14.01.18

 

Hälsade på min gamla korridorare Marlene i Hälleforsnäs en frusen januarisöndag. Hon bodde i rummet längst in i korridoren som vätter mot Luthagsesplanaden i den första korridor jag flyttade in i som 17 åring. Hon och tre andra korridorare kom på min student. I den där första korridoren åt studenterna ofta tillsammans i köket och diskuterade politik och tro. Marlene var en av de bästa att prata med och ibland spelade hon musikallåtar i köket. Nu bor hon på bruksorten och jobbar på kommunen och trivs. Det är så härligt när ett återförenande med en gammal vän är som att byta in på ett gammalt hjulspår där hastigheten i utbytet av tankar är lika hög och livlig som tidigare. Det är nåt att vara tacksam för