fader.
Kanske inte helt i min smak att sjunga patriotiska sånger i en väldigt antifeministisk antifredsmakares namn. Men festen efteråt var trevlig. 
 
 
 
 

Library Week

 

Höga gyllene trädkronor

Jag älskar lövskog om hösten!!! 
Förra helgen var jag hos Dani i Schweiz. Sista eftermiddagen precis innan vi skulle åka till flygplatset tog vi en tur upp på ett litet berg med utsikt ut över floddalen. Där gick vi genom lövskogen och jag bara njöt. Njöt av ljuset och färgerna och miljoner små löv som darrade, svajade och glimtade. Det tillsammans med den friska doften av skog och det milda varma ljuset som inte bländar. Livet.
 
En rufsig röd katt som var mycket sällskaplig.
Mitt sällskap <3

De älskade

Idag är andra dagen jag fick spendera flera timmar hos mina älskade morföräldrar. Jag och mormor åt sushi och sen berättade hon historien om hur det var när jag föddes. Tänk det, att ha en vän som var med om att man föddes. Sen pratade jag med morfar och fick höra lite om hans barndom. Det hade jag aldrig hört honom berätta förrut.
 
I hissen upp till sjunde våningen molade huvudvärken. Men två små panodil och 15 bitar sushi senare klarnade det.
Morfars vrå
Jag hoppade omkring och sjöng om janssons frestelse
Mormors vrå
 

Den kortaste systern

Denna dag har någonting fruktansvärt uppdagats. Jag, familjens förstfödda barn, 175 cm lång och inte mindre, är nu mera den kortaste systern i familjen. Inte nog med det. Jag är även det kortaste barnet och näst kortast i familjen efter mor. Det är nämligen så att Klara, denna extravaganta femtonåring, har växt om sin äldsta syster med nästan en centimeter! Detta förändrar mitt liv för alltid. 
 
Här är hon. Den yngsta. Men inte längre den kortaste.
Gulliga vänner

Frukten på spåret!

Jag tror att jag är den mystiska frukt av vilken väldens godaste sylt är gjord på spåret! I Heimgartners kylskåp här i den lilla schweiziska byn finns nämligen tre små glasburkar med marmelad utav samma bärnstensgyllene färg och det står "Quitten" på locket på. Den är inte lika god och konsistensen är inte fantastiskt seg och kletig utan väldigt geleeig. Men smaken! Den är väldigt lik den där härliga cyperska sylten som jag åt hos Seva  i Sankt Petersburg och som jag inte kan glömma. Samma fruktiga syrlighet och bakgrundston som blommig honung. Jag tror att jag är något på spåret.. Seva säger att de kallar den magiska frukten för "Mosfilo" på Cypern. Men Kvitten har ett annat namn på grekiska.. Jakten fortsätter!
 
 
 
 
 
 
 
 

Rövartåg

På måndagmorgon drog tre rövare ut på rövartåg. Till ett stort äppelträd på en bortglömd tomt. Trädet skulle länsas på varje gyllene äpple! Det var ett hårt arbete
Två av rövarna, en med en gul stickad luva och en med stort ljust krullligt hår klättrade upp i trädet och ruskade dess grenar.
Den tredje rövaren med ljust skär luva och en kamera sprang runt och aktade sig för de nedfallande äpplena och dokumenterade händelsen! En stock kastades som en missil upp i äppelträdet av den gulluvade och äpplena föll som skjutna rapphöns från skyn.
Denna rövarns namn är Freija
Och den gulluvade kallas Daniel
Den friska fångsten!
Den rosaluvade bevisade för sig själv att hon trots sin höga ålder och stora längs fortfarande kan ta sig upp i lövverket.
Sen drog rövarna hem med säckar fulla av gyllene äpplen! Som hemma i nästet rensades och skars och frös in i påsar!

Я

 
Привет, это я. Я такая. Иногда. С белынкими ногами и красными лисами. Да, я такая. Иногда.

Alien 32

September är min favoritmånad och i denna friska klarblå festmånad föddes jag!!!
 
På födelsedagen är det allra bästa att få samla ihop några vänner och äta god mat tillsammans. Så fort köket är fyllt av folk och blommor står på bordet känns det så festligt och fint. Det här året bjöd jag på pumpasoppa, saffranskaka och fördelsedagstårta.
Eli
Axel
Titta vilket mysigt kök!
Jag fick mycket hjälp av Axel och Daniel med matlagningen. Och när Daniel fick tassarna på kakdekorationen förvandlades "Elin 23" till "Alien 32". Hjälp
Helgi och Tea
Princess of the day
Vilken härlig syn!
Henrik
Freija
Joanna och lite av Joel
Sofia!!
Hurra!! Så blev det skönsång, heta disskussioner och en saga om hur jag föddes. 

Om

Min profilbild

Elin

RSS 2.0