Maria i Riga
Första veckan i juli var jag och hälsade på Maria i Riga! Där lever och jobbar hon på en svensk bank och njuter av Rigas hipsterkultur, stora mustik och kulturutbud och mörkröda körbärsöl.
I Riga höll jag mest på med eftertanke och att lära mig arabiska genom en youtubelärare. Jag satt och skrev glosor och grammatik och gav jag mig ut på långa promenader själv i staden. Jag och Maria gjorde också några turer tillsammans. En gång åkte vi tåg åt ena hållet (nordväst) och kom till en strandort vid baltiska havet. En annan dagåkte vi åt andra hållet (öst) och kom till en ort där det fanns en slottsruin. Där hittade vi även en restaurang med sovjetiskt matsalsstuk som serverade nystekta panerade finskfileer. Det var så gott.
I Riga gick jag mycket försiktigt runt och smyglyssnade på människor. Det var sjukt intressant att se hur stor andel som var rysktalande även bland unga. Sällskapen och ungdomsgängen som gick runt på HM och mataffären var helt uppdelade utefter språk. Inga blandningar. I alla kassor talade expediterna på lettiska. På HM gick en ung kille fram till kassan med sin flickvän i handen och frågade på ryska: Har ni den där t-shirten med... Killen i kassan, en tanig tatuerad typ med piercingar och skatemössa, svarande på stapplande engesla att de inte hade den. Jag var helt fascinerad: Ett land där två språk lever parallellt sda vid sida (i Riga är det ca 50% av vardera), men där de olika sidorna måste ta till ett tredje språk för att kommunicera med varandra.
Jag pratade lite med en gubbe med ljusblå ögon och keps på bussen. Vi pratade ryska men han hade en tydlig lettisk brytning. De rysktalande är barn till ockupanterna! Sa han. De är för lata för att lära sig lettiska!
Det är något lite oroväckande med ett land vars invånare är så pass uppdelat i språktillhörighet trots att de lever sida vid sida, köper samma sorts bröd och har samma intresse för körsbärsöl och mode.. Språk är en av de starkaste kultur och identitetsbärande faktorerna vi människor har. Det tycks rimligt att lettiska medborgare med lettiska som modersmål borde kunna ta sig fram ledigt med sin nationalstats huvudspråk. Samtidigt är det inte så konstigt att många bara pratar ryska, när unga delar upp sig så tidigt. Jag undrar hur mycket rysk identitet och känsla av att vara ryss till identiteten som de rysktalande har?
Jag hoppas att Lettlands befolkning, och folket generellt i Baltikum kommer fortsätta att leva fredligt sida vid sida.
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Sådär är det ju i praktiken i Finland också. inte här på Åland (här finns i princip inga finsktalande) men i Vasatrakten där det finns många svenskspråkiga kan den där situationen du beskriver i affären nog uppstå. (I andra delar av Finland är svenskspråkiga så liten minoritet att de nog oftast kan bra finska).
Trackback
