Tiuh

Jag ÄLSKAR Tanjas illustrationer
hipoco.com/blog/tiuh
 

ATRÄMS

 
 

Sanches

Sist var det lördag. Ett nattåg sydöster ut senare var det lördag. Dagen spenderas först en stund på Litta farbrorns Kaffe där jag laddade mobilen hos Boris. Sen promenerade jag och Sanches runt resten av dagen. Vi gick i en gul park och betalade inträde för att komma in på en smockfull vegetarian-mässa där man fick smakprova och haldla allt möjligt läskigt. Jag blev såld på en sylt gjor på kokta tallkottar. Det du.
En kopp te hemma hos Sanches i en typisk stalinlägenhet. Lägg märke till handtagen på toaletten som ser ut som värsta bad ass stjärndesign. Sen åkte jag till Kapotna där jag blev bjuden på smörgåsar och en sovplats. Dagen avnjöts med rysslands flagga i hand. Fetaste turiststämpel. Alla kollade misstänksamt i tunnelbanan.
 


Пятница

Dagen började med underbart väder. Den blå himlen gnistrade i bagrunden till de fladdrande solgula löven. Man blev nästan lycklig!
På eftermiddagen fick jag följa med Minka till hans dj-lektion. Det var bästa utsikten därifrån.
Nu skall jag skynda mig till tåget till Moder Rysslands huvudstad. Hej!
 
Klättrade ut genom fönstret för att få de sista bilderna. Kanske inte värt.. Men kul!

Четверг

Jag väntade, väntade, väntade. Sen agerade jag fotomodell, blev beordrad att halsa tomatjuce för konstens skull och fick sen följa med till Maxi Mishins fotolektion, där denne lille runde gubbe kritiserade elevernas porträt.
När kvällen var mogen gav jag mig av till Olgas lilla lägenhet i södra utkanten av stan. Det är en lägenhet som hon ska hyra i 2 månader med Jan Philipp.

Det är nästan kusligt att komma in i en sån lite standardsovjetlägenhet och inse att man varit i en exakt likadan. I en helt annan stadsdel i samma stad. De kom i en form. Köket och köksbordet, hallen... allt är samma.

Hos portvakten (!) fanns en extremt kelig katt.
 
 
EXTREMT kelig

Среда

Hello! Welcome to en fotopromenad med en Seva och snackelisnack med Niko. Btw, det är något surrealistiskt med män i uniform. De finns överrallt här. Ser ungefär 80-150 om dagen. Ofta kommer de gående i stora kompani, med unga pojkar klädda i militärgrönt eller sjömanskostym med blåvit kvadratkrage och vita hattar. Surrealistiskt. Måste fotas nån gång..
Denna dagen hämtade jag min kappa från skräddaren. Det kostade 400 rubel att laga ett hål i armen, en söndertrasad ficka och en till hål framme i knäppningen. 400 rubel är 53 kronor. Sömnaden gick på en dag. Nu ser kappan som ny ut. Jag förstår inte hur hon lagade fickan?! Hålet på framsidan hade hon inget garn att laga med, så hon hade klippt av märket i nacken som det står Nygårdsanna på och sytt fast över hålet. Det ser nästan ut som den ska vara där! Klippskt!
 
Så ska man forma ögonbrynen på bild
Niko hjärtekrossaren
 

Вторник

Sammanfattning: Jag gillar Olga, jag gillar Olga, jag gillar fisk, jag gillar fisk, jag gillar fisk. Neva. Minka i en musikstudio. Savvas sällskap hem.
 

Seva fotar porträt

Idag ska Seva till Maxi Mishin. En fotograf som håller asdyra kurser, men tydligen ska det vara värt pengarna, för gubben anses vara ett geni. Till detta kurstillfälle ska Seva ta med 100 bilder av en kär person. Jag var den enda som var hemma! Så jag hamnade på bild.

Ovan är Maxi Mishins favorit
 

Понедельник

Hunden heter Jessika
 
 
У Ермолаевых с Ольгой

Я вернулась!

Det har bara gått 3 dagar av denna rysslandsvistelse men jag har redan så många fina bilder. Jag vet knappt något som blir så vackert på min censor som Ryssland.
 
Här kommer den första dagen. Jag blev hämtad på flygplatsen av en soldat på permision klädd som detektiv. Det var kul. Efter obligatoriska ankomstpannkakor, gick vi hela vägen till Seva ö där vi skiljdes åt. Hos Seva blev jag som vanligt väl mottagen. Vi drack massa te och åt potatis och smörgåsar med Sevas mamma Jara och hennes kompis. 
 
 

Det blåser på månen

 
Här är bildbevis på att jag var med i Belgien med min kör. Jag har uppehåll nu. Men det är fortfarande min kör. I natt drömde jag dock att det var någon som fick mig utkickad. Jag hade råkat göra något dumt och det visade sig att den jag hade förnärmat hade ett särskilt ämbete och kunde kicka mig hur lätt som helst, bara så där. Tur att det bara var en dröm.. Jag blev jätteledsen

Juni på Hov

Halloooo från jungeln! Jag och Juni hade nöjet att hänga här en helg i juli. Det var finaste vädret på 4 veckor och Juni bjöd på rökt lax. Så badade vi, klättrade på klipporna, fotade getter och njöt av solnedgången. Fint är det, i jungeln! Och vi fick många bra tillfällen att posa i ljung, buskage och vid fallna träd.
 
Så klättrade vi ner mot getterna
 
 
<3<4<3<3

Freija och Stockrosorna

Jag har haft turen att få så fint besök i Malmö den här sommaren! Det började med att Freija kom 
 
Sorgenfri är så fint! Stockrosor, lugna gator och fina gamla tegelhus, som en liten skånsk småstad mitt i stan
 

Freija <3

UTAH

Det hade hunnit bli en liten dröm att besöka Västern och mormonernas huvudstad. Och så plötsligt svävade vi in över dalen..
 
Jösses! Titta vilka berg. Sånna slags berg har jag aldrig sett förut. Stora jättar utspridda i ett kargt landskap. Och myriader av hem vid dess fötter.
Här är Lenda och Brenda förresten, mina nya vänner från flygresan. Jag spanade in dem redan på flygplatsen i Atlanta för de såg så himla gulliga ut. Baptister med bred sydstatsdialekt med barndomen i en lite byhåla där de fått lära sig om helvetet. Jag satt inne vid fönstret och de turades om att sitta brevid mig och snacka. Den ena tvillingen hade gift sig och levt länge med sin highschoolkärlek. Efter att han dött av en lång tids sjukdom träffade hon en ny. Vilken passion! Nåt helt annat.. Men så plötsligt dog han också. Det var nästan värre, sa hon. Den andra tvillingen var fortfarande gift med konkurrenten till sin highschoolkärlek som hon varit förlovad med och allt. Hon hade valt konkurrenten i sista ögonblicket straxt innan bröllopet med den andra. Den det hade hållit alla dessa år, trots att han visat sig vara en butter och lättretad typ.
Lenda och Brenda bjöd mig på diet coke och chokladdoppade russin.
Selfie tajm
Hurra!! Två av Rupardsystrarna! De kom och mötte mig på flygplatsen och det var så kul att se dem igen! Det var 7 år sen vi sågs men Maddy och jag hade hållt kontakten via brevväxling. 
DREW AND MADDY
Vi började med en supersmaskig tacos på ett litet ställe som såg ut som ett sånt där littet kebabhak i Malmö, fast med mexikans mat och latinos i köket istället. Så gott. Mexicansk mat finns det massvis av i Västern. I alla prisklasser! En tortilla med bönor i för en dollar på ett ställe eller en gigantisk superfräsch "sallad" inkluderande ris, hemlagad tortilla, cyckling och bönor för 10 dollar på ett annat. Jag dog
Här är gatan vid Maddy och Drews hus. De bodde i Provo i ett område med en massa tokig arkitektur. Amerikanerna har liksom inga spärrar på sånt där. Inget kulturarv - inge regler! Det är bara att matcha olika stilar som man vill tydligen!
I detta Villavillerkulla bodde de. Najs studentboende 
Säg hej till Drews hamster Mini-kid
Så gav vi oss upp på universitetsområdet. I Provo finns världens största mormonuniversitet, Brigham Young University, uppkallat efter själva grundaren till kyrkan. Mormornerna var förföljda på 1800-talet och gav sig av västerut för att hitta en fristad. I den karga torra dalen vid saltsjöarna hade ingen annan velat slå ner sig, så där fick det bli. Salt Lake City är mormonernas huvudstad i världen. Där bor deras profet och apostlar och där finns deras största tempel.
Plötsligt invarderades universitetsområdet av hundratals tonåringar, alla deltagare i det mormorska sommarlägret. De gick i tjocka jämna led i sakta mak i skymningen, lite som en zombies. Det är som om moderskeppet släppt av dem, sa Maddie.
Vi bodde ett stenkast från Provo bakery. Nomnom.. sockerchock
Maddy i down town Provo
Här har ni det ovan nämnda templet i Salt Lake City. Här utförs julkonserter mängder av bröllopscermonier, men bara de som har ett särskilt tillstånd får gå in i templet. Och det har inte ens alla mormoner, det måste man ansöka om.
I tempelgårdarnas besöksentrum finns denna jättelika jesusstaty som är en förstorad kopia av en staty ifrån en dansk konstnär. Rymdväggen får det att kännas lite oreligiöst men episkt på samma gång.
En fågel hade lagt sig ner och dött utanför fönstret
På fredagkvällen åkte vi ut till Utah Lake och badade. När vi från flyget till Salt Lake City tittade ner på den stora bruna pölen sa en gubbe att Utah lake inte är något vidare för bad. Men det var inte alls otäckt! De där skärmsurfarna verkade ha så roligt och jag var riktig avis på dom och tänkte på en som jag vet skulle älskat att flyga omkring där. 
Det var inte alls långt från Provo! Så här såg det ut på vägen dit och hem.
Chill i art-nouveau-ville-kullan
Jag ville upp i bergen och vi körde upp en bit förbi Sundance ski resort. Där hittade vi en vit björkskog och växter som skulle passa det svenska klimatet. Jag älskar björkar. 
Vi hann upp på utsiktsplatsen bara en knapp minut innan solen gick ner bakom berget.
NÄSTA DAG I DET MYSIGA HUSET. Plötslig tog Maddy fram en oljemålning från 2012 som jag var med på! Omg omg. Sen hämtade hon upp sitt examensarbete: Två jättelika oljemålningar som båda täckte hela govet i två rum. Maddy är så duktig. 
 
Jag gick ut för att fota lite i grannskapet. Först hittade Maddy mig och jag förljde med henne hem till en annan tjej i hennes kyrka. Det är Maddys uppgift som chef i nåt som heter reliefe society, att promenera rund och kolla läget med tjejer från hennes kyrka, och i princip alla i kyrkan de går till är unga vuxna singlar. I städer med stora populationer av mormorner organiserar kyrkan det så finurligt att delåter de vuxna singlarna gå i kyrka för sig själva.
Sen spatserade jag vidare ensam, men jag hade knappt hunnit slå mig ner i en hammok som hängde i ett träd förän Drew kom cyklande för att hitta mig. 
Så gick vi runt tillsammans och jag fotade hus
Vi hittade en husky som Drew kände sen tidigare
Här är en bild på Drew med en bild med en  intressant historia och ryska lökkupoler.
På universitetet igen. Fint ju
 
Sista kvällen tog jag och Maddy en cykeltur till kyrkogården. Det var fint. När vi kom dit var jag tvungen att sjunga Vackra vita vår och tänka på mormor. Vackra vita vår försvann inte ur mitt huvud förränd 3 dagar senare när jag kommit hem till Malmö igen och sett morfar sänka ner mormors urna i graven.
Cool i nya brillor
Cool i eldbyxor
Hemma i villan var det konsertkväll med Emily Brown och andra artister. Det var rent smockfullt för 65 unga hipstermormoner som satt ihopträngda och lyssnade andaktsfullt.
Hej Drew. (Nämnde jag att det faller prismor från de där art nouveau förstrena?)
Här har ni Emily Brown! 
Lyssna på henne här 
:'')
Maddy och Emily. Maddy var missionär i Ungern och Emily i Sibiren. Missionärena måste lära sig språket på en mycket kort tid i training centers innan de åker iväg. Nu undervisar Maddy ungerska på tränings centret. Jag och Emily snackade lite ryska. Fett coola tjejer asssååååå
Och där var jag också
 
POK

Att vara aska i urna

Vårnatt skriven av Oscar Levertin och tonsatt av Wilhelm Stenhammar
 
 
Vackra, vita vår
Du som på stjärnlyst strimma
tyst över vägarna går,
lätt genom nattens dimma, 
Du, som ger växt och grodd,
Du, som ger sol och grönska,
skänker, blott du blir trodd,
hjärtana allt vad de önska,
strö nu med fulla fång dagg och doft på färden,
gnistor, glömska och sång,
allt som förnyar världen.
Men, o milda vår,
minns, att Du bärer förhoppning
och för det som aldrig får mera tänka på knoppning.
 
Dröm som i kamp blött slut,
löften långsamt förbrunna,
trådar som sakta nötts ut,
hur fast de en gång varit spunna,
strängar som oförmärkt brustit, men länge nåst skälva,
tankar som stridit och värkt, tills de levt över sig själva.
Alla de vänta på Dig,
vänta till vila blir burna,
längta från uttrådd stig
att varda aska i urna.
 
 
Vackra, vita vår gjut din lycka kring staden,
men där Du strålande går,
glöm ej de vissna bladen.
 
 
En av världens oändligt vackra människor gick bort. Det hände den 11 april. I mina ögon var hon fulländad. 
Under cermonin sjöng och läste dikten Romanska Bågar av Tomas Tranströmer. Första delen läste och andra delen sjöng jag så som vi sjöng den i Frihetsmässan med Allmänna Sången. Jag var helt lugn och säker. Som om jag hade sjungit den för mormor ensamma i kyrkan. Det var viktigt
Mor och Hedvig är båda så vackra
Bakom min fars axel ser du en ung kvinna skymta som betyder väldigt mycket för mig. Juni som är min vän sen vi var ungar kände också mormor och kom ner från Stockholm för att ta adjö. Hon satt längst bak i kyrkan vid mixerbordet och satte på introt till Förklädd Gud på play på högtalarna innan avskedet. Det blev mycket mäktigt. Innan vi skulle sjunga Härlig är jorden smög jag ner från min plats längst framme och satte mig bredvid henne. Så stod vi upp tillsammans sida vid sida och sjöng HÄRLIG ÄR JORDEN allt vad vi orkade. Vi gick fram tillsammans sist under avskedet, vaktmästarinnan viskade att hon tyckte det var pampigt. Tack Juni för att du var där gjorde sorgen vacker. Du förstod att vi fick le och sjunga högt. För mormor hade älskat det så.  
Klara var stark
Jag satt vis samma bord som några av mormors medarbetare som berättade fantastiska historier om henne.
Jag fångade ett moment mellan mormors syster Eivor och mormors medarbetare professor Wollheim.
Hedvig höll ett underbart fint tal för mormor.
Vi hann ikapp morfar
Två dagar senare följde jag med morfar till kyrkogården.
Och idag sänkte han ner hennes urna i graven.
 
 
 
Beautiful white spring
You, who on starry trail,
silent walk the roads,
easy through the mist of the night,
you who give growth and sprouts,
you who give sun and greenness
You give - if only you're believed in - our hearts all what they wish for.
 
Strew now armfuls of dew and fragrance on our journey,
sparkles, obliviousness and song: all that renew the world.

But, oh mild spring,
remember that you carry hope,
also to them who may never more think about budding.
The dream which in battle bled to death;
promises slowly burned to nothing;
threads that were slowly worn out,
regardless of how strong they once were made;
strings that unnoticed burst,
but still seem to tremble;
thoughts that struggled in pain,
until they lived over themselves.
 
All they wait of you,
waiting to be carried to rest,
longing to leave their path,
and be ashes in urn.
 
Beautiful white spring,
spread you happiness around the city.
But when you shining walk.
Don't forget the withered leaves.

Om

Min profilbild

Elin

RSS 2.0