När pappan var ute på sjön i fem veckor var jag och Astor hela tiden med min familj i Malmö. Jag fick en massa stöd. Bara att se Astor få så mycket kärlek av familjemedlemarna runt omkring hjälpte mig att slappna av och bli allt mer trygg som mamma. Det är något magiskt i att se sitt eget barn i någon annans kärleksfulla armar. Det är som att kärleken till honom träffar rakt i mig. De där fem veckorna hamnade vi två i en helt ny symbios med matning, närhet och sömn. Längtar lite tillbaka nu efter hundar och syskon och byrågalningar och ängsåare. Men snart är vi tillbaka igen.