Femtuuusen

 
Varför överraskas jag alltid av obehagliga saker på de mest alldagliga platser?
Ikväll skulle jag gå till bankomaten och ta ut min månadliga pengaranson, (den som jag skall köpa uzbekiskt bröd för de kommande veckorna).
5000 rubler går att ta ut i den lilla schweiziska automaten i centrum på min ö "V. O". Men bankomater är väldigt sparsamma av sig. Det går inte att få 5 stycken 1000 rubelsedlar utan ut hoppar en röd grann femtusensedel, en sedel omöjlig att bruka i en normal rysk butik -> särskilt hos uzbekiska bagare.
 
Jag bestämmer mig för att gå till den största matbutiken jag känner till på ön, de måste ju kunna ge mig växel. Jag menar; om jag kommer med samma belopp (en svenk tusenlapp) till Lutis i Uppsala så säger dom ju inte nej. ..Och så kan jag göra det snabbt och tyst, utan att någon rånare får reda på att jag bär på så mycket pengar.
Sagt och gjort! I matbutiken fyller jag korgen med allt jag kommer på: Äpplen, choklad till i veckan, mmm mangojuice och en glass, det är ju gott! 
Köerna till kassorna ringlar sig långa och jag ställer mig i den som har färst skumma män. Det här skall nog gå!
 
Kassörskan skannar mina varor. 100 rubler blir det (20 sek). Jag sträcker fram sedeln. Kassörskan tar den och bara tittar på den, smeker den omsorgsfullt ena hörnet, slår upp sin kassalåda. Pling! Sen vänder hon sig om mot de andra kassor och galer:   - Feemtusen rubel! Är det någon som kan växla femtuusen ruubel? Va? Feeemtusen rubel! De ringlande köerna stirrar. E hon knäpp den där utlänningen? tänker dom. Ska vi ta och råna henne?
 
Det är ingen som har växel. Jag signalerar på teckenspråk att hon kan ta tillbaka maten om jag får sedeln, hon är på väg att räcka mig den då butikschefen kommer, han har liksom resten av butiken hört tjutet. På lagret finns växel.
 
Jag går hem, äter min citronmyntaglass och kollar då och då över axeln. Jag har tur. Den här gången..

Borsch

Hej. Idag har jag ätit borsch, ryskt rödbetsoppa för första gången. Det var verkligen gott.
 
State of mind tas ner 3 dagar före visningens slut. Riktigt dåligt av konstnärerna. Så blir det när man blivit besatt av sina härskartekniker. Synd.. 
 
Hämnd?
 
 

Irina

 
Det här är Irina, en 24 årig kulturjournalist från Sibirien. Här gör vi lite fotoxeperiment med hennes långa vackra hår. 

Uppe i katedralens topp

 

Lycka

Lycklig blir jag av att inte vara ensam. Jag är alltså ett flockdjur: en hund eller gnu - snarare än en tiger som vankar av och an på egen hand i djungeln.

Idag är en särskilt bra dag för en gnu som jag. Har nämligen träffat några nya intressanta ryssar som vill hänga med mig! Idag var jag ute i trafiken med Igor, ikväll skall jag på kör och träffa Sasha och imorn blir det festival med Irina.

Vilken lycka! Gnäääääägg!


Kaske, kanske inte

Igår var jag nästan säker på att det här skulle bli den sista födsedagen jag självmant tänker fira. 20 sen får det vara nog!
Men dagen har börjat riktigt bra och jag inser att egentligen är ju födelsedagen bara ett bra tillfälle att få vara men dem man tycker om!
Det räcker med att göra en liten nedskärning på möjliga fölsedagsländer.. Jag utesluter alla som inte börjar på S!

 

   

 


Dagar blir ofta knas när man inte äter frukost. Idag är en sådan dag och allt tycks blivit fel.

Att plugga ryska är intensivt. Jag är en sådan som blir hungrig av att tänka, detta gör att 3 timmars non stop ryskalektion sänker mina energinivåer som ett halvt vasalopp. Jag har med mig ett äpple som jag biter lite i då och då. Japanen skrattar, för henne är jag den stora svenskan som äter jämt. Den sista halvtimman håller jag på att dö av hunger..
Efter skolan tar jag metron hem men stannar på gågatan utanför sushiresturang, går in och lyckas köpa 22 bitar. Kommer ut sätter mig på bänk och tar en första tugga. Sushin smakar illa. Alla 3 sorter lika obehagliga. Vad tusan. Får i mig en tredjedel, slänger resten och går hem.
Hemma: fortfarande inget brev från fran. Däremot en full tvättpåse och berg av läxor. Vill klippa håret men vet inte var, vill ha en ny kamera men vet inte vilken. Vill springa men "har inte tid" - har däremot tid att slötitta på agenda i 2 timmar (!?)
Hoppas du har en bättre dag än jag.
Pok


Man och får

 
Min Dani flyger med Edgar Göte över Fiesch

Lite av en fobi

 

Jag har insett att jag faktiskt är hemskt rädd för gamla damer. Inte gamla milt bortkollrade tanter utan damer: Skarpa, medvetna, envisa damer.

De senaste dagarna har jag levt i samma hus som en sådan. Men det var först imorse, då jag vaknade med en molande rädsla i hela kroppen som jag insåg faktum: Jag kände mig hotad.

Igår frågade mig nämligen mig husets dam något på ryska blandat med teckenspråk som jag uppfattade som: -Helen! Kan du laga mat? Något alldeles särskilt svenskt... Lena kommer hem.


Första frågetecknet: "Lena kommer hem".
Skall jag laga mat innan eller efter att Lena kommit hem? Antagligen innan (det här är säkert ett av hennes test..)
Jag tar fram min ordbok, slår upp och pekar på "imorn" (dagen innan Lena kommer hem)?
-Da da da! Hon tänker ett slag, sen tar slår hon upp ordboken och pekar på "vid behov".

Hon hade mig i sitt nät: När som helst (utan min vetskap) kunde hon förvänta sig att jag lagade hela familjen en typisk svensk middag. Jag var körd, jag behövde inte fucka någon måltid, hon avskydde mig säkert redan. Precis som den där mormor Nanna, i americafamiljen som kastade ut mig.

Idag var en tuff dag. Första halvan av dagen försökte jag lista ut vad och när jag skulle laga maten. När det väl var ordnat visade det sig vara lätt! Det räckte med att jag stuvade några kantareller! Resten ville hon gôra själv. Dessutom verkade det nu på kvällskvisten som att hon visst inte hatade mig.

Pustar ut!


Arboz (melon)

Idag var en kall med bra dag
 
Vi delade en jättelik arboz, åkte på cykelutflykt och tittade på ryska Karrlson. På cykelutflykten åkte vi förbi ett stort nöjesfält, stannade vid en övningsbana för kanot, skjöt med luftpistol i vattnet (inte jag - är ju pacifist), gjorde en brasa, rostade bröd, kastade macka, seglade båtar, sänkte dem med tegelsten och cyklade hem igen. 
 
Nu har jag 11 ätabara saker uppskrivna på ryska i mitt skrivhäfte, alfabetet är så gott som kirrat och siffrorna är på väg. Det är härligt att göra framsteg.. och lyssna på Vivaldi.
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0