Astor fyllde fyra år och det firade vi med att bjuda på saffranstårta två dagar i rad. Första tårtan bakade Robin med Astor medans jag gjorde ärenden. Robin glömde bara den lilla detaljen att ha i saffranet i kakan. Men jag vispade i saffranet i grädden istället så tårtan fick en ljuvlig gul färg. Denna påskiga tårta bjöds till farföräldrar, Robins kusin med barn och Astors bästa vän Erik. 

 

 

 

Nästa dag var det dags för en ny saffranstårta. Denna gång bakade jag och saffranet hamnade i kakan. På grädden ströddes färgglatt strössel och stora blåbär och mellan bottnarna breddes ett tjockt lager hallongrädde på tinade frysta hallon. I mitten av tårtan ett stort ljus som först sprutade eld och sen fällde ut sig i en blomma med snurrande ljus. Festligt!! Tre kompisar till Astor och deras föräldrar kom och det var aldeles lagom med ungar. Massor av ljud, spring och stoj.

 

 

 

Två helt olika men lyckade tårtor och firanden av vår älskade pojke <3

När Hilma fyllde år bakade jag och Astor en saffranstårta med grädde och bär. Det är lyxigt att smaska i sig en liten bit tårta till frukost dagen efter. 

 

Astor ville vara Lucia. Det fick han. Med plastblomster i håret, luggen i tofs och ett antikt lucialinne sam jag sydde upp kvällen innan. Först i ledet gick Astor med tomteklädda vännen Erik kack i hälarna. Jag var så stolt. Mitt under sången utropar han till Erik: "Min lilla Hilma har kommit!"

 

December, den 4 december till exempel är tiden för vackra ting. Då börjar personer som jag, helt utan inre driv att fixa och dona och göra snyggt att gräva i metallskrotet i soprummet för att få fram tomma kaviartuber att krippa upp, diska och göra pynt av. För snart nalkas jul och då måste det vara lite fint i vissa hörn här och där annars är man ett totalt misslyckande som människa. Så känns det iallafall. Astor får ett par veckor innan jul en "dator" som man kan skriva ord, räkna tal och öva solfeggio på, av farfar. Nu är hans kontor med loppisfyndad telefon, dator och skrivbord så gott som fulländat. Min mini St. Paula som köptes på Botans dag levererar juvliga blommor. Även Eivors julkaktur sätter sprutt och blommar som en galning halva december. Mina föräldrar susar förbi och Linnea glimtar till i ett nafs. Hilma har 4 tänder och snart är det jul

 

 

En underbar aprikosrosa kväll den 11 november gav vi oss ut till lotten och grävde upp så mycket vi kunde av marken för att förbereda inför nästa säsångs potatisodling. Hilma strålade som en stjärna. Astor var lerig och lekte med daggmaskar. En lerpuss smutsade även syster Lilla Lo. 

 

Ord kan knappt beskriva hur glad och tacksam jag är att jag har kvar kontakten med den familj som jag bodde hos i USA när jag var 16 år. I Oktober kom mamman i familjen Connie och mina två hostsisters Lyssa och Lexie och hälsade på här i vårt hem. Det var en så overklig känsla att ha dem här i min verklighet. Vår lilla stökiga hemmabubbla och de gjorde sig bekväma, tog egna promenader, trivdes som det verkade. Astor fick en lila klänning med katter som han ville ha både dag och natt. Vi besökte Stockholm, plockade svamp i skogen och krättrade upp på högarna i Gamla Uppsala. Nu när jag ser tillbaka på bilderna tror jag knappt det är sant att de var här, fast det bara var i oktober. Astor lärde sig räkna till mer än 20 och säga thank you. Connie hade sytt fantastiska lapptäcken till barnen, ett med hungry caterpillar till Hilma och alfabetet till Astor. <3 Astor som varit så besatt av alfabetet under hösten. Måltiderna var det bästa fastän jag var så trött och vi mest åt köttbullar och nudlar. 

 

Hela familjen for till Åland på skördefesten i slutet av september. På Viltsafari i Eckerö såg det ut lite såhär

Vi hoppar snabbt vidare till höstens finaste söndag, den 17de september. Den var så fin, ljuset var vamt, himlen var klar, skogen var full av trattisar. En underbar svamphöst, ett par underbara gudföräldrar till vår lilla Hilma kom på söndagsbrunch. Robin stekte american panncakes, bacon, scrambeled eggs. Jag hade bakat chokladkaka. Astor cyklade på skogsstigen i skogen med hjälp av sin idol Anton medans jag och Juni skördade skogens guld. Hilma gosade in sig mot Junis tröja i bärselen. Счастье

 

En liten höståterblick, hinner jag med det innan nyåret slagit in. Kanske inte men här kommer början till ett försök. 

Hösten började den 1 september. Jag och Hilma var i Rättvik vid den stora kratern Siljan som var översvämmad på grund av sommarens ovanligt kraftiga regn. Bryggor och stegar låg under vatten. Jag och Hilma sov över på ett kristet härbärge som hette Berget. Vi besökte Stiftsgården och njöt av solnedgången.

 

Att framkalla en rulle är att resa i tiden. Plötsligt dyker ett bekant ansikte upp. Runda bebiskinder. Den lilla sonen så som han såg ut just då för tre år sen. På samma rulle träder en annan son fram, den som finns i nuet. Ett nu som snart också blivit då. 

 

För rullen ligger där i sin trasiga Minolta. Kameran som på något märkligt vis fångar bilder fastän det blir mörkt i sökaren och fastän bildräknaren gett upp. Fastän slutaren inte sluts på alla slutartider.

 

Fotokillen på framkallningsstället sa att det folk gör fel (förruton att 95% är helt dumma i huvet och kommer in med katastrofalt dåliga rullar där allt bara är svart) är att de tar bilder i olika ljusförhållanden. Man ska ta alla bilder i samma ljus (om man inte framkallar själv i mörkrum).

 

Men då har inte kamerakillen fattat grejen med film för oss dödliga, disträa personer som har samma rulle i 3 år och knäpper bilder med flera års mellanrum. Hur ska vi, dödliga disträa kunna minnas vad det var för ljus sist när vi fotade? Vi minns ju inte ens att det var film i kameran, utan öppnar ibland av misstag bakstycket så att filmen ljusexponeras och blir förstörd. 

 

Den här rullen blev wacko! Hälften av bilderna blev helt blå. Se sista bilden för exempel. Resten blev också off i färgskala och jag har försökt att neutralisera färgskalan i datorn för de var sååå blå.

 

Första bilden är en dubbelexponering. Jag fattade inte att rullen var slut, jag trodde den hade "fastnat". Så jag lossade lite på nåt och då gick det att ta en bild till. När spaken fastnade på nytt insåg jag mitt misstag. Men jag gillar dubbelexponeringar, tycker det blev coolt med Astors siluett mot den röda bilbarnstolen. 

 

Fyra månader med den snällaste sötaste charmigaste goaste gladaste tjejen EVER.

Berest är hon också! På andra sidan Atlanten i Atlanta och New York har hon varit. Va!

 

Robin blev tvungen att åka ut på sjön måndagen den 27 februari när Hilma bara var 10 dagar gammal. Jag mådde inte bra än efter förlossningen och fick komplikationer. Blev tvungen att besöka sjukhuset tre dagar i rad och var inneliggande en dag den första veckan. Dessutom är Astor ständigt på jakt efter sin lillasyster och det är en jättestor stress att vara själv med dem. Jag hade aldrig klarat det om inte det varit för mina fina vänner och släkt som kommit hit och hjälpt. Varje dag har det varit någon här och jag har bara behövt vara själv med barnen korta stunder. Det började med att Sandra kom hit redan första kvällen, hon kom även fler dagar den första veckan och sov även över två nätter. Då mådde jag som sämst och hon finns tyvärr inte med på bild. Även Bane var här och lämnade mat som Marija lagat och tog akut hand om Astor när jag behövde åka till barnakuten med Hilma, han höll ställningarna tills Anna kom och tog över. En kväll var en av Astors vikarier här som barnvakt. Grannar har också erbjudit sin hjälp.

 

Juni den 18 mars hon träffade även Hilma den den 7e mars och kommer igen i helgen

En bildserie från vecka 11 när far var här och hjälpte mig med barnen. När Astor var på förskolan satt far och jobbade vid köksbordet med klassisk musik i bakgrunden. Han höll Hilma mycket och vek en massa tvätt. På nätterna sov han och Astor uppe i gula rummet. Astor åt minst tre päron om dagen och hade blivit en bebis igen som ville ligga i lillasysters näste och skrek "Jag kan inte prata!". Ibland kallade han på 2morfar" och ibland tog han efter mig och ropade "Faaar!". Köksbordet blev en båt och golvet ett hav fullt av maneter. Det var en behaglig vecka. På söndagen när far skulle hem sa Astor: Du får inte åka till Malmö!