Tisdagen i Fischbach var dagen som jag halvt sov bort. Dagen då Dani ringde och berättade att hans rumskompis mamma dött i en lavin. Och dagen då en förtvivlad kvinna kom och knackade på med en bild på sin försvunna katt.

Det var alltså inte en så livad dag, kan man säga. Men innan skymningen tvingade jag mig ut på en promenad till sjön i dungen. Kvinnan gick fortfarande mellan träden och ropade efter katten. Sjön blänkte lömskt i solens gyllenbleka ljus. Vassen vajade.

Det var overkligt vackert.

 

 

Det bästa med Fischbach (förutom att Dani bor där) är Danis grannar. På tomten intill bor ett gäng får i en grön vagn.

Det stora vita fåret håller vakt utanför. Bä! Bräker hon när en besökare nalkas. Ut ur vagnen på rad marscherar: 3, nej.. 6 får. Ställer sig i organiserad klunga och väntar. Blixstilla, men med iver. Kommer man gående från den bortre ändan av fårens tomt kommer truppen springande i formen av en jaktgrip och möter dig vid stängslet.

 

Nu blir det avbrott i Schweizföljetången med ett kattinlägg.

Igår hängde jag med Lina, Rina och Max för att äta sushi och klappa på Linas kattunge Gizmo. I Piter ska man egentligen akta sig för sushi. I höstas (innan jag lärt mig detta) råkade jag ut för sushi som var allt annat än fräsch. Men så finns det här stället, som ligger mitt ute i sleeping district och som jag knappt hittar till utan hjälp.. men där är det såå gott! Iallafall:

Vi köpte påsen full med sushi, kikade förbi en guldkupålad ortodox kyrka och gick hem till Lina. Där tassade Gizmo runt med sitt runda lilla nylle på sne. Varför har ingen nånsin talat om för mig att katter kan gå på toa själv när de bara är 8 veckor gamla?? Det är ju helt spårat. En liten kisse som inte ens kommer när man ropar på den men själv springer in på toaletten och sätter sig i kattlådan när hon behöver! :O

 

Jag och Dani styrde kosan mot Zürich för att njuta av den tre timmar långa filmen Les Miserables. Vill helst lämna den orecenserad. Les Miserables är en kult, men känner mig sliten mellan den asbra musiken och det asutdragna händelseförloppet. Hörde dessutom inte alltid vad som sjöngs och hann/orkade inte läsa texen nedanför vilket ledde till missförstånd.

Jag börjar gilla Zürich allt mer! Där är nästan ingen trafik, där finns så gulliga områden med djurskyltar, smala gator och pyttesmå trädgårdar. Dessutom har folk på sig så fina kepsar nu när det är lite kallt ute. Att fota schweizare kanske är lite som att fota ryssar, båda egensinniga på sina vis? Men bara om de har keps på.

Vi åt sushi på rullband också. För det är så skoj.

 

Nu gäller det att comba lite roliga händelser så att jag får visa upp några av de bilder jag samlar på mig.

Idag har inte något särskillt hänt. Har bara suttit på lektion, jobbat tyst och då och så suckat stilla åt vår lärare, utav hat. (Om någon lärare läser det här så lovar jag att jag tidigare aldrig hatat en lärare. Promise.) Men den här är djävulens advokat i egen hög person. Han gör allt för att höja sitt inflytande och utöva sin makt och har troligen aldrig hört talast om s.k. pedagogik. Röd i ansiktet lufsar han fram och tillbaka, svarar på sina egna frågor innan eleverna hunnit blinka, ställer sin tjocka kropp precis framför det han just skrivit, spottar åt alla håll och kanter och pratar så högt att man hör honom 2-3 klassrum därifrån.. Det värsta är hans manipulativa snack och hur elever som gillar auktoritärer låter sig imponeras. Så jag sitter där bak, lyssnar med ett halvt öra, håller för det andra för att inte bli döv och jobbar på egen hand i boken. 

 

För någon helg sedan fyllde min fina vän Olga år. Alla hennes vänner samlades för att fira henne på ett ställe som heter Mirakel. Där betalar man bara en inträdesavgift och kan sedan obehindrat använda alla målarfärger och prylar och dricka ändlösa mängder te. Så det gjorde vi. Massa olika lekar, spel och kort.. Olga är en raw-eater och äter ingen mat som blivit upphettad under sin produktionscykel. Det betyder att hon lever på frukt, bär, nötter och vissa mjölkprodukter. Vi blev bjudna på massa frukter, torkade bananpankakor och rå-tårta. Yeah

 

Ivriga att få komma in

Idag blev inte en så produktiv dag som man kan önska sig när läxberget ger en magont om kvällarna. Men det gör inget.

Klockan fem hade Nikos teaterklass uppträdande och läste fabler och dikter utantill. Eller nej, inte läste. De kved, skrek, ropade och viskade; passionerat, smärtfyllt, besviket och förtvivlat. Det var så jäkla starkt ibland. Och fast än jag inte förstod mer än några ord då och då (fabler har utomordentligt rikliga vokabulär) så grät jag tre gånger. Niko gjorde en bra insats då han uppförde 3 stycken fabler om döden och framkallade mycket fniss och tjut. Flickan med fiolen framförde tidigare Pippi och starke Adolf, så grymt. Jag förstod allt.

 

Den här veckan har varit hemsk. Var tvungen att åka tillbaka till med bussen till Finland för att få ett nytt migrationskort (mitt var tre dagar utgånget eftersom jag låg hemma sjuk hela förra veckan och inte gick in med den i tid). Snacka om obehaglig överraskning när de sa att jag måste åka tillbaka till Finland. Så kan det gå. Nu är jag tillbaka! På kören sjunger vi världens gladaste låt (nedan) och himlen är okynnigt blå.

 

 

Allting var klappat och klart. Dani kom hem som väntat kvart i 10. Jag stod i matsalen gömd bakom ett hörn med kameran redå. Det kändes som 2 års väntan bakom det där hörnet, händerna darrade, Adi nynnade frenetiskt en svängig låt i köket.  

Äntligen kom han. Han gick för att sätta sig vid matbordet (som bara var dukat för 2 såklart). Då knäppte jag till och kameran klickade. Han vände sig om med ett ryck med ögonen uppspärrade. Sen tog han mig i sina armar undrade om det var en dröm. Men det var det ju inte. 

 

Hej Mormor! Förlåt för det här avbrottet i följetången om Schweiz men jag måste berätta nåt hemskt. New York Times har en lista på de 50 bästa videosarna på youtube. Jag började kolla på dem, en efter en, och märkte snart av en gemensam nämnare. I varje video är det ju något kul eller intressant som händer.. Någon dansar roligt, sjunger, eller håller monolog.

Kan du gissa mormor, hur många av dessa 50 videos som har en tjej som huvudroll? Du gissar på 14? Fel. 5 stycken. På 10 spektakulära killar finns det bara en tjej som håller samma mått. :''O

 

Nu undrar du kanske som jag ifall kvinnor kanske genetiskt sett är tråkigare, ointressantare och mindre påhittiga än män. Eller är det något annat? Vaad?

Och de 5 "kvinnovideorna".. hur superba måste de vara de för att komma upp i samma nivå som de 45 "Mansviseosarna"?  Exempel på ♀videor är: En kvinna ramlar när hon trampar vindruvor. En halvnaken kvinna som sjunger om sexitime med Obama. Och den här:

 

 

Här är det uppenbarligen inte en brud som försöker få folk att skratta eller häpnas. Utan en som blir gjort till åtlöje. 

Är lite besviken. Men puss och kram ändå. Godnatt!!

Att resa iväg utan pengar kan otvivelaktigt bli komplicerat. Eftersom visakortet blivit stulet bara en vecka tidigare var detta mitt öde. Mormor ville föra över pengar till mig genom western union och morfar skickade ett långt mail med kartor och vägbeskrivningar till vartenda wester union i hela Ryssland, vilket var en god tanke men till måttlig nytta.

 

Som tur var tvivlade Danis pappa inte en enda sekund utan kom och hämtade mig på flygplatsen i Zürich. Väl hemma i Fiskbäcken stupade jag i närmsta säng och tog igen nattens vaka på den airconditionhärjade flygplatsen. Efter 3 timmar vaknade jag upp som en ny människa. Dani skulle komma först nästa morgon och jag passade på att plugga ryska tillsammans men en årsgammal påskhare. På kvällen år vi raclett; kokt potatis med smält schweizisk ost. Gott.

 

För två veckor och två dagar sedan åkte jag för att överraska Dani i Schweiz. Jag hade lyckats hålla den redan bokade resan hemlig i 7 veckor (vilket inte är det lättaste - ens över skype). Jag var LIVRÄDD över att missa mitt flyg som skulle avgå kl 8 på morgonen från Helsinki. Jag hade legat och grubblat många sömnlösa nätter över vad som skulle hända om bussen blev försenad till följd av tillfälligt stopp i gränskontrollen, överkörning av hjort eller överfall av rånare... Jag skulle missa planet och få ta bussen hem igen och det fick helt enkelt inte hända. Därför bestämmde jag mig för att åka ett halvt dygd tidigare med dagsbuss och sova på flygplatsen. 

 

Jag hade valt ut det allra säkraste finska bussbolaget med stora toalettförsedda bussar, men kände mig varken orolig eller besviken när jag såg den lilla extrainsatta minibussen. Bussen var full av folk men jag fick sitta ensam där framme med chaffisen. Jag fösökte plugga trots att skumpet gjorde det nästan omöjligt. Chaffisen Andrei gav snart upp med att intressera sig för mig och började högljudt diskutera politik med resten av bussen. "Finland är ett värdigare land att bo i" sa han. "Där blir man iallafall inte bahandlad som en hund utav myndigheten." Men den lilla tanten på raden bakom höll inte med. "Ryssland, hemlandet mitt" Suckade hon förnöjt.

 

Andrei

 

Nu är jag tillbaka i Ryssland efter en helt underbar scweizresa. Är så olidligt trött. Nu är det påveval, röstar på Scola. (Röstar absolut inte på Scola, han är emot allt från kondomer till bögar och kvinnorörelser.) Den dagen katolska kyrkan har en svart eller kvinnlig kandidat till påveposten ska jag rösta.

 

 

Ok, alla vet att att Ryssland är sjukt avundsjuka på Sveriges välfärd och ekonomiska välstånd. Och de tycker säkert det är lite lustigt att "vi" oroar oss över rysk attack. Men. Vad fan är de här?? :D Bekräftar ju bara alla fördommar som omvärlden har om Ryssland; Matchokultur, övertro på det militära, könsdiskriminering.. Iallafall en sjukt kul video. Det roligaste är att den är så ambitiöst gjord :) Och att det säker va grymt kul för de här spännisarna att få sjunga och dansa lite cheerleeding.