Freiburg och Besançon

Senaste dagarna har jag krusat från land till land i en ford. Det började i Schweiz, fortsatte till Freiburg i Tyskland.
Nu sitter jag i en stinkande skinnsoffa i Besançon, Frankrike och ska snart tillbaka till ostlandet med sjukhusflaggan.
 
 
 
 
  
 
 Det bästa på resan var att ligga på golvet och prata i mörkret med Julia.
Och jag tänker inte berätta vilka bilder som är varifrån. Det får du gissa själv.
 
 

Seva Shuvalov

Hurra hurra! För idag är det Sevas födelsedag
 
 
Seva är en av mina bästa vänner. Han har öppnat sitt hem för mig de senaste gångerna jag varit i St. P och är alltid glad och ivrig att testa nya saker. Ordna fototävlingar, spela ordspel, jämföra bilder, lyssna, drömma om band, sjunga i stämmor, äta sylt. Dessutom är han en stöttepelare och bättre än google translate. En utmärkt vän helt enkelt.
 
Här är en vanlig tedrickning i hans kök i St. P
 

Spegelvärlden

 
Fotografier, trappor, fabriker, ikoner, köer, marscher och körsbärsblommor.
Allt blir kusligt vackert i spegelvärlden.
 
När studentmössor och stolsryggar klonas, skuldror smälts samman.
Vattenpölar glimmar symetriskt och lampan blivit modernaste design.
 
Är det inte på riktigt?  
 
 

Våren kom en valborgsnatt

Hej! Här är jag och Lars! Välkommen! Häng med på en magisk kväll på Slottet.
 
Juni var där som fotograf och hon var så vacker!
Nicklas och hans bordsdam Laura
Kören gör sig beredda att marschera in i rikssalen
Min bordsherre Kristofer presterade på topp. Inte nog med att hans tonic sålde slut på 1 timme var han en mycket omtänksam bordsherre. Jag hade inte stirrat förskräckt på min nedkladdade kniv mer än 2 sekunder förän han utan att röra en min tog och torkade av den med sin servett. Jag kände mig mycket tacksam, nästan generad. Som en princessa och femåring på samma gång. När jag frös fick jag låna hans frack. Fint!
Märta fixar Simons krage. 
Magi
 
Helgi och Nicklas i viktigt samtal
Stilig vän med flugan på sned
Får jag lov?
Mariiia, I just met a girl named Maria
Vänner i decennium och mer!
 
Så plötsligt stod de där igen vid Gunillaklockan. Min kör. Var fina de var! Men jag stod inte där, ännu. Och ingen studentmössa hade jag heller! Jag trängde mig genom folkhopen, fick låna en mössa av en ung man, kröp under avspärringen, sprang över gräsmattan och hann precis ställa mig i armkrok med Axel Rällfors. Det var kul att stå där arm i arm. Han gol medvetet strakt mot den närstående mikrofonen. Det ekade och skallade mot slottsväggarna och vår sång sändes ut i radio, direkt till mina föräldrar i Malmö. Förra året lyssnade mormor och hon sa att hon hörde min röst igenom alla. 
Peppad?
(Helgi sjunger)
De fyra musketörerna åretförenades!
Helgi kan bara inte förstå hur jag kan ta så få bilder av honom..
Nicklas säger bara. Puss och kram. Vi ses!
 

Hej du

Hej du! Jag vet att du läser detta. Men jag vet inte vem du är: Förut visste jag det. Förut var du min lilla mormor. Och mormor var adressaten i alla inlägg jag skrev.
 
Du vet väl att det är lättare att skriva när du vet vem du skriver till? Orden fylls av mening. Försök sitta själv och skriva en stor och viktig uppsats, till ingen. Du kanske redan har gjort det? Det har inte jag, men jag föreställer mig att det är fruktansvärt svårt, för att det är så meningslöst att skriva något viktigt till ingen. Vad har min text för mening om ingen som bryr sig om den skall läsa den?
 
Att skriva dagbok behöver däremot inte vara riktat till någon, inte ens till en själv eller ens framtida barnbarnsbarn. I dagboken skriver jag av mina värsta ögonblick, för att göra av med tankarna. Och mina bästa ögonblick, för att aldrig glömma dem.
 
Men min blogg, har varit till dig. Och du var mormor. Men nu vet jag inte. Jag tror inte det finns internet i himlen. Och om det finns kan det hur som helst inte visas på min statistik att mormor tittat därifrån. Den dag som ingen tittat på jorden men mormor möjligtvis tittat från himlen kommer det stå noll i statistiken.
 
Nu är frågan. Skall jag sluta blogga? Nu när inte min lilla mormor finns, som läst och följt alla mina inlägg, och skrivit ut favoritbilderna på skrivaren och ringt och berättat hur fint det var. Kan jag fortsätta utan att hon ser? Hon var ju min mening och jag var hennes. 
 
Men du finns.
Jag vet inte vem du är. Men varje dag senaste veckan har du gått in här och tittat (utom den 16de april). Trots att här är tråkigt och tomt på nytt sen mars.
Vem är du?
 
...
 
Jag skall fortsätta. Jag vill fortsätta
 
...
 
Det enda jag kan visa idag är en liten naken råttliknande varelse med stora fladdermusöron och runda glaspärleögon. Hon piper och hoppar lyckligt runt när du viskar till henne. Hon rullar ihop sig i ditt knä när du äter frukost och hon vill att du pussar henne i nacken. Hon äger något gudomligt i sitt lugna betraktande av världen. Hon kissar på sig så fort hon kommer ut på trappen.
 
 
 
 
Vi hörs sen
 

Tak som öppnar upp världen

Adam tog med mig på den storslagnaste utsikten över Uppsala. Från universitetshusets tak.
 
En värdig sista kväll i Uppsala

Isn't it fine to dance and sing, when the bells of death do ring?

I helgen hade vi andra halvan av skivinspelningen ute i Bälinge kyrka. Vi sjöng 9 timmar på lördagen och 7 på söndagen. Och det var faktiskt underbart nästan hela tiden. Det är fantastiskt att få jobba med så sjukt musikaliska och talangfulla människor som vår dirigent Masja och producenten Marion. Vissa tagningar lät det så bra, man fattade nästan inte själv att vi skapat den där drivande explosionen av sång. Eftermiddagsvårsolen kastade varma skuggor genom kyrkfönstrena. Det var allra roligast att sjunga The right of Women ifrån speaches. Så mycket kraft och uttryck!
 
Thyra
Holdars  mocharuta i fara
Charlotta
Niklas
Fanny
 
 

Packapacka

 
Nu packar jag ihop mitt pick och pack för på söndag kommer far och skall hjälpa mig flytta ner allt. Så snäll! Det har kännts lite melankoliskt de senaste två veckorna för jag kommer inte tillbaka hit på länge och när jag återvänder kommer allt ha förändrats. Så är det. Det har jag vart med om förrut. Men jag kan inte låta livet stå still. (Oh! Jag menar inte still som att låta de finaste roligaste ögonblicken vara lägre, det hade man ju gärna velat ibland, utan still som en hiss som står still.) Det senaste 7-8 månader har det jag gör varken kännts kul eller inspirerande. Det hat kännts segt och tråkigt. (Klart jag haft ljusglimtar då och då som alltid inkluderat mina vänner nära o kära. Tack och lov för dem!!!!) Men studierna har varit så meningslösa. Idag har jag sorterat skrivblock och antecklingar och av 12 block fick 1 block (Ryska C grammatik for the WIN) överleva samt en liten plastficka men ett par ensamma blad av statskunskap och nationalekonomi och vars framsida pryds av Karl Marx. Det var det betydelsefullaste jag tar med mig därifrån: spåren från mitt eget Marxmöte. 
Så nu skall jag riva upp igen. Min familj i Malmö skall bli mitt base camp och sen blir det Sankt-Petersburg, USA, Malmö, Tyskland och Moskva. Förhoppningsvis med mera.
 
Titta vad fint min stringhylla som Dani satte upp skuggar väggen. Och på sängen ligger Karl och där bakom hänger Sonjas tavla. Jag är rik, ibland fattig och ofta lite rädd. Men vad skall man göra med sig själv? Jag hoppas det blir kul.

Dimas bild

Jag är HELT mållös. Titta bara vad min fina vän Dima målat till mig på kvinnodagen. 
 
 
Tack, tack, tack!

Wo bist du Säuli?

 
 

Indien för ett år sen

Helt stört vad snabbt ett år går. Samtidigt känns Indien så avlägset och länge sen. Nu när jag råkade bläddra igenom några bilder fick jag en bra känsla. Var fint det var där, och det där, och dom där.. Elefanter!

Vilnius

Förra helgen var Belarusprojektet nere i Vilnius. Jag blev projektledare i årsskiftet och nu är det mitt jobb att tillsammans med två andra aktiva avsluta projektet på grund av nedskärningar. Tråkigt! Men vi hoppas att det ändå skall bli några aktiviteter av! Förutom att berätta om förändringarna och alternativa möjliigheter för vår grupp unga politiska aktivister diskutterade vi redovisning och rapportering av hela förra årets verksamhet. 

Två av mina medarbetare
Hotellet var riktigt najs! Mitt rum låg på nionde våningen och från förstret kunde man se ut långt ut över stan.
Emmy är vår ombudsman
Vi drack världens godaste lemonad på den här restaurangen!
Vilnius är väldigt slitet. Omgiven av områden med byggnader i typiskt sovjetsnitt ligger statskärnan som har gammal arkitektur med där många hus är rent fallfärdiga. Ett par turiststråk är välputsade och skötta. I de stråken gick vi ut och åt på kvällen. Typisk litauisk mat som bestod av deg, potatis och kött. Allt stekt i flott. Men jag fick raggmunkar stekta i smör så jag blev ändå nöjd.
Här travar vi i väg mot restaurangen
Jag och vitryskan Nasja gick på fototur efter maten. Hon visade mig sin favoritkyrka och berättade att när hon varit en längre vistelse i Vilnius hade hon gått varje dag för att titta på denna kyrkan. Den är väldigt sirlig och detajerad med symetri och osymetri och varje gång hon kollar på den upptäcker gon något nytt.
Jag blev överraskad över hur mångar stora kyrkor de hade i stan. Gigantiska kollosser med samma proportioner som en liten bykyrka fast allt 4 gånger stötte.
 
Det var en annorlunda och lärorik resa. Det är speciellt att åka med ett jobb. Även om det är ideellt och i princip obetalt är ändå stämningen spänd och förväntande och hierarkist på ett sätt som gör att man hela tiden vet att det är ett arbete. Både bra och dåligt är det. När jag kom hem var jag helt slut.

Väldigt fina och trevliga människor jag fick lära känna. Vill absolut åka till Belarus någon gång!

Fota sin egen stad

 
 
Efter två månader utan min kamera är det lite ovant att fota. Särskilt svårt är att fota sin egen stad som är så vanlig. Men Sevas fotarlust lockade med mig ut och efter några kort började känslan komma tillbaka. Det nyfikna spanandet som söker och finner ljus och färger. En katt som ser ut som Marten och en vacker tiggare.
 
 

SNÖFALL

 
Elin, Agnes och Seva igårkväll

KÄRA VÄNNER

Natten är så ljus i Uppsala. Himelen är alldeles beige istället för svart som den borde vara. I andra änden av rummet snarkar Seva. Han har tagit bilderna som visas här under. Ett par bilder från förra helgen: Dani var hos mig mer än en vecka och det var underbart. Och några bilder från igårkväll och idag.
 
Dani och snigeltrappan
Tacomys hemma hemma hos Helgi med Juni, Seva, Helgi och Dani <3
Inflyttningsfest hemma hos Tea!
Vsevolod
Elin
På Fyrisbiografen med Seva och Agnes. Vi såg Nicki och Martha - en sååå bra film

Om

Min profilbild

Elin

RSS 2.0