Igår lyckades jag övertala en lagom opepp Juni att följa med på fest i Hågaby. Det var det bästa jag gjort på länge: vi hade det välllldigt roligt (tror jag): Visst det kunde varit några saker som fått gå annorlunda, som en tumme i mitt öga - ajjjj, några slemmiga typer, och hmmm ah, typ det. Men det var också väldigt värt.

Till råga på allt visade sig varenda träd och buske i stan: varje gren, klyka och micro-kvist vid tvåtiden i natt fått sig ett täcke av snökristaller -> en gnistrande frost värld. Det var som att stiga ut ur bussen och in i en dröm. Jag hade inte kameran men tänk er gråblå skuggor och orangegrått lyktljus genom trädkronor som ser ut som vitt sprött socker. Och eftersom hela luften är full av frost glittrat det till då och då. Det är så kallt att man knappt kan stanna och titta.