Vad är havet

 
 Ao Nang 
 
 
 
 

Tusen och en natt

Tusen och en nätter är ungefär 2,7 år. Det är så lång tid det tar att bli hyfsad i ett nytt språk.
 
 
 
I kväll sa morfar att jag borde binda ihop mina saker bätte. "Du gör så många olika saker, men du måste ju binda ihop dem på ett bra sätt om du någonsin vill ha ett jobb."
 
Om jag någonsin vill ha ett jobb... Man behöver jobb för att tjäna pengar. Men är studietiden verkligen slut så snart? Jag har ju bara en liten kandidat.
 
Det där med masterstudier grubblat jag över många olyckliga timmar i Kiev i höstas. Till slut kom jag till den bittra slutsatsen att egentligen finns det ingen mening med masterstudier alls den inte fyller någon inneboende läntan inuti. Jag kan vill inte pressa mig igenom en utbildning inte leder till något som är mer upphettsande än pengar. Pengar är på upphettsningsnivån 3 av 10 för mig. Det är lägre än upphettsningesgraden att få prata om tåg, vilket minst ligger på en 4a.
 
Så vad är då en master till för för mig? Antingen måste den leda öppnandet av en ny kunskapsdörr. Eller så måste den vara inom ett ämne jag skulle vilja doktorera inom.  Nationalekonomi vill inte doktorera inom och det är inte heller särkilt uppfriskande allmänbildande att läsa det längre. Tyvärr är jag är varken behörig till master i ekonomisk historia eller idehistoria, vilket jag hade tyckt varit att intressant att forska i i framtiden. 
 
Vad gör mig upprymd då? 
Upphettsningsgraden att en dag skulle kunna förstå 30-40 % av ett samtal mellan mina vänner Majd och Mohammed är en 8. Tanken på att kunna läsa baklänges är en 9a. 
Så blev det att den enda utbildningen jag hittills lyckats skicka in en fullständig ansökan till blev: Mellanösternstudier med arabiska. Bravo Elin! Bra ihopknytande av säcken där...NOT. Bra val av utbildning där du har goda chanser att komma in....NOT. Bravo.
 
 


Afghanistan

En gång delade jag omelett med
en som hade rest till många 
främmande länder.
 
Men de finaste bilderna på resarens laptop
var inte tagna från marken utan från himmelen.
 
Morgonsolen klöv ett dragspel av okraröda berg
och skuggorna låg turkosa i snön
som mammutryggrader.
 
Det var så överjordiskt 
att ögonen bara ville fortsätta söka sig
längs dalgångarna
och mönstret som är jorden.
Det var Afghanistan från ovan.

 
När vi flög tillbaka till Norden
från det fuktiga snäcksandshålet Krabi
flög vi över norra Indien och in över Pakistan.
 
Ensamma ökenberg tätnade
till par och klumpar.
Sen kom mattan av täta bergsmassiv.
Som ett hav.

 
 
 




RSS 2.0