Jag tänker på hur lite vi vet i varje ögonblick. Vi befinner oss någonstans. I en tallskog i Ryssland,  ett universitetsbibliotek, en strand, en sushirestaurag, på en tunnelbana, på en cykelsadel. I nuet är vi på väg, vi tror vi vet vart. Mot nästa tenta. Mot nästa flygresa. Mot nästa termin. Vi blundar och öppnar ögonen igen. Utanför pratas ett nytt språk, nya uppgifter ligger i ryggsäcken, nya människor hamnar i vår väg. Blink. Blink. Blink. Vi hade ingen aning. Kommer jag klara den här uppgiften? Blink. Ja det gick. Blink. Det ledde ändå inte dit du tänkt. Blink. En ny stad, nya sånger, en ny vision. Min mormors mors duk på ett gammalt köksbord i en ny lägenhet. Blink. Nu vet jag! Dit skall jag. Dit. Blink.

 

Hur många stränder har mina ögon sett