Nästa natt vad det dags att byta bädd. Jag tog elektitschkan ut till en ort utanför Moskva. Det var långt bort och kallt. Det regnade när jag letade efter gatan och huset. På närbutiken köpt jag marmelad. Sån där fruktgele i sockrade halvmåneformade bitar. Klyftor i olika färger. Precis när jag hittade porten kom Anja ner. Hon hade tänkt gå och leta efter mig. 

 

I den stora lägenheten fanns många rum och saker. Anja bor hos sin pojkvän Egor. Hans mamma och syster bor i Ukraina. Där det är det betydligt billigare att bo där än i Ryssland. Där har de råd att bo och få vård för systerns sjukdom för der ryska socialbidraget och sjukbidraget. Egors pappa låg på psykan sedan några år tillbaka på grund av självmordstankar. I Ryssland är det lätt att bli hospitaliserad vid psykiskt sjukdom. Det är nog lite som Sverige var innan vi avinstitionaliserade psykvården och äldrevården. Staten har ansvar och ställs skyldig om de skulle råka skriva ut någon som skadar sig själv eller begår ett brott. Individens frihet och integritet väger mycket mindre än statens ansvar för individens och samhällets säkerhet.

 

Anjas Egor har en liten musikstudio. Anjas bästa vän höll på att spela in en låt med aukustisk gitarr när jag kom. Men de var precis klara. - Får jag också spela in en sång? Ja! Var så god. Jag sjöng biten ur Frihetsmässar som jag sjöng på mormors begravning. Direkt utifrån regnet, in till mikrofonen. 2 tagningar. En ängel utan ansikte. Egor la på en klockekande klang. Som in en kyrka. Anja var fin med sitt kortklippta hår. Och trött. Hon var redå att lägga sig. Så det gjorde vi.