Vänner på Hov

 
 
27 juli 2018. Helgi, Juni och Hanton hälsade på mig och Robin i V Karup <<<3
Vi åt massor av räkpasta och andra goa grejer. Sen åkte vi till Hovs Hallar. 
Juni passar så bra in där på fältet på höjden. Henne har jag haft med mig på Hov sen vi var 12-13 år gamla.
Vitstammiga träd och branta stigar
Det var magiskt.
Vattnet var så klart och härligt att simma i. Bara Pelle fick inte simma :'(
Pelle-Matilding 
Det var en glad och rolig kväll. På vägen hem blev det stor diskussion om vart öst och väst låg. 
Alla sov över i mors gröna hus. Det blev chokladkaka och hallon till kvällsdessert. 
Dagen avslutades med högläsning ur Ungerska Poeter. Kanske den bästa dagen på hela sommaren.

Pelle Svanslös

 

Åland

Jag har ju välsignats med en halvålänning. Första gången jag följde med till Åland i somras var det mer än 30 grader där. Jag la mig för att vila i en friggebod som var så varm och kvav att jag vaknade helt vimmelkantig och spyfärdig. Det gick inte att vara på den där svinvarma udden så vi åkte hem lika snabbt som vi kommit.
 
Nästa Ålandstur ägde rum för två veckor sen, de sista dagarna i Oktober. Det var svalt och skönt och kulning på havet. Det gungade rejält på Ålandshave och det var inte en så bra ide att trycka i sig en massa buffe innan vi kommit ut på det riktiga gunget.
 
Wow vilket fint hus Britt-Marie hade låtit bygga. Ljust och fäscht och trä med gigantiska fönster och stort badum med bastu. Jag lagade asgod ratattoile och la en bäddmadrass på köksgolvet så att jag bara kunde ligga och titta ut på träden och vattnet. Vilken comeback för Åland! Det var så lyckat att vi åkte dit igen ett par dar senare och badade på Mariebad och drog upp båten.
 
 

Žilina

Sommarminne, 2
 

I juli efter besöket hos Mima i Michalovce åkte jag med tåget till Žilina i norra Slovakien. Michal hade med sig två små cyklar och hämtade mig på stationen mitt i natten. Så cyklade vi genom hela stan och kom till hans gammelfasters lägenhet där jag skulle sova i gammelfasterns säng. Lägenheten var full av spännande saker. Fastern var uppenbarligen mycket religiös och rojalistiskt lagd med många antika föremål, vackra tyska böcker från 1800-talet och pinaler från Österrike-ungerska kejsardömet. Det var som att komma in i en skattkammare. Hennes rum luktade tvål och gammal dam. Det var en mycket märklig känsla att lägga sig mellan de vita välstrukna lakanen. En gammal nallebjörn satt i en fåtölj och bibeln låg på sängbordets yttersta kant. Allt var perfekt iscensatt. 

 

Michal visade mig sin morfars kolonilott med vinbärsbuskar, äpplen och stora blåbär. Vi åt asgod pizza inne i den fina lilla staden och bråkade om nåt jag glömt. Antagligen abort. Vi fick också tillåtelse av fastern att titta bland hennes gamla fotografier. Dom hade hon sorterat så noggrant i vita kuvert och gömt längst in i en garderob i sovrummet. Vi tittade länge och väl. Människorna på de där bilderna från början av 1900-talet såg så fräscha ut. Fina hattar, målade läppar och tidstypiska fräcka dräkter. Så glada och levande. Nu finns de inte mer.

 
 

Under Kastanjen

Plötsligt fick jag veta att vaktmästaren i tyska församlingen i Kiev, Aleksander, var på besök i Stockholm men en kompis. Jag träffade honom och hans svenska och ukrainska vän på Sturekatten och sen promenerade vi i gamla stan. Det är skönt så fort man kommer bort från de mest trafikerade turiststråken. Aleksanders kompis var helt galen i klockor och tekniska prylar och hans entusiasm smittade till glädje. Jag och svensken Johan fick öva ryskan, och det var jätteskönt att få switcha och plötsligt babbla på språket jag knappt hört sen i juni. Måste promenera mer i gamla stan, det är verkligen fint där.
 
 

Skönt i Leksand

 

OMFG vad det är vackert på hösten. Det gäller att vara en liten bit norr ut (hösten i Skåne är inte lika fin.. sorry) och att komma ut ur den värsta betongdjungeln. Det räcker att köra ut från Midsommarkransen ner mot Huddinge för att bli helt bombad av brandgula träd. Man fattar inte att det är på riktigt. 

 

ÄNNU finare var det idag i Leksand. Jag och Linnea tog bilen från Örebro till Dalarna tidigt i morse. Det tog sin lilla tid. Vi stannade vid en interssant gammal järnmina på vägen. I Leksand började vi med att handla på PMU's loppis. Jag hittade en blomsterbok till mig och några LP-skivor till Pelle. Säckpipor, marschmusik och Hugo Alfvén. Sen gick vi bort till kyrkan på udden och hembygdsgården. Låg på marken och fotade löv löv löv. Björk är mitt favvoträd, man glömmer ju på våren att de blir helt gula om hösten! Linnea gillar rönn och pil. Hon var så fin med sin röda kappa bland gula löv, svartvita björkstammar och rödvita stugor. I lööööööv it. På vägen hem stannade vi vid nån liten sjö och kissade med öppen dörr på allmänt dass. Det var också kul. När vi kom tillbaka visade Linnea mig ett av hennes svampställen i en skog utanför Örebro. Vi plockade i skymningen tills det blivit alldeles mörkt. Kånkade hem varsin påse med 2 kg kantareller var. !!!!!!!!! Fet dag

 

 
 

Bok 8 till 20

Hej halloj i stugan. 20 böcker skulle det ju bli det här året. De första 7 böckerna går att överskåda i inlägget "Årets första sju böcker" skrivet i maj. Länk: http://huginnfljuga.blogg.se/2018/may/arets-forsta-sju-bocker.html
 
I princip alla de böckerna lyssnades på i Moskva på väg till eller från metron eller till den lilla mataffären där det köptes mangoyogurt. Hörlurarna var på konstant!
 
Vad hände sen då? Hur ser lyssnings- och läsläget ut 5 månader senare? 
 
Sommaren i Malmö kändes som en lästorka. Men nu när jag tittar i anteckningsboken ser jag att det faktiskt lästs 20 böcker totalt. Här kommer översikten!
 
 
Det var kul att läsa Strindbergs Dockhem direkt efter Ibsens. Strindbergs bok handlar nämligen om en kvinna som läser Ibsens Dockhem och följderna av detta för hennes sjömansmake.
 
 
 
8. Sucka mitt hjärta men brist dock ej av Mark Levengood 4/5*
9. Att föda ett barn av Kristina Sandberg 5/5*
10. Sorga för de sina av Kristina Sandberg 3,5/5*
11. Axels tid av Lars Lerin 5/5*
12. Lars Hård av Jan Fridegård 3,5/5*
13. Ella gör sig fri av Karin Boye 2/5*
14. Ett dockhem av Henrik Ibsen 4/5*
15. Ett dockhem av August Strindberg 4/5*
16. Avig Maria av Mia Skäringer 2/5*
17. Monster av Joakim Lundell 4/5*
18. Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Natan Englander 3,5/5*
19. Jag mötte Jesus av Charlotte Rorth 2/5*
20. Nuckan av Malin Lindroth 3/5*
 
Bok 8-12 lyssnades i maj, fortfarande i Ryssland. Bok 13-19 lyssnades under sommaren i Malmö. 18-19 under de 11 timmar då jag fixade Anders rastaflätor. Den sista boken lästes med ögonen i slutet av augusti precis innan jag sa upp appen. 
 
I efterhand tycker jag att betygen på vissa av böckerna är för höga. HUR kunde den få en femma?? tänker jag. Men betygen sattes direkt efter att boken lästs ut. Det är alltså den färska läsupplevelsen som bedömts. Känslan boken gett i kroppen samt slutklämmen har ofta höjt betyget. Så tänker inte ändra nåt betyg nu. 
 
Vad händer nu? Efter några dagar av lätt ångest och rastlöshet laddade jag igår ner bokappen igen och betalde för GULDversionen. Wow. Så nu blir det några ljudböcker till. Dessutom måste jag komma upp i 24 böcker om jag skall klara av vadet med Michal. Får se hur många böcker det bli innan årets slut. Är du med? Klara, färdiga, GÅ!

Starka kvinnor

Sommarminnen, del 1. Michalovce

 

Det finns så många starka kvinnor i den här världen. Det kan allt som män kan och dubbelt så mycket till. De bakar apfelstrudel, föder och uppfostrar barn, tar hand och sina egna gamla och andras gamla. De får systor i sina livmödrar och blir utan barn. Skämmer bort andras barn i stället. Blir slagna, reser sig igen, går igenom rättegångar. De forsätter koka soppor och gå på kurser och städa huset när deras livsparter ruttnar ihop i sin egen självcentrerad nedstämdhet. Skär grönsaker i stickor och blandar dipper. Blir fasthållna och tvingade, står biter river, lämnar och bygger upp på nytt. Gång på gång blir de underkastade den "starkes" vilja men fortsätter att ihärdigt sörja för de sina. Fortsätter att älska dem som behandlat dem illa. Försöker lämna, stannar. Lämnar, men fortsätter att sörja. Ändå klagas det över att de inte sörjer nog för den ene när de sörjer för den andra. De får inte äga sina kroppar, de får inte svika, de får inte vara ekonomiskt nyttomaximerande som en man. En kvinna som för ett ögonblick väljer pengar framför omsorgsplikten är fallen. 

 

 

I somras var jag i Mimas hemstad Michalovce. Där träffade jag hennes mamma och mammans tre systrar. De var alla oerhört starka kvinnor. Starka kvinnor som på ett eller annat sätt tvingats att lämna, eller stanna och kämpa. Hela tiden sörjandes för andra. Jag blev påmind om kvinnans roll och funktion. Dess styrkor och svagheter. Jag berördes också av den extremt gästvänliga kulturen, och märkte att det var kvinnans arbete och omsorg som denna gästfrihet vilade på. Den fint bäddade sängen, de färdig bredda smörgåsarna, soppan och flera olika rätter färdiga i kylen, kylande nygjord fruktsallad när vi kom in från värmen, matsäckarna på tåget, presenterna, det nybakade det fixade och ordnade. Att det som fick mig att känna mig välkommen och ompysslad, var en kvinnas verk. 

 

Tro inte att jag tycker synd om kvinnor att de spenderar så stor del av sina liv att ta hand om och ge liv åt andra. Tvärt om är jag övertygad om att kvinnans historiska roll som den omhändertagande och livsupprättande gör henne överlägsen mannen. När män har slagit ihjäl varandra, bränt byar och våldtagit andras hustrur, har kvinnorna skött levande och sårade i fältlägren eller stannat hemma och brukat jorden. Det är kvinnans stora nåd att baka och föda fram en ny människa. Den kärleken till människan som uppstår då hennes kött föder ett nytt kött gör henne är mer lik Gud än vad mannen är. 

 

 

Tack tack tack tack <3 

 


Vinterrabarber

Det blev en rabarberkaka av septemberrabarber fråm Sommarudden. Kakan *avnjöts* med Juni. Men inte visste jag att vinternrabarbern tappat all sin smak och syrlighet. Det smakade inte alls rabarber. Så vi fick pressa på citonsaft för att den skulle få lite syra.
 
 

Heidebogen

I söndags hamnade jag av olika invecklade tillfälligheter i Flensburg. Där hade jag ordnat att få bo hos Pastor Wolfgangs fru Sylvia och hund Nora. Sylvia är präst i tyska lutherska kyrkan och Nora är en Collie. Jag hade ett långt samtal med Sylvia om tro.

 

En luthersk präst behöver (kanske) tro att Jesus uppstod för våra synder sa hon. Kul att hon la in ett "kanske". Hon sa också att hon som präst inte tror mer eller mindre en den som tror minst i församlingen. Jag förstår inte riktigt hur det går ihop. Men kanske förstår jag en dag.

 

Hon berättade också om gamla och nya testamentets mycket olika språk. Gamla är skrivet på hebreiska och nya på grekiska. Hebreiska är ett bildligt språk, som uttrycker sig i bilder, uppskattningar och symboliska liknelser. Grekiska är ett logisk och filosofisk språk. Därför skiljer sig gamla och nya testamentet så oerhört och man måste vara medveten om det när man tolkar bibeln.

 

Sen gick vi på en lång promenad med Nora som sprang lycklig som en galning med tungan hängande utanför ena sidan av munnen. Wolfgang och Sylvia hus ligger precis vid bostadsområdets rand med trädgårdsstaketet angränsande mot ett stort naturreservat. Det är underbart att titta ut mot den vidden från sovrumsfönstret eller vintergarten.

 

Tyvärr fick jag varken nån bild på Sylvia eller Nora på kameran. Men fem miljarder bilder av blommor och växter i skymningsljus.

 
 
 

Lönnljus

Det är en helt underbar känsla när man har haft en bra dag och kommer hem ensam till tom lägenhet med en kokosmangoyogurt i handen. I vardagsrummet strömmar en kallvarm sepembersol in genom fönstret. Solglimtarna flackar, flämtar och kilar genom lönnen där utanför. Ljuset och skuggorna rör sig snabbt fram och tillbaka.
 
På det vita bordet står en buffe av färger och papper och penslar framdukade i en enda röra. Men vitt ark ligger redå och ett klart glas vatten väntar vid den framdragna stolen. Så det är bara att slänga av sig kläderna på nån stackars möbel och sjunka ner och börja måla. Måla tills det blivit skugga på bordet.
 
Det gör inget att det är disk i köket och smutsiga trosor på badrumsgolvet. För det är bara jag här hemma i septembersolljuset. 
 
 
Nu ska jag baka rabarberkaka.

Axelsberg

I augusti tänkte jag att det var sista gången jag jobbade på ett ålderdomshem. Det var så psykiskt ansträngande att vara på avdelningen i somras. Främst för att det var en hätsk stämning bland personalen.

 

Då jag sa till mig själv: Det är inte värt risken. Jag ska inte göra det igen. Det här är sista gången. Men bara några veckor senare ringde jag till ett boende i Axelsberg. Nu har jag varit där två gånger och det är SÅ NAJS.

 

Äldrevård är inte rocket science. Ofta blir arbetsmiljön och boendemiljön bättre av att personalen tar det lite lugnare. De äldre får mer tid att sitta och prata med nån och blir inte stressade av att personal springer fram och tillbaka i onödan.

 

På avdelningen jag var i somras var budordet (på aggressiv skånska): Du sitter inte ner så länge som någon av dina kollegor står upp och jobbar. Det betydde att man i princip aldrig kunde sätta sig ner och prata med en gamling. För det var ju alltid nån som hade nån städuppgift på sitt schema eller stod på benen.

 

I Axelsberg är kvällspassen så lugna och sköna. Jag blev tillsagd första kvällen att inte springa runt så mycket för att inte stressa de äldre. ALLT hinns med ändå, precis lika bra. På två arbetspass har jag hunnit få glimtar av sånna fina och intressanta människoöden. 

 

Oskar är dement och har en liten svag röst som knappt hörs. Men Tore berättar att Oskar varit kapten på en båt som lastat bananer i Kongo. Oskar ser så nöjd ut när Tore berättar detta, och nickar med små nickningar. 

 

Tore däremot har kört taxi i hela sitt liv och dansat hambo flera gånger i veckan. Han kommer från Norrbotten och har en tydlig norrländska. Han kan alla gator i Stockholm och trots att han börjar tappa minnet fastnade det direkt att jag bor i Midsommarkransen. Är det du som bor i Midsommarkransen? frågar han när jag springer förbi i korridoren. Vilken gata bor du på? Jaså, där har jag varit. När jag frågade hur lång han är svarade han: Oj, det vågar jag inte säga.. jag är inte ens en och sjuttio, bara en och sextionio. 

 

Kitty är 97 år och kommer från Danmark. Hon pratar svenska ord på danska och säger. I er snille! I er so snille. Men hon ska tydligen också kunna bli arg och säga en massa könsord, fast det har jag inte hört nåt av. Hon har ont i hela kroppen och särskilt ont i ryggen. Men hon vägrar ta sina piller, för hon tror att piller blir man sjuk av. Bare ein! Sägen hon bestämt. Men hon lägger den lilla pillan under tungan och spottar ut den när man vänder ryggen till.

 

Sarah jobbar som timvikarie på Axelberg. Hon är själv 70 år och pensionär och bor på seniorboendet intill. Hon kommer från Eritrea men kom till Sverige för 38 år sen. Hon födde sitt första barn, en dotter innan hon var 15. Flickan dog innan hon blivit 3 månader. Men Sarah fick två barn till innan hon fyllt 18. Det tredje barnet blev halvitalienskt, för Sarah var trött på sin man, gick och låg med en italienare och blev direkt med barn. Sen skiljde hon sig från sin eritreanska man men fortsatte ta hand om honom tills han dog. Haha vad livet är märkligt, skrattar Sarah. Hennes halvitalienska dotter ville bli modell, men det fick hon inte av sin mamma, så hon blev byggarbetare istället. Nu dottern 50 och jobbar som plattläggare på stora byggarbeten.

 

Didi kom till Sverige från Jugoslavien på 70-talet. Hon är 73 år gammal, timvikarie och pratar svenska på typiskt Stockholmsk sätt. Hon pratar konstant och har inom tio minuter röjt för mig (som hon aldrig träffat tidigare) att hennes barn jobbar på en hemlig mycket högt uppsatt och ansedd myndighet som jag inte borde nämna vin namn här på bloggen. Det här får jag inte berätta! Hon skulle döda mig om hon fick veta. Jag är rädd för henne. Säger Didi glatt och fortsätter att röja detaljer om det hemliga arbetets karaktär. Jag säger detta bara för att inspirera dig, jag tror det är nåt som skulle passa dig, säger hon. 

 

Mona kommer från Bolivia, även hon är pensionerad, 76 år, timvikarie, och har jobbat vården som undersköterska i Sverige i 30 år. I Bolivia arbetade hon på kontor. Eller rättare sagt satt hon som rådgivare på finansdepartementet. Det var en stor omställning förstås, säger Mona. Men jag hade två två barn när jag kom till Sverige. Jag gjorde utbildningen till undersköterska, men det fick räcka för mig. Jag ville inte plugga mer sen. 

 

Så mina vänner. Nu förstår ni att det kan vara kul att jobba på ålderdomshem. 


Höst på Sommarudden

OMFG vad skönt att komma ut till Sommarudden ett par dag och bara plocka svamp och basta och andas frisk luft. Det är verkligen en magisk plats. Lite kallt och trångt att sova i husvagnen i september men fyra irländska varmvattenflaskor hjälpte.
 
Jag börjar verkligen förstå skönheten med att plocka och steka sin egen svamp. Mormor älskade att koka kräm av plommon och mos av äpplen. Hon hjälpte Eivor steka och stuva hundatals liter kantareller. Det är inget kantarellår i år efter den där torra våren. Men karl johan och rynkad tofsskivling är också gott. Jag vill bo vid havet och ha så där nära till naturen. Nu kommer bildbomb.
 
 
 

Materiell lycka

Räknas blommor till materiell lycka? Det materiella brukar väl egentligen skiljas från det naturliga. Det besjälade. Det med livskraft.
 
Med pengar från mor på födelsedagen kunde jag köpa ett stort fång av lycka som blev till två olika ornament. Oh vad jag älskar blommor i vas. Det finns nästan inget som ger så snabb lyckoeffekt. Förrutom att möta blicken hos de människor man tycker mest om.
 
Det ska inte vara frasiga rosor eller nejlikor. Utan vilt och mjukt och spretigt. 
 
 
 
 
 
 

It's my birthday and I cry if I want to

Så var det dags igen. Frukost på sängen, SL kort med UL tillägg, paket i brevinkastet. Tigerkaka med 200 g smör. Det blev en fin dag. Fick mina önskningar uppfyllda: Äta sushi, leta efter svamp i skogen och gå på kvällsmässa i kyrkan. Tigerkaka med två älskade människor var en feeet bonus. Mmmmmmm. Omgiv dig med kärlek och allt blir bra. Levnadsår nummer 26, bring it on. Jag tar myrsteg framåt. Fotona är härliga. Tack!!!!
 
 

Om

Min profilbild

Elin

RSS 2.0