När i ditt liv har du varit lycklig?

 

Lycka för mig är att åstadkomma något och sedan bara vara. Titta på nån som dricker te. Spela kort. Läsa en bok i sängen med en hund vid fötterna. Men för att den där vilan ska kännas berättigad och inte vittra innifrån av ett gnagande dåligt samvete krävs en insats. En arbetsdag. Ett prov. En text. Eller en social insats. 

 

Och sen en annan fråga. Kan man vara lycklig när någon man älskar är borta? Kan bli lycklig igen när nån försvunnit utan att tomrummet fyllts av en ännu större kärlek. Till exempel ett eget barn? Om om svaret är nej: Betydet det att bara barn kan vara lyckliga, och bara fram tills den dagen de förlorar något: en vän, en släkting, eller sin egen självkänsla?

 

Den här påsken har jag: Varit på mässa med morfar, druckit te, ätit pizza, klappat hundar, handlat godis, jagat hund i trägårn, ätit sushi, handlat ingredienser till två kakor som aldrig bakades, druckit smoothie, klappat hundar, gått på skärtorsdagsmässa, druckit portvin hos morfar, löst ett tal makro ekonomi, läst några sidor Dostojevskij, kollat på youtube trots youtubeförbud, åkt tåg, skrivit en sida text, bråkat med mina föräldrar, druckit smoothie, gråtit, skypat med Olga, klappat hundar, rättat en översättning, scrollat, scrollat, scrollat, klappat hundar. Två dagar spenderades åt att med ack och ve leta efeter en solresa åt mor till nästa jul. Nu har en resa till krabbi äntigen bokats.

 

Jag har tappat kontrollen över tiden. Min dröm är att självmant med fantastisk disiplin och glatt humör stiga upp tidigt varje morgon och jobba på i djup koncentration i 4 timmar. Sen skulle jag med gott samvete kunna klappa hundar, ligga i soffan och dricka smoothie resten av tiden.

 

 

I februari var jag på konferens på LSE i London. Det bästa med allt var att jag fick hänga med både Nicklas och Fran! Vi gick på en fransk restaurang och åt skaldjurssoppa. Åkte upp högt i en skyskrapa till en sushi-club med asdyra drinkar. Dit upp susade en hiss i ett glasrör som var så sjukt snabb att jag var tjungen att åka upp och ner 5 gånger med olika främlingar för att avnjuta upplevelsen.

 

Vad händer?

 

Fattar du hur meningslöst det känns att blogga när inte mormor kan läsa????

 

Hur fyller man sina timmar med produktivitet? Idag har jag sett två dokumentärer, ätit matlåda, läst lite nyheter, och skrollat, skrollat skrollat. Jag hatar det. Timmarna går. Och tänk så mycket man skulle kunna göra om man bara kommit igång. Jag har glömt vad jag gjorde i förrgår. Så hela självkänslan baseras på de senaste 7 timmarnas overksamhet. Det enda jag vill göra är att träffa vänner och gå i kyrkan. Jag vill fyllas av mening. 

Och varför är mänskliga relationer så märkliga och beroende av konventioner och ideer om vad en relationer är?

Skit samma.

 

 

Nu blir det bildvisning. Yay.

 

En kanin jag inte minns namnet på som jag lärde känna i december vid Bodensee