Farväl för alltid

Torsdags natt var en av livets vackrare nätter. Vädret var klart och vid tretiden när det började ljusna igen tog jag cykeln ut för att hämta in blommor till mitt nystädade rum. Stämningen ute var magisk och jag fann mig snart uppe på höjden blickandes ut över världen som sakta färgades rosa. Rödklöver i skärt grynings ljus. Mossa och en svag månskära.
 
 
Imorgon är min sista dag på Herøy. Tidigt på måndag tar jag färjan bort och kommer inte tillbaka.

Julinatt

Alldeles i början av juli var nätterna fortfarande så korta att ljuset aldrig försvann. Du förstår, solen hann bara ta ett snabbt litet dopp nedanför horisonten innan den steg upp igen och därför var inte natten något annat än en övergång mellan solnedgång och soluppgång. En sollös timme av gyllene horisont och ljusrosa himmel. 

 

Jag hade redan varit på ön en knapp månad men inte hunnit se särskilt mycket av omgivningarna. Den senaste veckan hade varit mulen och regnig men så kom plötsligt en dag med klart väder. Jag jobbade kvällsskift och som vanligt hängde en av ställets stamgäster, en liten rödlynt fiskargubbe sig kvar sent. Jag och kocken tog en kaffepaus med honom strax innan stängning. "Du borde följa med ut på en tur och se lite av omgivningarna" tyckte han. Det hade han sagt förut men jag hade tvekat. Kocken uppmuntrade till idén och just den kvällen kände jag en likgiltig rastlöshet. Kör i vind. Vad kan hända? Så efter jobbet en kvart före midnatt blev jag hämtad av fiskarn i en liten silvrig fokus. Vi körde till nästa ö och upp på ett fjäll med utsikt över alla omkringliggande fjäll. 

 

Uppe på fjället var utsikten skön. Vi väntade tills solen sågs stiga upp.
Vi for ner igen från fjället, hemåt
En liten träkyrka med otypisk lökkupol
Hon kom springande med sina lamm när hon såg min kamera.
Hello
Detta är Dønnamannen. En gubbe som ligger och vilar med näsan upp i vädret.
Ett saffransgult gammalt hus
Över bron hem till Herøy
De sju systrarna
Min vik i morgonsol
 
Resan tog 5 timmar och jag kom tillbaka mera arg än uppfylld av skönheten jag beskådat. Det hade varit onödigt obehagligt stundvis och mina tvivel hade varit mer eller mindre berättigade. Så jag tackade och bad att få gå hem själv det sista stycket.
 
Nu i efterhand när jag ser bilderna är jag ändå väldigt glad att jag åkte och fick uppleva lammen, de sovande hamnarna, bergen och havet. 

Pop art mother

 
 
Lyssnar på fett psykadelisk musik och popartar mig. En gång berättade en kompis att den fetaste upplevelsen han var med om var att ta LSD fjällen. Här finns det gott om fjäll att beskåda (iallafall vid klart väder) men måste nog erkänna att det är det sista stället jag skulle svälja en hallucinogen på. Natchos däremot skulle vara gott. Eller gretchka med smör. Synd bara att jag har en bucket list, vars akutaste punkt är: diska i köket. Tror jag skippar det och bloggar lite istället. 
 

RSS 2.0