Korpar
Jag tar en skottsäker anti-depressiv/-stress/-ångestmedicin som jag kallar: kalykera plastblommor.
Kommer du ihåg i förskolan när man var sådär 5 - 6 år och alla barnen skulle rita en hund för att sedan rösta fram en bild som skulle skickas till internationellahundbildstävlingen? Och du var ju så bra på just att rita hundar. Omkring dig klagade kamraterna att de kuuuunde ju inte. Och till din förfäran tar häxfröken fram en bilderbok med en hund i och visar de andra hur man kalikerar hunden. (Sätter pappret över bilder och kopierar linjerna där under.) Fast besluten att du skall fortfölja med din egna hund, ritar du en liten detaljerad taxhund mitt på en grön kulle i fint väder. Du övertygad om att den blir vinnaren. Du sitter kvar längst och slipar på detaljerna. Gruppen har redan samlats och börjat bedömma. De flesta bilder föreställer bilderboks hunden kalikerad och färglagd i olika kvalite. Den populäraste pojkens kalikerade hund vinner. Ingen kollar knappt på din. Bara Cecilia Berg som säger att din var finast och borde ha vunnit.
Plastblommor i kruka kan man inte kalikera. Det spelar ingen roll hur tätt man trycker pappret mot syntetbladen. Iställer får man använda ögonen. Och det är inte lätt. Allting som kräver koncentration och där jag får använda händerna har jag upptäckt är extremt avslappnande. Man tänker och tänker men slipper känna grubblets rastlöshet.
Plastblommor i kruka kan man inte kalikera. Det spelar ingen roll hur tätt man trycker pappret mot syntetbladen. Iställer får man använda ögonen. Och det är inte lätt. Allting som kräver koncentration och där jag får använda händerna har jag upptäckt är extremt avslappnande. Man tänker och tänker men slipper känna grubblets rastlöshet.
Tiger
Med min allra första och helt nya systemkamera (2008) åkte familjen till kolmorden. Jag har inte tittat på bilderna på flera år men eftersom mor ringde idag och beställde "visning" av "alla" mina bilder så har jag nu skrollat igenom ett mertal dussin folders. Kolmordens invånare gav mig en glad överraskning.
Såhär reagerar jag också om någon slagit sig ner på min plats
Raaaaaiw
Längtan längtan längtan
Sen Olga var här har jag kännt extra mycket nostalgi och längtan tillbaka till Ryssland. Det känns som att livet var fullt då och att även de meningslösaste blekaste timmarna hade en mening. Ryskan, staden, människorna, roliga timmar och tråkiga timmar hade alla sin del i helheten. Nu tittar jag tillbaka och minns så många intressanta saker.
En liten antikaffär helt smockfull med fantastisk retroobjekt, figurer, propaganda-placher..
Jag och Olga promenerade en hel dag i kylan över flera av stans öar. Det här är Putins villa
Krotman, vår körledare satt kvar och lyssnade på balalaika framträdandet efter vår körkonsert i stora aulan.
Jag gick på egen hand för att utforska katedralen med gyllene stjärnor
Lena, min favoritlärare
Sipporna fröjdades med mig och Dani i Pushkin
