I Jaipur; en mindre stad med 3 miljoner invånare, tät trafik och extremt gapiga försäljare hittade jag mitt livs fridfullaste plats. Det var Hare Krishnas toalett.

 

Ja, du ser rätt. Duvblå väggar och 8 små fönster genom vilka kvällssolen strömmade in. Dova ljud nedifrån bakgatan och Hare Krishnas mantra sjungandes om och om igen från en avlägsen del av tempelgården.

 

Templet låg uppe på ett tak och de ljusblå väggarna kring gården stängde ut gatans buller. Jag träffade templets herre. En lugn man med saffransfläck i pannan, en vildsint hund som han inte ville visa - för min egen säkerhets skull och en affär fylld av egenmålad blåvit keramik och metallfigurer gjorda av klanfamiljer i djungeln.