Lättnaden

12 december 
 
Vilken total och glädjedarrande lättnad efter tisdagens luciakoncert i Lutherska kyrkan. Kyrkan var fullsatt. "Sooo viele Menschen!" Sa pastor Wolfgang. Kören sjöng alla sånger i rätt ordning och deras unga vibrato försvann ut i kyrkrymden. Sonja var Lucia. Trion från Malmö gjorde succé och någon ropade "Bravo!" efter mitt solo: "Sverige".

"Sverige fosterland. Du längtans bygd. Vårt hem på jorden. Nu spelar källorna där härdar lysts av brand. Och ord blev saga. Men med hand vid hand. Svärer ditt folk som förr de gamla trohetsorden. 
Fall julesnö och susa djupa mo. Brinn österns stjärna genom junikvällen. Sverige moder, giv oss frid och ro. Du land, där våra barn en gång får bo. Och våra fäder sova. Under kyrkohällen."
 
Det var så mycket oro veckan innan konserten. Ringde Juni och grät över att jag inte beställt affischerna än. Det var första gången en hel konsert vilade på mig. Kören, lokalen, gästerna, programmen, låtordningen, musikvalet, ljuset, utrustningen. Samtidigt som ansvaret var mitt fanns så många faktorer jag inte hade kontroll över. Kören sjabblade in i det sista. Ljudkillarna trilskades. Skulle det komma någon?
 
Det fanns inga strålkastare så jag ställde bärare med stearinljus kring solisten Iris. En ikealampa med böjd hals belyste pianisten och basistens noter. Iris ansikte fick lite ljus från sidan. Körsångarna höll levande stearinljus och på en stol bakom altaret stod Sonja, upphöjd bakom oss andra med ljus i håret och händerna knäppta mot bröstet. "Det var så vackert" sa vaktmästaren Alexander efteråt. "I vanliga fall blir publiken besvärad av att sitta i mörkret, men nu var de bara helt tagna av stämningen."
 
Musikblandningen var också ett orosmoment. Ukrainska solon i operastuk, klassiska luciasånger för kör och Iris jazziga folk och julvisor. En sång gjorde hon med loop-maskin. Det blev så bra. Publiken gillade blandningen och alla såg så lyckliga ut efteråt. Gladast var den ukrainska kören, Sonja och jag. "Allt var uttänkt i ditt huvud" sa vaktmästar-Alexander "Men du hade ingen aning hur helheten skulle bli innan den blev till."
 
 
Foton av Darja Miroschnitjenko
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0