Простуда

Pang sa det! Jag trodde det var ett anfall av kattallergi mot den lilla söta luddbollen i föra inlägget, men det var en riktig dunderförkylning. Allt gjorde ont, jag hostade och nös. Det var som att ha blivit pepparspejad (tror jag) och jag var oändligt trött. Egentligen hade jag planerat att åka hem till två urgamla ryska damer ur den sovjetiska intelligensian som bor i en av Stalins sju systrar. Men det hade inte alls varit kul att komma dit och snörvla och kanske smittas. Så jag tog nattåget tillbaka till Sankt Petersburg samma kväll. Där hemma på Ulitsa Markina hade Seva också blivit råförkyld. Han rensade näsan med vatten och droppade droppar på en sked som han svalde. Jag gjorde ingenting. 
 
Men snart kunde jag följa med Olga på en universitetsföreläsning i antropologi om dagboksanteckningar. Vem hade den sovjetiske officeraren i tankarna när han skrev i sin dagbok? Han visste att den skulle bli läst av någon. Kanske av makten som kontrollerade honom, kanske av efterföljande. Utsagan var att alla som skriver dagbok talar inför en publik i sitt skrivande. Därför självcensurerar man, gör sig till och förställer sig. Till och med i detta privataste av dokument.
Jag älskar att hitta nya platser. Man glider upp på rullrappan från metron och ser plötsligt ett alggrönt Brandenburger Tor framför näsan. Va! 
Ryska hemsaltade små gurkor från någons datcha är inte bara något av det godaste som finns utan matchar också arkitekturen.
Morotskaka och äggpirog i ett hål i väggen under vägen
Här satt jag och Seva och drack te och pratade om barnuppforstan. Seva kan inte tänka sig att hans barn kommer att vara busiga, vilda, skrikiga, bråkiga eller någon annan typ av ouppfortrade. Skötsamma och lugna kommer de bli, det ska han se till med en sträng barnuppfostran. Våra positioner var följande: Seva menade att små smällar och tillklappningar kan vara ett bra verktyg i barnuppfostran. Men det skall inte göra ont på barnet! Bara markera. Han var fast övertygad om att det går att "veta" vad som gör ont på barnet eller inte. Jag å andra sidan menade att den INTE går att att veta vad som gör ont på barnet, och att så fort man tillåter att slå barn, så kommer det finnas mammor och pappor som inte kan hålla sig inom gränsen för vad som inte gör ont. Dessutom är det förnedrande för ett barn att bli utsatt för fysisk bestraffning. Förbudet måste finnas för att skydda barn mot övervåld. Detta kunde Seva hålla med om. Man måste skydda barnen mot galna föräldrar.
Jag trivs i det hem där det inte är något konstigt alls att fota kokande råröda lingon.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0