Seva älskar Komorova

Söndag nionde oktober
 
Du vet en sån plats som man varit på tusentals gånger men varje gång man kommer dit är det som man upplever den på nytt. Så är det nog med de platser man verkligen älskar. En sådan plats är Komorova för Seva. Vinden var kall och klockan mycket, men jag kunde knappt slita iväg honom från stranden. I gamla sovjetiska kappor och pälsmössor tittade vi ut över vattnet och vattenpölarna i sanden med himmelens spegelbild. På vägen dit genom skogen hade vi stött på en glad sotare som sa att han kände igen Seva sen han var en liten pojke.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0