Det är bra i Bretagne. Jag har haft tur med gården som jag hamnat på genom wwoof france. Snälla människor, snälla katter och en snäll men lite för ängslig hund som heter Nushki. Dagen börjar med 4 timmars arbete i trädgården. I trädgården rensas ogräs och lyssnas på ljudbok i hörlurar med ansiktet insmörjt i 50 solskyddsfaktor. Till  lunch äts sallad med tomat, gurka, oliver och nyplockade gröna blad. Eftermiddagen är fri för läsning, vävning eftertanke. Det tar mycket tid att komma igång med vävningen. Först skall garnet mätas upp 280x3 m och knytas ihop med små garnstumpar. Sedan skall det sträckas ut och omsorgsfullt rullas upp på vävstolens stora hjul. Sen börjar det riktigt jobbiga. Varje enskild tråd skall med en metalsticka med en liten klyka dras igenom ett enskilt öga i riktig ordning. När jag nästan var klar med hälften av ögonen tog jag äntligen tag i den smygande misstankte som jag haft de senaste 40 ögonen, att något inte riktigt stämde. Så jag gick tillbaka till de första ögonen och upptäckte direkt ett fel och sen ett till och ett till. Så det var bara att lösa upp alla trådar och börja om. På kvällen äter vi mat tillsammans. Som wwoffare får man mat och boende i utbyte mot sitt arbete. Jag sover i ett rum med sluttande trätak och en stor keltisk harpa som står inslagen bredvid sängen. De två första kvällarna var jag så slut att jag somnade med kläderna på utan att borsta tänderna och fick smyga upp och göra mig i ordning när jag vaknade upp fram mot småtimmarna. Lucienne lagar kvällsmaten, Bev diskar kastrullerna. Linsgrytor och ris med räkor och bönor från trädgården. Efter maten bjuds på efterrätt. Stora skålar med nyplockade bär från trädgården. Det är skönt att inte vara uppkopplad till internet. Att arbeta med kroppen och sen med huvudet och händerna, sitta i koncetration och jaga den dumma lilla hunden. Man håller sig sysselsatt ända till kl tio då man stupar i säng med träningsvärk i hela kroppen och smultron i hela magen. 

I helgen har jag varit hos mina vänner i Rennes, men ikväll är jag tillbaka på gården och sätta i de sista ögonen.