Raphaels familj välkomnade mig och jag fick sova i den bortresta lillasysterns rum. Mamman bakade en kaka dränkt i flädersaft och fylld med grädde och bär. Det var en trevlig stund vid det öppna fönstret i Wienförorten. Fast det bästa den dagen var när Raphael tog fram dragspelet och började spela massa assköna österrikiska folkmarscher. Älskar marscher.