Träningsvärk
Ingen värk sprider en så lyckad känsla i kropped som träningsvärk. Det spelar ingen roll att man nästan inte kan sätta sig på toalettsitsen. För i den molande värken och ömma låren finns ett löfte. Ett löfte om ett bättre liv. Snyggare, snabbare och uthålligare.
I veckan köpte jag ett träningskort på stans populäraste träningscenter. Där finns ungefär 50 olika pass att gå på och hittils har jag testat tre.
Jag har en nervös dejavu känsla av att det mest episka träningsmisslyckandet redan har hänt och kommer att hända mig igen. Klassikern: Att köpa ett dyrt träningskort och sedan bara gå ett par lata gånger. Plötsligt är halvåret slut och träningspassen har i snitt kostat 300 kr styck.
Jag är nästan säker på att just detta hänt mig minnst 4-5 gånger, men det underliga är att jag inte haft något gympakort sen jag var sex år och gick på friskis med mor.
För att motverka detta senarium har jag nu ett nästan tvångsmässigt behov att gå så mycket som det bara går. Funktionell- Afro- Yoga-. Det spelar ingen roll vad. Bara man slipper stå där i mars och sloka skuldbelagt som en vissen blomma.
Ville bara dela med mig av mina tankar. Ifall detta plötsligt skulle förvandlas till en fanatisk träningsblogg, med bilder på frukostgröt osv. så vet ni varför.
Strokkur, Gullfoss och kratern Kerið
När vi vaknade nästa morgon i Thingvellir duggade det. Men lagom till frukost tittade solen fram.
Vi tog en titt på kyrkan innan vi fortsatte norrut mot Geysir och Gullfoss.
Snart fick vi syn på något intressant. Ett litet kraftverk kopplad till en het källa?
Geysir är oförmögen att skjuta upp vatten. Enligt Lonely Planet stängdes hon av för att dumbommar kastat sten i henne - som ska ha flygit all herrans väg och varit livsfariga. Som tur är lillasyster Strokkur i full funktion och sprutar en gång var tionde minut. Ibland två tre gånger på raken.
Geysir lång slö och stinkande och ganska ensam en bit bort.
Nästa attraktion var Gullfoss. Ett bamsestort hiskeligt populärt fattenfall.
På vägen dit skymtade vi glacieärn Langjökull som bredde ut sig i horisonten.
I lufter blåste miljoner små droppar från vattenfallet.
Vi tog av söderut igen mot Vik. Men det tog inte lång tid förän vi såg en fantastiskt vacker häst. Och stannade. På nära håll kunde man se att han hade alldeles ljusblå ögon. Han stor separerad från de andra hästarna och spejade så längtansfullt över diket till andra hagen.
Det tog ett tag innan vi äntligen hittade till Kerid
Kerid är en vulkankrater fylld med kallt vatten. Den är svindjup och på sommrarna händer det att folk badar och dyker i den. Egentligen slutade inte dagen här. Vi åkte vidare till Vik fick en riktig överraskning. Det får nästa Islandsavsitt handla om!
Island - Thingvellir
Vad var det som hände efter ridandet på de små tjocka islandshästarna? Det var ju bara lördagmorgon, vi hade ju nästan precis anlänt och hade hela 9 dagar äventyr kvar framför oss!
Jo.. Direkt efter ritten blev vi skjussade till vår hyrbilsfirma och där hämtade vi både bil och karta. Vi tog av norrut mot nationalparken Thingvellir.
Titta riktigt gräs!
Efter bara en liten halvtimme var vi förstås tvugna att stanna och fota små ulliga får som betade så fridfullt.
Fåren ville absolut inte bli fotade av mig. Men som tur var gick Dani med på det. Passande nog fanns där en liten vacker sjö precis vid fåren
Thingvellir ligger inte allt särskillt långt bort från Reykjavik egentligen och snart skymtades den stora spegelklara sjön, Thingvellirs kyrka och till stut även djävulsgapet - en ränna mellan euro-asiska och amerikanska kontinentalplattorna plattorna. Grymt!
Vi hittade ett vattenfall. Oh så stort tyckte vi, och fint! Vi visste ju inte vad som komma skulle.
Sen tog vi en slingrande väg ända ner till sjön och satte upp tältet. Stekte champinjoner på stormkök i ett litet trähus. Och rullade ihop oss i sovsäckarna. En pappa med några ungar satt och fiskade på en udde. Sjön var magisk.
Min födelses morgon
En natt för nästan precis 21 år sedan gick Karins vatten på ett dass i nordvästra skåne. Jag föddes tidigt nästa morgon i Ängelholm. Det nästa som skedde var något av ett missförstånd. Mormor talade med en nära bekant över telefon och gastade förnöjt: Det har blivit en Eeemiil! Så var det. Jag var i några förvirrade minuter en Emil i mina morföräldrars medvetande.
Idag vaknade jag upp i en annan del av skåne, ännu ett år äldre. Som en Elin.
Precis som det ska va.
Dani sjöng på svenska och schweizertyska
Kladdkaksfrukost i blåköket
En avslappnad födelsedagsstämning
Elin 21 på SOL
Det var gott att komma hem till Malmö
Sara och Britta kom!!
Mina syskon var på gott humör
Blåa paket av knäckebröd, jordnötssmör, sommarpratare och muminbricka mm.
Vilken härlig dag!
Kram, Emil
One of us cannot be wrong
Idag var Agnes här från fotoskolan och porträterade mig i olika hushållssysslor.
Ätandes, tvättandes och diskandes. I slutet gjorde hon en installerad bild med oss där vi har lite olika utstrålning. Det var kul!!
Våffelvecka
Första veckan i Lund blev lagom fylld av ångest och våfflor
Är mycket tacksam över att Sara kom och sällskapade lite i blåa köket!
Hemulen och Sniff stod till vår tjänst
Till helgen for ja å Dani till landet och andades lite
Badade i klart kallt havsvatten
På söndagseftermiddan återvände till Malmö
Hos mormor var det plommonkaksfest med familjen
Morfar diskade
Jörgen fyllde år
Veckan känns helt okej ändå!
Måndag
Många saker händer denna måndagen. Många börjar i skolan, träffar sina klasskompisar för första gången. Hulge är plötsligt på Island. Jag och Dani sitter i vår andrahands etta i Lund som doftar stickigt av vanilj. Vi tror att det är 2 doftljus i en kökslåda (men kan verkligen ett par sånna småttingar fylla en hel atmosfär med sådan odeur?) Don't know. Funderar på curry till middag.
Idag var min första dag på Uni i Lund. Jao. Jag träffade inte mina klasskompisar och börjar redan misstänka att det inte kommer finnas några sådana. Vi satt 90 pers i en av de största föreläsningssalarna och jag kände mig lika anonym som på Sergels torg. För att instutionen ska spara pengar är två sociologigrupper sammanslagna den första halvan av kursen. Det mest provocerande är att en lärare påstod att det är vi studenter som sparar timmar till senare genom att vara ihopslagna med varandra. NO LOGIC.
Känner mig dessutom mer än lite matt och mätt på ung-svensk-akademiker-stilen som består av ett spektrum mellan:
Hipsterlooken Mild: HM och märkeskläder i diskreta färger
Hipsterlooken Mellan: Perfekta stilkombiationer som kunde varit tagna direkt från ett Weekday magasin
Hipsterlooken Hot: Genuin, spontan och grann missmatchning
Att se sådan monochoromitet som ironiskt nog försöker utstråla häftig individualitet är som att äta turkisk peppar en hel dag utan avbrott. Inte ens de hetaste karamellerna är spännande längre efter några timmar. MAN HAR SÅR I MUNNEN!!
Så nu manar jag mig själv till vackra sommarminnen för att dämpa ångesten. Björnbär, katten Gustav, blommor...
Buddah: Dränk sorgen i curry
