Mozart och Brahms hemma hos Tjajkovskij

Det finns sånna klassiska stycken som man verkligen borde känna igen. När stråkarna går dooo-di-dooo-di-do-do-di-dooooo doooo-di-doooo-di-do-di-do-di-dooooo. Jaa det kanske inte är så lätt utan toner till att fatta. Så bekant och självklart lät det, att det inte helt gick att placera. När första halvleken var avklarad trodde jag att vi hade lyssnat på Bach. Men det var ju Mozarts typ ökändaste låt. Jasså.

 

Det var iallafall askul att komma iväg med fyra stycken slovaker (Mima, Lukash, Tomash och Michal) till Tjaijkovskijs konsertsal. Den verkade vara nyrenoverad och ljudet lär riktigt bra trots vi satt högt uppe på en läktare. Instrumenten var toppklass, förutom en cellosolist som spelade falskt och lågt.  Man fick en liten chock varje gång konsertpianisten kom in en halvton högre. Dirigenten var en liten man med vitt hår som dansade fram och tillbaka med höfterna så att det svängde. "Nu kör vi grabbar!" Kändes det som han ropade med sin dans.

 

Innan konserten åt vi på hamburgerrestaurang. Jag och Michal hamnade i en hemskt lång diskussion om abort. Jag blev överrumplad över att nästa alla slovakerna hade sån oböjlig inställning mot abort. Jag tror inte riktgt att jag lyckades övertyga Michal att  "Gud nog inte bryr sig om aborter", utan mest förfära. HUR KAN DU TRO DET? Hur kan du tro att Gud är god, men inte bryr sig om aborter!? Undrade Michal. Det är faktiskt inte så svårt att tro. Inte orsakar aborter något lidande för den som inte får födas. I Predikaren (4:2-3) står det: "Jag prisade de redan döda, de som redan dött lyckligare än de som lever, de som fortfarande är kvar i livet. Lyckligare än de båda är dock de som inte blivit till och därför sluppit se det onda som görs under solen." Mycket likt det som Sofokles skriver i tragedin om Oidipus 150-200 år tidigare): - Den lyckligaste människan är den som inte fötts. Eller den som dör strax efter den fötts. Den måste inte utstå livets lidande. 

 

Dessutom leder de många aborter till att en annan individ får födas senare. Om man tror att livet är en gåva från Gud och att varje människas existens är en gudomlig, ovärderlig och näst intill förutbestämd grej. Att det finns en mening att just du och jag finns. Då måste det också finnas en mening att vissa människor inte föds. Det kan inte Gud titta på med ett dömande ilsket öga, för då är hen både hycklande och maktlös som fan. Hur kan en kärleksfull Gud (en gud som älskar oss mer än någon människa kan) kunna döma en kvinna som tar makt över sitt eget liv av kärlek till sitt gudsgivna liv och framtida barn lycka. Jag som bara är en människa, skulle aldrig kunna döma en syster som jag älskar, för något sånt. Jag skulle ropa: "Jag älskar dig och stöttar dig genom smärtan!" Och det minsta en allsmäktig Gud kan fixa, borde ju vara att den själ som inte får födas vid just det tillfället, får födas senare eller av någon annan. 

 

Jag finns just nu, för att min mamma hade ett missfall innan jag blev till. Utan det missfallet och oändligt många andra tillfälligheter hade inte jag funnits. All existens är mötespunkter i ett gudomligt nät av timingar. Busstidtabeller, ord, dåliga handledare, omtentor, brev och schweizerknivar. Detaljerna som gör att organismer möts, på rätt plats och i rätt tid. Det är Gud. 

 

  

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0