Vad man kan ligga och tänka på en söndag

Smutsiga duvor
Danis och min älg
Sånna kåpor
Ett litet barrträd
St. Petersburg en vårkväll
Rävungar på verandan
 Vitsippor

Grey grey grey

 
Jag och Signe sittter och äter paranötter i soffan. Känner mig lite blue

Sonja

 
Här är Sonja Lundberg är en person som är så glad att få känna i mitt liv. Hon är en av mina allra största förebilder och jag tycker så mycket om att komma och hälsa på henne när jag är i Uppsala. Sonja är utbildad sjuksköterska och åkte ner och arbetade på barnsjukhus i Polen efter andravärldskrigets slut. Hon har varit hemmafru en lång period av sitt liv, men var ständigt aktiv och på spång med allt möjligt. Hon har testat sig fram, gått kurser i kroki, grafik, skulptur och måleri. Hon har rest vida omkring i Europa med sitt akvarellblock nära till hands. Idag är hon 90+,  en erfaren konstnär och hennes hem i Uppsala är fyllt med vackra tavlor och skulprurer som hon skapat själv. Hennes trädgård är fantastisk, med vitblommiga äppelträd och gräsmatta täckt av förgätmigej om våren. I många år hade hon ett sommarparadis vid sjön i Björklinge, dit jag och mina syskon kom och badade och plockade blåbär som små. Räven som syns på de sista bilderna har legat på lur på sin stol sen första gången jag träffade den för 20 år sedan.
 
 

Blått och soligt

Här sitter jag och gråter framför "16 and Pregnant". Så fint när det där lilla barnet föddes. Så stort. Så. Ska torka tårarna nu och läsa Tolstoi. Jag ska INTE se ett till avsnitt "16 and Pregnant"!!
 
 
Såhär såg Olga ut i mitt fönster. 

Internationella kvinnodagen!! En vårdag

 
Bakade en sjuuuk tryffelkaka. I kvinnokämparnas ära 

Mikroskopet

Arseny och jag har börjat mailväxla och idag fick jag en samling bilder med intressanta namn från hans mikroskopsstudier.
1. Spricka i glas 2. plast 3. torkat blad 4. poletylen 5. tråd 6. manchurisk nöt 7. kaktussaft 8. vatten 9. lim för möbler 10. papper med bläck 11. papper utan bläck
 
 
 
 
 
 
 

Russmarinad

När resten av världen själver av Russofobi sitter jag här och fullständigt marineras i Rysslandslängtan. Orsaken är att jag under kort tid pratat med flera vänner i Ryssland, och att jag idag för första gången sen jag åkte, fick prata med hela den familjen som jag bodde hos under läsåret i St. P.
 
Det är något som en kontra-basist sa, (eller var han kanske tubakonsertist?) på det lilla skakiga planet tillbacka till St. P, efter ett jullov i Sveriege/Schweiz.. Han förklarade varför han älskade Ryssland.
Han pratade perfekt engelska och levde i Holland med sin fru (också hon framgångsik musiker) och sina barn. I Europa är det så rent, så snyggt, så välordnat och i ryssland är en slags blandning av gammal sovjetstandard och ny brinnande kapitalism, sa han. Du trivs hur bra som helst i väst, sa han. Men när du kommer tillbaka till det kaosartade, den galna trafiken, det stinkande, smutsiga och nedgångna Petersburg, då fylls du av nostalgi och hemastadhet. Det var det där gamla, gråa, avgasiga, nedgångna, det oordnade ovh smutsiga som gav honom nostalgi. Just de där sakerna är vad jag saknar nu. Inte bullret, smutsen, eller bilarna. Men det nedgångna, sovjetiska som inte röjts undan. Och den ryska, extremt annorlunda världsbilden och kulturen. Som jag inte kan beskriva. Men typ att alla service arbetare har kostymen och små hattar på sig. Att intresset för gammal rysk konst, arkitektur och literatur fortfarande brinner i många unga. Alla sitter och läser i böcker. Att man håller mängder av tal och berättelser på högtidliga middagar. Och att man äter massa saltad mat, sovjetisk glass och soppor. Att kvinnorna sträcker på ryggen, för att det är vackert. Att gatorna putsas med riskvastar, att många saker är oteknologiserade, oeffiktiviserade..
 
 
De ryska matmarknaderna är fantastiska. Fulla av olika arter inlagd saltgurka, fiskar, vaxdukar, svinhuvuden, honung och mjölkprodukten i olika fetthalt och textur. 
I Moskva är kontrasterna stora, men vad är härligast? Förgyllda lyxköphus med finklädda turister eller kalas i grönskan mellan höghusen?
 

Anenemone, anenemo

Idag har vi haft besök från Jörgen först och Sara sen. Det var kul!!! Jörgen kom inte med på bild men det gjorde Sara. Det blev hallonkaka och lägenhetsvisning. Jag och Sara gick på restaurang och åt svindyra nudlar med svindyrt kranvatten (10 kr).
 
 
 

Chill mode

 
 
När äntligen något jobbigt eller intensivt tagit slut (i mitt fall en månad på en vidrig arbetsplats med kvällspass veckorna igenom och bara tid att äta och sova) så ställer man in sig på ett slags sleep/chill mode när allt är över. Mitt chill mode includerar chill mode att slösa tid på de chilligaste oproduktivaste sakerna som finns och fortsätta skjuta upp det som man sa till sig själv att man skulle ta itu med så fort man blev "fri"(läsa Pushkin, Gogol och en till rysk författare. Städa hela lägenheten. Skriva ner allt som hänt. Utforska hela Malmö osv.)
Istället sätter jag mig i dvala i chill mode. Ligger timmatal i sängen och gör kollage på weheartit, sover för länge, och äter oförskämt mycket godis. Som du ser i kollaget ovan har jag även snöat in mig på den ursexitiska serien Game of Thrones vars mest återkommande scener är: Nakna kvinnor med guppande nakna bröst (den sorten som du aldrig stöter på i några offentliga omklädesrum eller bad, utan bara på film), män som tar en prostituerad bakifrån, prostituerade som njuter av sitt jobb, inzoomning på avhuggna huvuden, avhuggande av huvuden, fingrar, armar och tungor. Sammanställning: objektifierade sexualiserade och bildsköna kvinnor samt vålsamma, agressiva, aktiva män. = Sexism
MEN jag kollar ändå, hycklare som jag är. Och kan inte låta bli att digga drakprincessan ovan.

Korpar

Jag tar en skottsäker anti-depressiv/-stress/-ångestmedicin som jag kallar: kalykera plastblommor.
Kommer du ihåg i förskolan när man var sådär 5 - 6 år och alla barnen skulle rita en hund för att sedan rösta fram en bild som skulle skickas till internationellahundbildstävlingen? Och du var ju så bra på just att rita hundar.  Omkring dig klagade kamraterna att de kuuuunde ju inte. Och till din förfäran tar häxfröken fram en bilderbok med en hund i och visar de andra hur man kalikerar hunden. (Sätter pappret över bilder och kopierar linjerna där under.) Fast besluten att du skall fortfölja med din egna hund, ritar du en liten detaljerad taxhund mitt på en grön kulle i fint väder.  Du övertygad om att den blir vinnaren. Du sitter kvar längst och slipar på detaljerna. Gruppen har redan samlats och börjat bedömma. De flesta bilder föreställer bilderboks hunden kalikerad och färglagd i olika kvalite. Den populäraste pojkens kalikerade hund vinner. Ingen kollar knappt på din. Bara Cecilia Berg som säger att din var finast och borde ha vunnit.
Plastblommor i kruka kan man inte kalikera. Det spelar ingen roll hur tätt man trycker pappret mot syntetbladen. Iställer får man använda ögonen. Och det är inte lätt. Allting som kräver koncentration och där jag får använda händerna har jag upptäckt är extremt avslappnande. Man tänker och tänker men slipper känna grubblets rastlöshet. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tiger

Med min allra första och helt nya systemkamera (2008) åkte familjen till kolmorden. Jag har inte tittat på bilderna på flera år men eftersom mor ringde idag och beställde "visning" av "alla" mina bilder så har jag nu skrollat igenom ett mertal dussin folders. Kolmordens invånare gav mig en glad överraskning.
 
Såhär reagerar jag också om någon slagit sig ner på min plats
Raaaaaiw

Längtan längtan längtan

Sen Olga var här har jag kännt extra mycket nostalgi och längtan tillbaka till Ryssland. Det känns som att livet var fullt då och att även de meningslösaste blekaste timmarna hade en mening. Ryskan, staden, människorna, roliga timmar och tråkiga timmar hade alla sin del i helheten. Nu tittar jag tillbaka och minns så många intressanta saker.
 
En liten antikaffär helt smockfull med fantastisk retroobjekt, figurer, propaganda-placher..
Jag och Olga promenerade en hel dag i kylan över flera av stans öar. Det här är Putins villa
Krotman, vår körledare satt kvar och lyssnade på balalaika framträdandet efter vår körkonsert i stora aulan. 
Jag gick på egen hand för att utforska katedralen med gyllene stjärnor
Lena, min favoritlärare
Sipporna fröjdades med mig och Dani i Pushkin
 

Sovfisken skulle vaknat från sin hundraåriga sömn idag. Tyvärr spolade jag ner den i toaletten

olga är häääär
 
 

Den lilla lorten i mig

Du vet när livet känns så där enkelt och allt runt omkring dig verkar bestå av mjukt fluff. Och du tar dig ett bett av det mjuka fluffet - men det visar sig vara granitklumpar, så två eller tre av dina tänder går av eller spricker.
Så känns det när man blivit personligt angripen, hånad och hotad av någon man inte kan värja sig mot. 
Hopplösheten väller över en när man ser de kantiga tandstumparna i munnen. Det gör så ohyggligt ont och självförtroendet ligger nere i skorna och krälar och kvider som en liten larv. 
Ikväll är en sån tandsprucken kväll och det går inte över. Imorgon står man inför skamspegeln igen och biter i det ilande sura. 

Olga och blommorna

Jag varnade ju för att detta skulle hända! Det skulle bli vinter och jag skulle leta upp de varmaste, krispigaste blomsterbilderna och leverera en sjuhimmlars blom-bomb. 
Här kommer de. Det var en ljuv augustiafton på Bjäret. Jag, Olga, Dani och Benj spatserade omkring i Torekov, klättrade på hallarna i solnedgången och omkring oss doftade sensommarblomstren.
Nu händer det
 

Om

Min profilbild

Elin

RSS 2.0