Ett av mina väldigt få nyårslöften i år var att läsa mer böcker. En per månad tyckte jag att jag borde klara av så jag satte mitt mål till 12 böcker. Ett lätt mål att krossa för en rutinerad läslus, men inte för en som fattar tag i sin mobil varje ledig stund och läser meterlånga inlägg på facebookgrupper, artiklar istället för litteratur. 

 

För att avslöja resultatet kan jag meddela att jag inte klarade målet. Jag läste 6 böcker om jag inte glömt någon..

 

Först läste jag Sista Satsen av Robert Seethaler på inrådan av en gammal  professor i medicin. Han hade tyckt boken var helt fantastisk, jag tyckte den var otroligt tråkig. Jag kommer faktiskt inte alls ihåg vad den handlade om. Den hade nog ingen handling, det var grejen. Men om man är ett väldigt inbitet fan av Gustav Mahler kanske det är kul att läsa om hur kompositören sitter och kontemplerar. 

 

 

Sen satte jag igång med en riktig tegelsten på över 850 sidor. Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset. Denna läste jag under 4-5 månaders tid tills jag äntligen blev klar. Första 500 sidorna var bra läsning, men i takt med att alla favoritkaraktärerna trillade av pinn men storyn bara fortsatte och fortsatte så önskade jag de 300 sista sidorna att det skulle ta slut. Jag blev iallafall tillräckligt trollbunden av tids- och miljöskildringarna att hela familjen: jag, Robin och Astor, åkte på visit till Gudbrandsdalen i maj. Där spatserade vi i den dal där boken utspelar sig och besökte en liten uppbyggd medletidsby för turister. Tyvärr var den stängd, den skulle öppna en vecka senare, men vi klättrade över staketet och låg sen i gräset och tittade på massvis av svalor som flög mellan medeltidshusen. 

 

På resan med Axel till Lofoten läste jag Världens ljus av Halldor Laxness på tåget. Den gick absolut att läsa men var ganska otrevlig med tanke på all sadistisk behandling huvudpersonen utstår. Jag är inte en sån som njuter av misshandelsskildringar, därför har jag inte sett klart mer än en och en halv säsong av serien The Handmaids Tale. 

 

 

I takt med att min mage växte och växte började jag snöa in på hemförlossningar och så kallat fysiologiskt födande, vilket innebär att man föder utan onödiga medicinska interventioner. Jag hittade en bok från slutet av 1980-talet som heter Att föda på kvinnans villkor. Den handlar om barnmorskepionjären Signe Janssons gärning och hur hon byggde upp arbetet på förlossningskliniken i Ystad. Inte skönlitteratur men väldigt läsvärd! Så intressant att läsa om förlossningsvårdens utveckling under andra halvan av 1900-talet!

 

 

Sen tog jag äntligen tag i att läsa en bok som länge stått och sneglat på mig i bokhyllan och viskat förebrående: Läs mig! Skärvor av ett liv av Hedi Fried. Vad bra hon var på att skriva! Och vilka detaljerade minnen hon hade från förintelsen under 80-90-tal när hon skrev boken. Det går nog inte att bli påmind för ofta om de omänskligheter skedde under andra världskriget. Det industirella i förintelsen är allra värst. Kolonner, massutrotningsläger, räkningen, sortering.. så minutiöst välorganiserat. 

 

Den sista boken jag hann med i år var Utan mig har hon ingen av Johanna Bergström. Tyckte om den! Den handlar om författarens egen upväxt under 90-talet som fosterhemsplacerad och rädslan för att tas ifrån sin fosterfamilj. Ämnet familjehem och fostervård har varit ett av mina största intresseområden senaste året. Jag dyker ner i ämnen under längre perioder och detta är jag väldigt inne i nu.

 

Jag har så många böcker i bokhyllan som jag VILL läsa. Ofta försöker jag börja med en bok men kommer bara 1-2 sidor. Ibland känns det som ett hinder att starta från början. Ibland läser jag ett par kapitel men kommer ändå inte vidare. Böcker jag har läst minst en sida i i år men inte tagit mig in i:  Berättelse om ett Liv av Peter Handke, Vajlet och Rut av Karin Alfredsson, Masja av Carola Hansson, Hilma av Anna Laeestedius Larsson. 

 

Jag undrar vad det är som gör att det är så svårt att hänga sig fast i många böcker. Är det internethjärnan som är så van vid snabba belöningar att en seg start blir outhärdligt?  Jag älskade Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross och Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Kunde inte lägga ifrån mig dem. Kanske jag skulle bli en bokslukare om jag bara hittade till rätt genre?

 

 

Inspiration till denna sammanfattning fick jag av Ulrika: länk --->  https://ulrikanettelblad.se/vad-jag-laste-2022/

 

 

När vi kom hem igen var det inte mycket kvar av dagsljuset. Astor hade somnat på vägen hem. Jag fixade klart med långkål och brysselkol och sen åt vi det som vi orkat med att laga de senaste dagarna. I torsdags kokte jag en rimmad julskinka i ett spad med stjärnanis, enbär, kryddpeppar, lagerblad och torkad chili. Det blev så gott! I det skinkspadet kokte jag grönkål som sen stuvades i smör och grädde. Godast på hela julbordet var denna långkål! Annars är min favorit på julbordet brysselkål som steks i smör och honung med en vitlökskryfta, salt och peppar. Jansson och julköttbullar stod jag och slet med igårkväll tills fötterna värkte. Lite köpt fisk på det, varmrökt, gravat och sill. 

 

Jag kikade in i vårt hus utifrån

Julbuketten med amaryllis från Bellis 

Så kom ljuset

Idag har varit en härligt och vacker dag. Vår första julafton hemma i Uppsala som familj. Första julafton i vårt nya hus. Kravlöst, stressfritt, skönt. Jag hade tre mål med dagen: Morgonljus, gå på julspel i Domkyrkan, och äta julmat.

 

Jag ville återskapa julmorgontraditionen som vi har i mitt föräldrahem. Jag steg upp kl 7 när det forfarande var mörkt ute. Satte på en brasa i spisen och tände alla ljus som var utspridda runt om i vårt vardagsrum. Sen väckte jag Robin och Astor med ett par julvisor. Vi satte oss i vardagsrummet i soffan och Robin läste Lukasevangeliet som min far gjort i alla år. Astor satt i min famn och lyssnade. Sen lät vi ljusen brinna, satte på julmusik, det blev albumet Ringen, I klockor med Täby Kammarkör. Vi satte oss i köket och åt saffranspannkaka (mer som saffransrisgröt) som Robin lagade igårkväll. Lugnt och stilla ljusnade det sakta där ute. Det var en underbar stund. 

 

Här myser vi i soffan i röda huset. En fökyld (jag) för tredje veckan i rad. En som när som helst skulle komma att spy och få hög feber, magsjuk och dan. Redan feberrosor på kinderna. Mindre än en vecka till jul. Pappa smörjer med miniderm. Ja jusste jag är tjock nu, sju veckor kvar på baktiden. Snart kommer Hermesia som R kallar henne.