Starka kvinnor

Sommarminnen, del 1. Michalovce

 

Det finns så många starka kvinnor i den här världen. Det kan allt som män kan och dubbelt så mycket till. De bakar apfelstrudel, föder och uppfostrar barn, tar hand och sina egna gamla och andras gamla. De får systor i sina livmödrar och blir utan barn. Skämmer bort andras barn i stället. Blir slagna, reser sig igen, går igenom rättegångar. De forsätter koka soppor och gå på kurser och städa huset när deras livsparter ruttnar ihop i sin egen självcentrerad nedstämdhet. Skär grönsaker i stickor och blandar dipper. Blir fasthållna och tvingade, står biter river, lämnar och bygger upp på nytt. Gång på gång blir de underkastade den "starkes" vilja men fortsätter att ihärdigt sörja för de sina. Fortsätter att älska dem som behandlat dem illa. Försöker lämna, stannar. Lämnar, men fortsätter att sörja. Ändå klagas det över att de inte sörjer nog för den ene när de sörjer för den andra. De får inte äga sina kroppar, de får inte svika, de får inte vara ekonomiskt nyttomaximerande som en man. En kvinna som för ett ögonblick väljer pengar framför omsorgsplikten är fallen. 

 

 

I somras var jag i Mimas hemstad Michalovce. Där träffade jag hennes mamma och mammans tre systrar. De var alla oerhört starka kvinnor. Starka kvinnor som på ett eller annat sätt tvingats att lämna, eller stanna och kämpa. Hela tiden sörjandes för andra. Jag blev påmind om kvinnans roll och funktion. Dess styrkor och svagheter. Jag berördes också av den extremt gästvänliga kulturen, och märkte att det var kvinnans arbete och omsorg som denna gästfrihet vilade på. Den fint bäddade sängen, de färdig bredda smörgåsarna, soppan och flera olika rätter färdiga i kylen, kylande nygjord fruktsallad när vi kom in från värmen, matsäckarna på tåget, presenterna, det nybakade det fixade och ordnade. Att det som fick mig att känna mig välkommen och ompysslad, var en kvinnas verk. 

 

Tro inte att jag tycker synd om kvinnor att de spenderar så stor del av sina liv att ta hand om och ge liv åt andra. Tvärt om är jag övertygad om att kvinnans historiska roll som den omhändertagande och livsupprättande gör henne överlägsen mannen. När män har slagit ihjäl varandra, bränt byar och våldtagit andras hustrur, har kvinnorna skött levande och sårade i fältlägren eller stannat hemma och brukat jorden. Det är kvinnans stora nåd att baka och föda fram en ny människa. Den kärleken till människan som uppstår då hennes kött föder ett nytt kött gör henne är mer lik Gud än vad mannen är. 

 

 

Tack tack tack tack <3 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0