De senaste promenaderna i Rosenvång och Djupadal har varit helt underbara. Den här tiden i Malmö börjar lida mot sitt slut. Idag, fredag, är det exakt 7 veckor sen vi kom hit. Pandemin hade precis satt fart och Astor var 2,5 (!) vecka gammal. Nu är han 9,5 vecka och har vuxit så mycket. Han tittar i ögonen, ler, orkar vara på mage utan paus i 7 minuter, kan hålla huvudet själv och har så många olika ljud (som jag lärt mig tyda). Han observerar, filosoferar, han tittar i hela ansiktet. Så många olika ansiktsuttryck. Så söta fötter. Torr hårbotten. Långa fingrar. Han tittar på sig sjävlv och ler mot mig i spegeln. Han är fin i alla sina kläder. Pyjamaser med babianer, päron, mumintroll, bananer, geparder. Jag har fått så mycket hjälp. Redan när han var 3 veckor hade han så pålitliga matrutiner att jag kunde åka iväg och strosa på tomma Lindex. Köpa fler pyjamaser.

 

När vi kom för 7 veckor sen hade körsbärsträdens knoppar just börjat tänka tanken att slå ut. De blommade i 2 veckor. Vispgrädde mot klarblå himmel. Sen kom äppelblommen. Gamla knotiga fruktträd med rödvita blomster. Jag sjöng "vackra vita vår" (Vårnatt) för Robin. Robin for och häggen slog ut. Черёмуха. Den ljuva doften av barndom och Sankt Petersburgs kvällar på Gorkovskaya. Tiden mellan hägg och syren. Så kort.

 

De senaste två veckorna har varit syrenernas tid. Hela Djupadal är fullt av blommande syren. Vit, ljuslila och mörklila. De doftar olika sött. Jag stannar och luktar på blomsterklasar i varje kvarter. Den mörklila håller sig längst, de ljusa vissnar tidigare. Vad kommer efter syren undrar man då? Jo, en explosion av kaprifol, gula och vita rosor, Kolkwitzia och Gullregn... De älskhatade lupinerna prunkar redan i kolonilotter och rabatter. Det är sommar. På måndag blir det första juni (!) och Astor ska vägas. Jag hoppas på 6,2 kg. 

 

  Bilder från igår och idag med Astor i vagnen

Astor började ge svarsleenden för en vecka sedan. Nu blir det allt oftare och inte bara till mig och pappa utan till Klara, Axel, mormor Karin och roliga prylar. Ibland är det ett finurligt leende med ena mungipan. Ibland ett stort öppet.