I fredags begravdes Margit. Hon bler 100 år och 3 månader. Och hon var klar i huvudet in i det sista. 

Här är vi tillsammans 2012, när jag kom hem till henne med krona i håret och hon inte märkte det förän vi suttit och pratat en lång stund. Då hoppade hon till av förvånig och sa med lysande ögon: Nämen du har ju en krona på dig!

Margit har tillsammans med Sonja varit en viktig person under min barndom och uppväxt. De gjorde käpphästar av raggsockor åt oss barn och har firat många födelsedagar, eftermiddagar och andra dagar med oss. Margit gjorde alltid den godaste krusbärskakan av krusbär från hennes trädgård. Hon har en fantastisk trädgård. Full av alla möjliga blomter och frukter. Vinbär och äpplen. 

 

Det var en väldigt fin begravningen. Festen efterår var så trevlig och glad. Många ställde sig upp och berättade historier och anekdoter om Margit. Om hennes nyfikenhet och intresse för samhället och politik. Någon sjöng en glad visa. Sonja och jag satt bredvid varandra. Det var nog svårast för henne. Att ta avsked av sin bästa vän sen över 50 år tillbaka. En livskamrat.