Höst på Sommarudden

OMFG vad skönt att komma ut till Sommarudden ett par dag och bara plocka svamp och basta och andas frisk luft. Det är verkligen en magisk plats. Lite kallt och trångt att sova i husvagnen i september men fyra irländska varmvattenflaskor hjälpte.
 
Jag börjar verkligen förstå skönheten med att plocka och steka sin egen svamp. Mormor älskade att koka kräm av plommon och mos av äpplen. Hon hjälpte Eivor steka och stuva hundatals liter kantareller. Det är inget kantarellår i år efter den där torra våren. Men karl johan och rynkad tofsskivling är också gott. Jag vill bo vid havet och ha så där nära till naturen. Nu kommer bildbomb.
 
 
 

Materiell lycka

Räknas blommor till materiell lycka? Det materiella brukar väl egentligen skiljas från det naturliga. Det besjälade. Det med livskraft.
 
Med pengar från mor på födelsedagen kunde jag köpa ett stort fång av lycka som blev till två olika ornament. Oh vad jag älskar blommor i vas. Det finns nästan inget som ger så snabb lyckoeffekt. Förrutom att möta blicken hos de människor man tycker mest om.
 
Det ska inte vara frasiga rosor eller nejlikor. Utan vilt och mjukt och spretigt. 
 
 
 
 
 
 

It's my birthday and I cry if I want to

Så var det dags igen. Frukost på sängen, SL kort med UL tillägg, paket i brevinkastet. Tigerkaka med 200 g smör. Det blev en fin dag. Fick mina önskningar uppfyllda: Äta sushi, leta efter svamp i skogen och gå på kvällsmässa i kyrkan. Tigerkaka med två älskade människor var en feeet bonus. Mmmmmmm. Omgiv dig med kärlek och allt blir bra. Levnadsår nummer 26, bring it on. Jag tar myrsteg framåt. Fotona är härliga. Tack!!!!
 
 

Längdföraren

Igår var det val i Sverige till riksdag, landsting och kommun. Det var mitt tredje val so röstberättigad och min första erfarenhet av att vara med och ta emot och räkna röster. 

 

Min titel var “längdförare” och jag hade ansvaret för röstlängden. Jag satt och tog emot röster i södra Kroksbäck som är ett område i Malmö med väldigt hög invandrarkoncentration. Det var en riktigt rolig dag trots att den var lång (från 07.30 på morgonen till 00.30 på natten). Som tur var hade jag två pauser på sammanlagt 4 h.

 

Det roligaste var att möta alla människor som röstade. Se dem i ögonen, se deras leenden, deras nervositet och tacka dem för deras röst. Folk såg så glada och samtidigt nervösa ut. Väldigt många var förstagångsväljare och behövde mycket hjälp med röstningen. 

 

I Sverige finns tre regler som kan ställa till det. Om man lägger ner mer än ett röstlapp i ett kuvert, eller om man viker lappen, blir rösten ogiltig. Om man glömmer att stänga/försegla kuvertet blir rösten också ogiltig. Det är svårt att förklara sånt för en nervös människa som knappt förstår någon svenska. Så vi var mycket noggranna när vi tog emot röstkuverten för att upptäcka om de gjort några fel. 

 

Mest satt jag och bockade av namn på röstländen när någon kom och lämnade sina röster till röstmottagaren. Röstlängden är ordnad i personnummer och vår äldsta röstare var 96 år. Jag stod också och delade ut valkuvert och informerade vid ingången, la några kuvert i valurnan och räknade och skrev in förtidsröster i vallängden. 

 

Det kom också ett flertal unga tjejer som precis fyllt arton eller nitton men redan hade flera barn. Och gamla gummor i hijab, och gubbar i sånna långa vita klänningar och sandaler. En gumma hade väldigt lik röst som min mormor. Jag såg så mycket vackra och speciella människor på en och samma dag!

 

Klockan 20 stängde vallokalen och vi började räkna röster. Man börjar med riksdagsrösterna. Vi hade ungefär 1050 röster, vilket var mycket för vårt distrikt med 1700 röstberättigade. Förra valet hade bara ca 30% röstat, nu var det över 60%! Kul! Klockan halv 1 på natten var vi klara med räkningen av kommun och landstingsrösterna. 

 

Jag cyklade hem glad och belåten över att mardröms situationen inta hade infunnit sig. SD fick bara 17 %, inte 25% som vissa opinionsundersökningar visat. Puh! Och rödgröna blev större än alliansen. Nu ska vi se hur det går med regeringsbildningen.. Tycker att den här bilden får tala för sig för vad som är en rättvis regeringsbildning. 

 

 
 
 
 
Här har vi lite random partier som några enstaka la sin röst på. Skånepartier, Kristna värdepartiet som vill totalförbjuda abort, Enhet som vill satsa på existenslinjen istället för arbetslinjen, Djurens parti som vill ge djur samma rättigheter som människor, Sveriges kommunistiska parti, Trygghetspartiet med mera. 
 
 
 

Glädjesprång

Såhär glad blev mor när hon lyckades starta bilen på tvåan med startmotorn. Julia som hoppar i bakgrunden skulle få skjuss av mig till tåget. Klockan var 06.30 och paniken började stiga. Men mor var hur cool som helst. Jag och Julia puttade bilen som två hela karlar. Vi blev riktigt glada allihopa!
 
 
 
 

A perfect meal

 
Date: 5.5.18
Place: Sighnaghi, Georgia
With: Michal Kotrc
What: Khinkali (2 pc), fried potatoes
with dill, grilled champinjones with cheese,
tomato sauce, freshly pressed orange juice.
(Michal had pork chops)
 
 
 

Javisst ska du leva



Du min förtvivlan och min kraft, du tog allt eget liv jag haft, och därför att du krävde allt gav du tillbaka tusenfalt.


/Karin Boye


Tack

 

Ett roligt släktkalas

3 aug 2018
 
Min farmor fyllde 100 år i himlen.
 
Först blomplatering vid graven i den solbrända snustorra jorden
Bevakades av en massa coola kusiner
Fina foton lång framlagda på Hov. Flickan med den vita rosetten är farmor Karin
Kusin Isabelle och jag kikade på alla foton
Farmor och Dag. Dag, Erik (Far) och Anders
Den yngsta kalasgästen Fredrika
Långbord under ekarna med Alla 9 kusiner, farbröder och fastrar. 
Klurri looked golden
Axel och Klurri var som stumma siamesiska tvillingar.
Bad från klipporna. Bröderna samtalade vid ön. 
Här skulle glassen ut. Hemgjord glass med kaffesmak. Farbror Anders hade ratafläter
Mycket god stämning och kvällsamtal på verandan. Klarbär från träden och gräddbullar på bordet
Kärlek i luften osv
Gissa vem som satte den i mitten?
 
Det var på det hela tagen en underbar dag!

Höst

 

 

Hösten har kommit till Malmö. Helt nya färger på kvällshimlen. En miljard nyanser av grått. Ljusgrå moln på mörkgrå molngrund och mörka moln på ljusgrå grund. Det ljusa och mörka smälter samman längs horisonten. Det var så vackert. Ett grått höghus såg rosa ut framför den djupt blågrå bakgrunden. Hest gulgrått trängde fram där solen tycktes sänka sig. De här färgerna skiljer sig så mycket från det aprikosfärgade och rosa som regerat sommaren.

 

För ett par dar sedan kom en stark vind som var varm. Minst trettio grader varm som en hårfön. Men igår blev den kall. Stora regn och åskväder dundrade in över den torra skånska slätten. Det svarta nattfönstret lystes upp i vita hjärtslag. I morse sken solen inte än vid halv sju. Sommarens första påminnelse om mörkret kommer. 

 

Det var tio timmars arbete plus tre timmars vilopaus på mitten. På cykeln tillbaka till jobbet efter pausen rasande ett åskregn. Regnet forsade och det dova mullret kom närmre. Tomma gator. Tidigare i veckan dog en kvinna under sin morgonpromenad. Hon blev slagen av blixten. Gud. Om jag dör nu så dör jag. Det finns inget att göra. Men jag kom fram iallafall i genomblöta kläder. Fick låna ett par tofflor av en dement dam. 

 

 

Fläderkakan

Wien, 8 juli, kväll
 
Raphaels familj välkomnade mig och jag fick sova i den bortresta lillasysterns rum. Mamman bakade en kaka dränkt i flädersaft och fylld med grädde och bär. Det var en trevlig stund vid det öppna fönstret i Wienförorten. Fast det bästa den dagen var när Raphael tog fram dragspelet och började spela massa assköna österrikiska folkmarscher. Älskar marscher.
 
 
 

Vägen ner

Österrike, 8 juli
 
Vägen ner gick jag i täten men blev då och då omsprungen av Susi med stavarna. Det växlade mellan varmt och kallt. Tröja på, tröja av, jacka av jacka på. Stigen gick slingrande och brant genom en skog. När jackan åter skulle på lades kameraväskan på marken. Susi gav upp ett skrik. Kameraväskan hade börjat rulla. Den var redan vid stigens krökning och fortsatte rulla ner över branten genom gräs och tuvor. Hastigheten ökade, väskan rullade som ett hjul. Vi följde den med blicken tills Zack! Ett högt smack och väskan med innehållande kamera hade fastnat under en stock. Den överlevde. Kameran fungerar fint. Kameraväskan ser ut att ha varit på äventyr.
 
 
 
 
 

Den lilla människan

24/7-18
 
Jag är inte den stora människan. Jag är den lilla människan. 
 
Så sa en liten tant som inte ville komma ut och äta middag igår på demensboendet. Hon har ätit dåligt de senaste veckorna och blivit ännu smalare sen jag såg henne sist. Den gula jumpern som hon stickat själv hänger löst på kroppen. Håret faller platt under silverdiademet ner över de magra kinderna. Hon har jobbat som servitris i sitt liv och har så ont i ryggen att doktorn satt in två extra morfin om dagen.
 
Jag klippte hennes naglar och tvättade bort prickarna av rött lack. Det blir finare såhär, sa hon nöjt. Det är finare utan lack. Vi lämnar dem så. 
 
Sen var hon slut och kröp ihop i kuddhavet på sängen. Vid middagstid bad hon att få ligga kvar. Det är ingen fara med mig, sa hon. Jag har haft ont länge. Men det är ingen fara med mig.
 
Jag satte mig på en stol vid sängkanten med en näringsdryck och hon drack från ett sugrör. Hon var inte sugen på något. Så efter varje klunk frågade jag henne något. Och när hon pratat lite och glömt bort drycken tog hon lydigt emot några klunkar på nytt. Det tog sin lilla tid men till sist hade hon nästan druckit allt. 
 
Då hade jag hunnit ställa alla frågor minnst tre gånger om. Har du ont i ryggen? Kommer du från Norrland? Vem är det på tavlan där? 
 
Det där... Det är min man och hans fru. Svarade hon på den sista frågan. Nej förresten. Det är hans flickvän. Dem har jag haft mycket roligt med. 
 
Så var det dags för den sista klunken näringsdryck och hon tittade på mig och sa milt på norrländska. Jag är den lilla människan. Jag är inte den stora människan. Inte den stora maktsökande. Jag är har allti varit den lilla människan. Och det är glad för.
 
Hon tog sugröret mellan läpparna och när hon hörde att luft rasslade till genom röret i glasets botten höjde hon handen och sa glatt. Så! Där var den! 
 
Jag sprang tillbaka ut till de kyliga medarbetarna i köket och lämnade den lilla nittitvååringen bland kuddarna. Tack ska du ha! ropade hon svagt efter mig. Jag har det så bra här. Här vill jag stanna. 
 
 

Berghütte

7 juli, Niederösterreich
 
Det var ändå kul att äntligen få övernatta i en riktig berghytta med ett lag österrikare. Tagelmadrasser, filtar och en stor ugn där det koktes salt kött, linser och sånna där brödkorvar. Lite jobbig stämning när alla tystnade så fort man sa ett enda ord. Ganska gapig dialekt och överdrivna skratt. Som en blandning mellan tyska och thailändska. Jag svär att jag såg en mus på toaletten. 
 
 

Vägen upp

 
 
Hej i stugan. Det är så sorgligt att ta en massa bilder som ingen får se. Så nu kommer de.
 
Sist var ju en gråtdag. Men idag är en helt annan dag. Sist var den slutgiltiga frågan. Kan det bli bra? Kan det svåra bara försvinna och bli lätt? Svaret på den frågan blev ja. Och nej. Det svåra kan bli lätt. Du kan plötsligt befinna dig på en bergsstig i frisk under träden eller på en utsiktsplats i ett bergsland. Där tittar ut  du över skogar och toppar. Där är luften så klar och mättad av skog och frihet. Skavsår på hälarna och benen som går i tunga smärtsamma steg uppåt. Upp. Upp. Upp. Men hjärtat är lätt. Allt det tunga har flytt från hjärtat. Bergsluft. Världen från ovan. Skog. Lätt.
 
 7 juli, Niederösterreich
 
 
 

Klappning

Dagens aktivitet blev att kolla på bilder hos morfar hela kvällen. Hittade riktigt bra grejer och den exalteringen tog bort en del av det där tunga.
 
Här är mormor. (Bild 1 Tredje från vänster)
 
Imorn ska jag åka till Prag och det känns som ett berg som ska bestigas. Hela resan är som ett berg. Drömcenariet är att allt bara blir lätt. Vips!
 
 
 
 
 
 
 
 

Stubberup Kirke

 
Att vara aska i urna och så vidare

Fyns Hoved

30 juni
 
"
Rosen sænker sit hoved tungt af dug og duft, 
og pinjerne svaje så tyst og mat i lumre luft. 
Kilderne vælte det tunge sølv i døsig ro, 
minareterne pege mod himlen op i tyrketro, 
og halvmånen driver så jævnt afsted over det jævne blå 
og den kysser rosers og liljers flok, alle de blomster små 
i seraillets have, i seraillets have.
"
 
 
 

Navion Oceania

28 juni
 
Fick plötsligt chansen att hälsa på Robins båt. Det hade blivit propellerfel och oljetankbåten fick ankra på ett varv utanför Odense. Jag hade långhelg och åkte ner själv med bilen över två broar. Det var riktigt kul att få se båtens in och utsida.
 
De här bilderna är från bryggan där båten styrs. Robin är styrman och jobbar två skift om dygnet. Det var så trevligt på båten att det drog ut på tiden och jag fick tillslut till och med prova den omtalade lördagsbiffen och pannkakorna!
 
På båten jobbar mest filippinare och norrmän men också några polacker och svenskar. I byssan (köket) jobbar bara fillipinare och det är massa goda rätter till måltiderna (plus obligatorisk full riskokare). På fredagen fanns min favoritmat, stekt zukini. Hur tur?
 
 

Glad Midsommar

 
Min jordgubbstårta med köpebotten och konserverade persikor
Axels glutenfria tårta med hemgjord botten
 
 
 
 

Helg på Bjäre

16 juni, Hovs Hallar 
 
Vem är du?
Jag är döden
Har du kommit för att hämta mig?
 
 
 
Finare än Krims södra kust
För att du är mig kärare
 
Sillunch, vita kyrkor, augustigräs i juni
För att det brändes av solen redan i maj
 
Sjöstjärnor bland tången
Jordgubbar med grädde i ett grönt hus
 
Juni och Fnisslas lagar mat och sjunger
Huvudvärk på en soffa med ljusgröna träd
 
Lax, aubergine, tomater, nypotatis 
Gräddfil, gräslök och stora hallon
 
Stenar, kvistar, kronblad, regnmoln
Orange, grönt, gult och blått
 
En röd klänning
Och skära frusna fingertoppar
 
Svarta klippor i speglande vatten
Där ser jag dig
 
Hör dina ord
Du saknas mig oändligt
 

RSS 2.0