Min dator trivs inte i mitt dammiga sovjetrum och skulle behöva en rejäl dammsugning. Den gnäller och visslar när den är igång och andas på ett väsande vis. Så jag håller den avstängd - vilket också (mer eller mindre) gynnar mina studier. På onsdag och torsdag är det upp till kamp och på fredag får jag veta om jag klarat examen!

Så nu försöker jag lappa ihop den sista tillvaron här på bästa vis: Plugga stenhårt med ändock ha kul.

Imorn blir det final i sporten Pipes-in-pipes som Seva tror han kommer vinna. Ikväll har vi ätit pannkakor här hemma för Cveta är här från Moskva. Jag och Arsenij höll konsert. Han spelade 5 låtar på klarinett och jag en (den enda?) låten jag kan på piano. 

De senaste två veckorna har jag varit på en stenutställning, en sväng på vinterpalatset, sett opera, samt smygtittat på repetitionerna inför "Seger Dagen" den 9 maj som är en av årets fetaste fester. Då visar millitären upp sig. Men jag har som sagt redan tagit mig en titt! Dessutom är jag frisk från alla ryska förkylningsvirus. Jippi!

 

Det här ska vara den godaste pizzan i världen

 

Extra tillgivenhet idag till min underbara pojkvän som väntat på att återuppta ett fysiskt förhållande i snart 8 månader. Du är den finaste jag vet. Om 2 veckor är väntan öööver!

 

 

Har suttit här paralyserad de senaste timmarna och gråtit blod. Jag kan inte fatta att det finns så många vackra, levande, tänkande, kännande människor som saknar det mest grundläggande: En familj. Jag kan inte förså att så ändlöst många barn föds in i både martiel och själslig fattidom. Barn som spenderar år efter år på barnhem, med femtio-hundrafemtio andra andra omkring sig som lika mycket kämpar för bekräftelse. Barn som måste dela allt. Som aldrig får vara speciella. Barn som växer upp med en omvärld som redan ser dem som förlorade och hopplösa. Det spelar ingen roll, säger den där omvärden. Ni kommer ändå bli alkolister, kriminella, missbrukare, prostituerade nästan hela bunten. Det finns inget vi kan göra, det spelar ingen roll. 

 

Men när jag ser de här bilderna är det enda jag kan tänka: Det finns inget som spelar så mycket som de här. Inget.

 

 

 

 

Det här är dansk TV i modern tid. Och det är nog det vidrigaste/bisarraste jag sett i hela mitt liv. Två män sitter i en tvsoffa och glor på en helnaken kvinna som står tyst framför dem. Samtidigt som de analyserar kvinnans kropp diskuteras: Vad är egentligen problemet med kvinnor? Och mindre frågor som: Har denna lite tjocka armar? "Det enda kvinnans kropp suktar efter är mannens ord" Säger han utan huvudhår dramatiskt. 
I mitt hjärtas djupaste önskan är det här befrielsearmén stormar in. De tvingar av de båda männen alla kläderna. Låter dem stå där nakna 30 min i strålkastarljuset med bukfläsket hängande och dubbelhakorna rodnande av förlägenhet medans påklädda kvinnor bistert synar dem upp och ner, bedömer deras kroppar och diskuterar: Vad är egentligen problemet med vårt samhälle? Vad är problemet med män, som dehär?

Nuuu har jag anmält mig och det är exakt 3 veckor till examineringen. Jag vet inte riktikt vad jag skall ta mig till för att hinna sätta allting på plats. Det är så sjukt mycket som måste repeteras och övas in. Har glömt alla kasusformer utav adjektiv i plural. Prefixerna sitter inte riktigt än och jag har listor med flera hundra ord jag borde kunna. Jag skall kunna skriva en textanalys och ett brev på en timme. Klara ett hör-test, ett grammatiktest såklart, ett muntligt test och ett läsförståelse test. Om jag inte klarar det är det inte hela världen. Men det är klart att man skall kämpa ändå!! Innan jag går under jorden skall ja iallafall visa bilder från i helgen. Shoot.