Freiburg och Besançon

Senaste dagarna har jag krusat från land till land i en ford. Det började i Schweiz, fortsatte till Freiburg i Tyskland.
Nu sitter jag i en stinkande skinnsoffa i Besançon, Frankrike och ska snart tillbaka till ostlandet med sjukhusflaggan.
 
 
 
 
  
 
 Det bästa på resan var att ligga på golvet och prata i mörkret med Julia.
Och jag tänker inte berätta vilka bilder som är varifrån. Det får du gissa själv.
 
 

Seva Shuvalov

Hurra hurra! För idag är det Sevas födelsedag
 
 
Seva är en av mina bästa vänner. Han har öppnat sitt hem för mig de senaste gångerna jag varit i St. P och är alltid glad och ivrig att testa nya saker. Ordna fototävlingar, spela ordspel, jämföra bilder, lyssna, drömma om band, sjunga i stämmor, äta sylt. Dessutom är han en stöttepelare och bättre än google translate. En utmärkt vän helt enkelt.
 
Här är en vanlig tedrickning i hans kök i St. P
 

Spegelvärlden

 
Fotografier, trappor, fabriker, ikoner, köer, marscher och körsbärsblommor.
Allt blir kusligt vackert i spegelvärlden.
 
När studentmössor och stolsryggar klonas, skuldror smälts samman.
Vattenpölar glimmar symetriskt och lampan blivit modernaste design.
 
Är det inte på riktigt?  
 
 

Våren kom en valborgsnatt

Hej! Här är jag och Lars! Välkommen! Häng med på en magisk kväll på Slottet.
 
Juni var där som fotograf och hon var så vacker!
Nicklas och hans bordsdam Laura
Kören gör sig beredda att marschera in i rikssalen
Min bordsherre Kristofer presterade på topp. Inte nog med att hans tonic sålde slut på 1 timme var han en mycket omtänksam bordsherre. Jag hade inte stirrat förskräckt på min nedkladdade kniv mer än 2 sekunder förän han utan att röra en min tog och torkade av den med sin servett. Jag kände mig mycket tacksam, nästan generad. Som en princessa och femåring på samma gång. När jag frös fick jag låna hans frack. Fint!
Märta fixar Simons krage. 
Magi
 
Helgi och Nicklas i viktigt samtal
Stilig vän med flugan på sned
Får jag lov?
Mariiia, I just met a girl named Maria
Vänner i decennium och mer!
 
Så plötsligt stod de där igen vid Gunillaklockan. Min kör. Var fina de var! Men jag stod inte där, ännu. Och ingen studentmössa hade jag heller! Jag trängde mig genom folkhopen, fick låna en mössa av en ung man, kröp under avspärringen, sprang över gräsmattan och hann precis ställa mig i armkrok med Axel Rällfors. Det var kul att stå där arm i arm. Han gol medvetet strakt mot den närstående mikrofonen. Det ekade och skallade mot slottsväggarna och vår sång sändes ut i radio, direkt till mina föräldrar i Malmö. Förra året lyssnade mormor och hon sa att hon hörde min röst igenom alla. 
Peppad?
(Helgi sjunger)
De fyra musketörerna åretförenades!
Helgi kan bara inte förstå hur jag kan ta så få bilder av honom..
Nicklas säger bara. Puss och kram. Vi ses!
 

RSS 2.0