Vad man kan ligga och tänka på en söndag
Smutsiga duvor
Danis och min älg
Sånna kåpor
Ett litet barrträd
St. Petersburg en vårkväll
Rävungar på verandan
Vitsippor
Grey grey grey
Sonja
Här är Sonja Lundberg är en person som är så glad att få känna i mitt liv. Hon är en av mina allra största förebilder och jag tycker så mycket om att komma och hälsa på henne när jag är i Uppsala. Sonja är utbildad sjuksköterska och åkte ner och arbetade på barnsjukhus i Polen efter andravärldskrigets slut. Hon har varit hemmafru en lång period av sitt liv, men var ständigt aktiv och på spång med allt möjligt. Hon har testat sig fram, gått kurser i kroki, grafik, skulptur och måleri. Hon har rest vida omkring i Europa med sitt akvarellblock nära till hands. Idag är hon 90+, en erfaren konstnär och hennes hem i Uppsala är fyllt med vackra tavlor och skulprurer som hon skapat själv. Hennes trädgård är fantastisk, med vitblommiga äppelträd och gräsmatta täckt av förgätmigej om våren. I många år hade hon ett sommarparadis vid sjön i Björklinge, dit jag och mina syskon kom och badade och plockade blåbär som små. Räven som syns på de sista bilderna har legat på lur på sin stol sen första gången jag träffade den för 20 år sedan.
Blått och soligt
Här sitter jag och gråter framför "16 and Pregnant". Så fint när det där lilla barnet föddes. Så stort. Så. Ska torka tårarna nu och läsa Tolstoi. Jag ska INTE se ett till avsnitt "16 and Pregnant"!!
Såhär såg Olga ut i mitt fönster.
Internationella kvinnodagen!! En vårdag
Bakade en sjuuuk tryffelkaka. I kvinnokämparnas ära
Mikroskopet
Arseny och jag har börjat mailväxla och idag fick jag en samling bilder med intressanta namn från hans mikroskopsstudier.
1. Spricka i glas 2. plast 3. torkat blad 4. poletylen 5. tråd 6. manchurisk nöt 7. kaktussaft 8. vatten 9. lim för möbler 10. papper med bläck 11. papper utan bläck
Russmarinad
När resten av världen själver av Russofobi sitter jag här och fullständigt marineras i Rysslandslängtan. Orsaken är att jag under kort tid pratat med flera vänner i Ryssland, och att jag idag för första gången sen jag åkte, fick prata med hela den familjen som jag bodde hos under läsåret i St. P.
Det är något som en kontra-basist sa, (eller var han kanske tubakonsertist?) på det lilla skakiga planet tillbacka till St. P, efter ett jullov i Sveriege/Schweiz.. Han förklarade varför han älskade Ryssland.
Han pratade perfekt engelska och levde i Holland med sin fru (också hon framgångsik musiker) och sina barn. I Europa är det så rent, så snyggt, så välordnat och i ryssland är en slags blandning av gammal sovjetstandard och ny brinnande kapitalism, sa han. Du trivs hur bra som helst i väst, sa han. Men när du kommer tillbaka till det kaosartade, den galna trafiken, det stinkande, smutsiga och nedgångna Petersburg, då fylls du av nostalgi och hemastadhet. Det var det där gamla, gråa, avgasiga, nedgångna, det oordnade ovh smutsiga som gav honom nostalgi. Just de där sakerna är vad jag saknar nu. Inte bullret, smutsen, eller bilarna. Men det nedgångna, sovjetiska som inte röjts undan. Och den ryska, extremt annorlunda världsbilden och kulturen. Som jag inte kan beskriva. Men typ att alla service arbetare har kostymen och små hattar på sig. Att intresset för gammal rysk konst, arkitektur och literatur fortfarande brinner i många unga. Alla sitter och läser i böcker. Att man håller mängder av tal och berättelser på högtidliga middagar. Och att man äter massa saltad mat, sovjetisk glass och soppor. Att kvinnorna sträcker på ryggen, för att det är vackert. Att gatorna putsas med riskvastar, att många saker är oteknologiserade, oeffiktiviserade..
Han pratade perfekt engelska och levde i Holland med sin fru (också hon framgångsik musiker) och sina barn. I Europa är det så rent, så snyggt, så välordnat och i ryssland är en slags blandning av gammal sovjetstandard och ny brinnande kapitalism, sa han. Du trivs hur bra som helst i väst, sa han. Men när du kommer tillbaka till det kaosartade, den galna trafiken, det stinkande, smutsiga och nedgångna Petersburg, då fylls du av nostalgi och hemastadhet. Det var det där gamla, gråa, avgasiga, nedgångna, det oordnade ovh smutsiga som gav honom nostalgi. Just de där sakerna är vad jag saknar nu. Inte bullret, smutsen, eller bilarna. Men det nedgångna, sovjetiska som inte röjts undan. Och den ryska, extremt annorlunda världsbilden och kulturen. Som jag inte kan beskriva. Men typ att alla service arbetare har kostymen och små hattar på sig. Att intresset för gammal rysk konst, arkitektur och literatur fortfarande brinner i många unga. Alla sitter och läser i böcker. Att man håller mängder av tal och berättelser på högtidliga middagar. Och att man äter massa saltad mat, sovjetisk glass och soppor. Att kvinnorna sträcker på ryggen, för att det är vackert. Att gatorna putsas med riskvastar, att många saker är oteknologiserade, oeffiktiviserade..
De ryska matmarknaderna är fantastiska. Fulla av olika arter inlagd saltgurka, fiskar, vaxdukar, svinhuvuden, honung och mjölkprodukten i olika fetthalt och textur.
I Moskva är kontrasterna stora, men vad är härligast? Förgyllda lyxköphus med finklädda turister eller kalas i grönskan mellan höghusen?
Anenemone, anenemo
Idag har vi haft besök från Jörgen först och Sara sen. Det var kul!!! Jörgen kom inte med på bild men det gjorde Sara. Det blev hallonkaka och lägenhetsvisning. Jag och Sara gick på restaurang och åt svindyra nudlar med svindyrt kranvatten (10 kr).
Chill mode
När äntligen något jobbigt eller intensivt tagit slut (i mitt fall en månad på en vidrig arbetsplats med kvällspass veckorna igenom och bara tid att äta och sova) så ställer man in sig på ett slags sleep/chill mode när allt är över. Mitt chill mode includerar chill mode att slösa tid på de chilligaste oproduktivaste sakerna som finns och fortsätta skjuta upp det som man sa till sig själv att man skulle ta itu med så fort man blev "fri"(läsa Pushkin, Gogol och en till rysk författare. Städa hela lägenheten. Skriva ner allt som hänt. Utforska hela Malmö osv.)
Istället sätter jag mig i dvala i chill mode. Ligger timmatal i sängen och gör kollage på weheartit, sover för länge, och äter oförskämt mycket godis. Som du ser i kollaget ovan har jag även snöat in mig på den ursexitiska serien Game of Thrones vars mest återkommande scener är: Nakna kvinnor med guppande nakna bröst (den sorten som du aldrig stöter på i några offentliga omklädesrum eller bad, utan bara på film), män som tar en prostituerad bakifrån, prostituerade som njuter av sitt jobb, inzoomning på avhuggna huvuden, avhuggande av huvuden, fingrar, armar och tungor. Sammanställning: objektifierade sexualiserade och bildsköna kvinnor samt vålsamma, agressiva, aktiva män. = Sexism
MEN jag kollar ändå, hycklare som jag är. Och kan inte låta bli att digga drakprincessan ovan.
