Mitt 2017
Januari: Året började i nyårklockors klang hos morfar i Malmö. Efter jullovet åkte jag tillbaka för att avsluta terminen i Freiburg. DDRs historia och sönderfall, den bästa kursen jag läst någonsin.
Tåg och buss till Wien på konferens. Sov på Jakobs soffa, det var kul.
Mina fina medboende i WGn i Freiburg - Clara och Philo!
En februarimorgon hos Dani i Basel
Youth summit "Hope over fear" på London school of Economics. Det bästa var att få träffa Fran och Nicklas!
Women leaders läger på folkhögskola i Stockholm med s-studenter.
Mars: I Malmö sattes blommor på mormors grav. Far hade blåa snickarbyckor och bakade bovetetårta.
April: Bal på slottet med Hulge som bordsherre. Mor och far kom upp till festligheterna. Hurra!
Maj: Vår i Uppsala. Mest vikariejobb i mellan- och högstadiet i Stenhagen. Några nya vänner och Fredmans epistlar i korridorsköket.
Slutet av maj: Och så plötstligt skulle kandidatuppsatsen i nationalekonomi vara inne. 10 dagars panikskrivande. Moyra tog studenten på deadlinedagen. Det var så surrealistiskt att lämna det kala studentrummer i 30 min för att gratulera henne till studenten där ute i solen där värden snurrade på som vanligt. Och vilken sjuk känsla när uppsatsen plötsligt var inne. Slutet på 3 års studier.
Juni: Två veckor i Bretange. Wooffing på en liten gård med vävstolar. Fransmännen var ganska tråkiga men jag doppades hellång i kärleksgrytan när jag fick lära känna Mohammeds familj från Jemen som nu bor i Rennes. Övernattade hos dem under ramadan. Festade mat, spelade spel och drömde om att kunna förstå deras språk. Shukran.
Det var väldigt fint på den franska gården även om det inte alltid var så kul. Den där hunder heter Nushki och hatade mig. Jag ansträngde mig som fan för att vinna hans gunst.
Midsommar hos Junis familj på Marö med Oliver och Kajan som medföljande
Juni och Raphael på Hovs Hallar
Juli: Besök hos Maria i Riga. Sovjetisk elektritchka och hippa ölklubbar.
Sommarens nostalgidagar med familj i Skåne. Klara är världens finaste
Juli: Resa genom Ryssland med Jakob. Sant Petersburg. Moskva. Nizjnij Novgorod. Ekaterinenburg och Novosibiskt. Sen drog Jakob vidare till Mongoliet och jag åkte med Olga till Altaj. Sommarens bästa resa.
Augusti: Gornoaltaysk. Vika har hunnit få 2 barn där sedan jag var där sist på hennes bröllop 2014.
Olga med Vikas yngsta unge <3
Tillbaka hos Nadja och Igor i Uts-Koksa i Altaybergen i sibiriska gränslandet till Kazakstan och Kina.
Augusti: I Sankt Petersburg och Moskva fick jag återse så många fina vänner. Arsenij har blivit lång och asgrym på elgitarr
På promenix med Savva i Piter
Anya färgade håret som hårmodell i Moskva
Hos Dima i Moskva
Augusti i Malmö. Klaras första sommarjobb
Några dagar European Forum Alpbach i Tirol. Dani var där. Raphael, Polina och Jakob var där. Och jag lärde känna Faezeh.
September: Kiev. Jag flyttade til Kiev för att hänga på ambassaden. Sofia kom på besök och jag vantrivdes på jobbet
Oktober: På strövtåg i Istanbul (panikresafyllalivetmednåtkuljagtrivsintepåjobbetresa)
Nya vänner i Georgien
Mor, far och Klara på besök i Kiev
Det blev ett riktigt kul och givande avbrott när Johan kom med sina kollegor till Kiev!
Axel kom till Kiev en hel långhelg och vi åt på Katusha med Natasha och åkte på utflykt till en ukrainsk museumsby.
Omtenta i Uppsala och knäckebröd hos Sonja
Etsningskurs hos Oksana Stratijtjuk i Kievs norra utkant.
December: Luciaförberedelserna förde med sig många nya fina vänner. Här är Pastor Wolfgang med mig på Katusha. Sista fredagskvällen i Kiev.
Natasha. Som gjorde Kiev 10 gånger bättre.
Årets julkort som inte kommer bli skickat eftersom inte alla blev nöjda med sina ansikten.
Nu är jag hemma i Malmö igen. Så som jag har längtat. Det är märkligt hur avlägset Freiburg känns, fast det hände i år. Det finns så många bilder och berättelser och människor. Och jag önskar att jag varit mer på hugget och skrivit fler inlägg under året. Nu väntar årets sista resa, den skall också bli starten på mindre resande för mig. Iallafall mindre resande hux flux med flyg. Gemensamt för alla resor detta året är att det är mötena, de nya bekantskaperna och vännerna som betytt mest. Det spelar ingen roll hur vacker en trädgård är, och hur ljuvligt maten på bordet smakar om det inte finns vänlighet i orden och ögonen runt om. Resa för resandets skull är ett lättsamt tidsfördriv och kan både sluta upp med en tom känsla i kroppen (som Istanbul) eller en full känsla i kroppen (som Tbilisi eller Rennes). Jag hoppas att samma fyllnad kan skapas närmre. Utan alltför många flygresor. 2017 blev saknadens år.
Kommentarer
Trackback
