Gosse, gosse!

Den här stunden med Astor och Robin vid pianot en onsdagskväll 365 dagar efter att vi kom hem med ett litet knyte som såg ut som en landshövding. Stora kinder, smala glipor till ögon, platt panna. Nu är pannan välvd, ögonen klara och blåa, kinderna fortfarande runda som svenska äpplen om hösten. Gossen plockad ur en Elsa Beskow-saga med långa pianofingrar och lockar som kungen själv. 
 
 
<3
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0