Två år! Stark och envis som en oxe. 14,5 kg som väger som bly. Min styrka räcker inte till för att med tvång hålla kvar i bilbarnstolen när man ska knäppa fast honom. Skor. Hatas! Varje dag efter förskolan när vi parkerat bilen i garaget bråkar vi en kvart om att han ska ha på sig skor på fötterna på det skitiga garagegolvet. Igår gick det att övertyga att hundar och katter kissat och bajsat på golvet och att vi därför ska ha skor, men idag var en av dagarna då lilla mamman gick som förlorare ur brottningsmatchen men en totalt nerdammad son och jacka till följd.

 

Han är fortfarande 1005 bil och fordonsgalen. Om vi åker förbi centralen med bil pekar han ut och säger: Mälajtåget! eller Pendeltåget! eller Jeginaltåget. Beroende på vilket tåg som står inne. På morgonen är det första han säger ofta. Blåa bussen, eller bjuna bilen, eller något om ett garage. Han kan alla vikinglinebåtar utantill. Mammas favojit är Glåji, farmors är Josejja, Astors är Gejs. 

 

Han har ett fenomenalt minne. Han påminner ibland mig eller Robin vad vi skulle göra eller vad som saknas. En gång skulle jag och Astor gå och handla men först slänga soporna. Jag berättar detta för Astor, han sitter i sin vagn medans jag virrar runt och packar ihop saker. När vi ska gå ut genom dörren säger Astor: sjnga sopoj" då har jag förstås glömt bort soppåsen. 

 

Han snackar så mycket, det rasslade till i november med tvåordsmeningar som snabbt utökades till 4-5 ordsmeningar. Nu har jag hört meningar med 8-9 ord. Han böjer ofta grammatiskt rätt, men ibland fel men enligt en rätt regel, som idag: Astoj haj badit! (Badat). Han tar efter ordanvändningar som vi ofta använder, och det låter så sött. "De blir bja! De jöj vi!" eller "Det låtej gott", Nu gåj vi!, Mamma ska till köjen, sunga lite!" " De gick bja, ingen faja Astoj!", "Astoj åka till Anna och Tossten, Anna och Pluppe!" (Ett inside skämt mellan mig och Astor. 

Ja, humor! Det är fantastiskt när ens barn börjar förstå vad som är roligt, och jag börjar förstå vad han tycker är roligt. Astor skrattar åt tokigheter och bissarra saker. Som när jag skojjade att Torsten heter Pluppe. Eller när jag sa attvi ska sova i en hundmun, då skrattade han tills han kiknade. 

Just nu har han en märklig grej som han ofta säger. Att den eller den är rädd: "Jädd" När jag hämtar honom på föris säger han att alla barnen är jädda. När jag går till kören är "köjen jädd", pappa är jädd och jobbet jädd. 

Han vet att pappa jobbar på en båt, två månader innan han fyllde två pratade han mycket om vad pappa gjorde på båten. Pappa gick på toa på båten och lekte md leksaker!

 

Hans favoritsaker är hans katt Kisse Luna som jag tog hand om efter min morfar Karl Gustav, hans blåa buss köpt på Eckerölinjen och hans hund Oliver. Han älsar att leka med duplo ("dulupo"), och så och fixa med porlinsfigurerna uppe på byrån (jag har köpt massor av olika djur i porslin för 5-10 kr på loppis som inte gör något om han har sönder), briotåg leker han mest med när pappa är hemma och bygger fina banor med loopar. Astor har gillat att kolla på Pettson och findus på svt play men nu är det tecknade pelle svanslös som är favoriten. 

 

I tvåårspresent fick han en ny hund som fick heta Hundvalpen. Han fick också sensoriskt memory spel, duplo, pussel, böcker, bilar, leksaksmat i trä och ett rött pendeltåg i plast av Anders. 

 

Det är verkligen kul att ha en tvååring, kul och utmattande. Innan jag blev mamma hade jag treårsåldern som en målbild för att man kan prata med barnet då och hitta på saker tillsammans. Men jag tycker att den åldern redan kommit på sätt och vis, och det är så himla kul!