Nära Livet

Nära Livet från 1958 av Ingmar Bergman
Myssöndag med Juni

Centrioles are involved in the organization of the mitotic spindle and in the completion of cytokinesis.

Gute Nacht liebe Welt

Great Merci



Jag är så otroligt glad för de generösa människor som jag har äran att känna. Människor som gång på gång övervinner det där svidande i att ge utav det som man själv förtjänat.

Att bjuda på på den lön man fått genom hårt arbete är för de generösa ingen förlust. De har insett att hjälpa och göra människor glada och tacksama är att vara stark på riktigt. Vad skall man med kunskap till om inte till att göra välden lite bättre? Den som gör det möjligt för andra att förbättra sina resultat verkar för en värld där alla kan göra framsteg i hand i hand. Istället för att som så många andra överge dem med svårigheter för att ensam kunna nå skyarna.

Tack ska du ha generösa människa, du inspirerar mig.

Tanter i hatt <3<3<3<3<3<3<3<3<3

Today as I sat at the library studying biology (or actually right before I had begun) I found a brilliant book about old ladies and their hats called "Hattliv" or "Hat life". It was great, I couldn't put it away until I had finished it.

Here are some very nice and wise quotes from the book. The ladies were interviewed about their relationship to hats an fashion. Many of them also expressed some nice thoughts about life in general:

 

(Directly translated from Swedish)

 

"After all these years, I've come to the knowledge that men like the color cornflower blue very much." /Majken Blomquist, 90

 

"How can women accept wearing men's trousers with a zipper at the front? It both looks nicer and feels more comfortable to have a little zipper at the side, like on a skirt." /Ulla Dahlin, 79

 

"Every age has its own charm. One looks beautiful in one's naturality." /Marit Ståhl, 94

 

"I never wear fur when I go shop for fish." /Ingrid Törnquist, 85



Juni!

Hej !!!!!




Vad skall vi baka??

Kanske...

  

Eller....



Denna är fin...



Eller hur skall vi göra?


du mitt lata drömmarväsen



Igår natt kom min goda vän Jonas hem till mig från en av sina resor i Europa.

Han sitter och berättar om alla sköna människor han lärt känna och om de små tillfälligheter som gjorde hans resa så sjukt bra. Jag lyssnar storögt och dör lite inombords gång på gång för att återuppstå igen med en ännu starkare vilja att bara få ge mig av. Nu brinner det inom mig. Jag kan inte vänta. Jag har tänkt på det mycket tidigare, i perioder konstant. Nu kan jag inte vänta. Men jag måste vänta. Biologi, kör, matte, fysik, tyska. Det är så svårt när man inuti är någon annanstans.


Det är hemskt

'


Jag fick just höra att en släkting i USA, en ung tjej på 18 år varit med om ett trauma värt att tänka på.
Efter en stor volleybollturnering som hon och hennes lagkamrater vunnit firade de med en massa alkohol. När de skulle åka hem från festen såg hon av gammal vana till att åka i den bilen där föraren inte druckit något. Laget körde i två bilar och i den andra hade föraren druckit lika mycket som passagerarna. Efter bara några mil körde den andra bilen av vägen och in i ett stort träd. En flicka slungades ut genom ett fönster, de hittade henne senare död. Resten av passagerarna blev alla svårt skadade med brutna nackar och ben. Min kusin blev inte skadad, hon hade ju valt den första bilen. Men tänk att ett litet till synes obetydligt val hade kunnat avsluta hennes liv. Att en annan ung kvinna full av liv och drömmar inte längre lever, för att hon valde fel. 
Det är de där små valen som leder till de stora förändringarna. En kvällscigarett i soffan, en biltur, ett ja eller ett nej.. Man vet aldrig vad som finns dolt bakom de där valen. Det är hemskt.
Jag hoppas nu att du aldrig kör bil med alkohol i blodet. Du behövs! Det är inte värt det.


Döp ditt barn, skratta dig till döds på kuppen



Prästen och Bruno




Rut, dotter till Julia (Brunos mor)



Prästgården



Morfar och mormor




Elin, mor och Axel



Idag var vi på Brunos dop i en liten kyrka i utkanten av Malmö. Utkanten av Malmö låter inte så värst idylliskt men jo! Prästen var urskön och bebisarna, 2 stycken från olika familjer, var fina. Ljuset i kyrkan var sådär milt och varmt och stämningen god. Men när cermonin satte igång blev allt bara fel. Måne och sol mumlades fram av en tredjedel av de församlade (resten såg allmänt awkward ut). Mor, far, jag och organisten fick skråla desto mer..
Under dopakten då den andra familjens barn skulle välsignas av prästen, faddrarna och föräldrarna genom att prästen talade om gud och evigt liv medan de de nämnda höll händerna på flickans huvud, greps mamman till ungen av någon slags hysterisk känsla av komik och asgarvade genom HELA akten. Va? Ja, hon kunde inte hålla sig, inför alla människor, på sin egen dotters dop.
Fine! Jag undrar bara: Varför döpa sitt barn när man tycker det är så fånigt att man nästan dör på kuppen av garv??
Det var väldigt god mat efteråt iallafall. Vanligt surdegsbröd med smör är så sjukt gott!

Männer in Lederhosen



On my way to Malmö now. Before I left I managed to
bump into a couple of young men in the kitchen, wearing leather trousers a la Oktoberfest. Toll

Ok, nu ger jag mig

http://www.youtube.com/user/VagganBarnhem

VAGGAN


Sista rycket inför morgondagens kemiprov, synd att man skall sitta och längta sig bort till ett barnhem i Litauen. Jag läser mig fördärvad på reaktionsmekanismer, och en liten bit här ifrån, i Litauen, finns det övergivna barn som behöver blöjor och välling. Hur meningsfulla känns mina mekanismer?
Svar: Icke så värst meningsfulla.

Gå in på vaggan.se och titta!

Hún, sem leitar, finna

Fotoföreningen på Katte skall börja fota analogt! Nu letar jag som en galning efter storpack med svartvit film som inte kostar ett halvt lax. Knepigt. Men kul skall det bli!
Imorgon far jag ner till familjen i Skåne, jag längtar. Särskilt efter Klara Axel och Hedvig ;)

The photo club in my school is finally starting up with analogue photography. Now I need to find loads of black´n white film for a decent prize - not very easy. Tomorrow night I'm going down to my family in south of Sweden. I'm exited! 


Helt tillfredställda i regnet

Þetta er fyrir þig Okt. 20, 2011

Tack för att ni finns, jag skriver för er.

Hej!

This is Lucy, she lives in Berlin
Lucy in Berlin
Jag heter Elin och i vår kommer jag att stå på scen som Lucy.

RSS 2.0