Ingen värk sprider en så lyckad känsla i kropped som träningsvärk. Det spelar ingen roll att man nästan inte kan sätta sig på toalettsitsen. För i den molande värken och ömma låren finns ett löfte. Ett löfte om ett bättre liv. Snyggare, snabbare och uthålligare.

 

I veckan köpte jag ett träningskort på stans populäraste träningscenter. Där finns ungefär 50 olika pass att gå på och hittils har jag testat tre. 

 

Jag har en nervös dejavu känsla av att det mest episka träningsmisslyckandet redan har hänt och kommer att hända mig igen. Klassikern: Att köpa ett dyrt träningskort och sedan bara gå ett par lata gånger. Plötsligt är halvåret slut och träningspassen har i snitt kostat 300 kr styck.

Jag är nästan säker på att just detta hänt mig minnst 4-5 gånger, men det underliga är att jag inte haft något gympakort sen jag var sex år och gick på friskis med mor.

 

För att motverka detta senarium har jag nu ett nästan tvångsmässigt behov att gå så mycket som det bara går. Funktionell- Afro- Yoga-. Det spelar ingen roll vad. Bara man slipper stå där i mars och sloka skuldbelagt som en vissen blomma. 

 

Ville bara dela med mig av mina tankar. Ifall detta plötsligt skulle förvandlas till en fanatisk träningsblogg, med bilder på frukostgröt osv. så vet ni varför.