Bogdan

I ett skjul inrett till färglatt rum med en ensam blommig madrass på golvet bor en 3 årig pojke med sina föräldrar. Pappan är konstnär och mamman, Ksjusha, är heltidsmamma. Hon är ukrainsk medborgare och pappan rysk. Därför kan de bara bo hos farmodern på Krim 3 månader i taget, sen måste Ksjusha lämna ryskt territium i 3 månader innan de kan återvända.
 
Familjen reser "utan pengar" genom att bo gratis i hippiehuset Rainbow House i östra Tbilisi. Där sitter 12 mer eller mindre unga vuxna på marken kring ett litet bord och skickar runt marujana i en keramikpipa. Hundar springer omkring i sanden, en katt spionerar från stenmuren och det pårökta dåsiga sällskapet delar på två klasar bananer och ett bröd till middag. Små koppar med svagt grönt te delas ut. Någon har snaggat grönt hår. Någon annan fallfärdiga tänder. Ett par har tjocka rastaflätor. Alla fötter är smutsiga.
 
Plötsligt syns ett litet ljushårigt huvud komma springande ned för backen mot bakgården där rökarna steker i eftermiddagssolen. Det är en treårig pojke med trollhår som aldrig klipts. Mamma Ksjusha slutade kamma och då bildades tunna små dreads av sig själv. Det är Bogdan. Fyra framtänder och en hörntand i hans överkäke har ruttnat bort och i underkäken håller två små mittentänder på att gulna och krympa ihop. Han har underbara runda brungröna ögon.
 
Bogdan älskar sin mamma. Han har blåa pösiga byxor och sitter ensam vid en plastbalja med vatten som han gång på gång doppar ned huvudet i och håller andan. Trollhåret blöts. En hundvalp kommer trippande och Bogdan tar hårda grepp i skinnet och drar i öronen tills hundvalpen ylar. Han känner väl till katternas bo under stolen. Därifrån fiskas han upp med en nyfödd kattunge i ett hårt grepp. Han tjuter när kattungen bänds ur hans hand.
 
 
 
 
 
Det broderliga delandet av tobak och narkotika
Denis från Sankt Petersburg som gett upp livet som företagare för att leva "fritt"
Ksjusha och Bogdan
Hippifarsan
Kärlek
Ett leende och en banan
En hundvalp som inte vågade säga ifrån
Blinda kattungar under en stol
Konstnärspappan
Lovar att jag sa till
Madrassen
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0