Sankt Petersburg
Det här inlägget skall knyta ihop den tidigare oavslutade Rysslandsföljetången från i somras.
Där någonstans på en ö i en sjö mitt i Sibirien långt i fjärran öster skrev jag i min muminbok: "Nu är vi på ön Olchon i Bajkalsjön. Solen börjar titta fram. Nyss smattrade regnet mot matsalens tak: en spänd plastduk med Putins allvarliga milda mun och blåa ögon (...) Jag känner mig helt tung inuti. Som en som står och väntar på ett startskott som aldrig kommer. Eller en som sitter på Rysslands vackraste ö och väntar på ett startskott som skall komma om 4 veckor. Startskottet att få komma hem och fortsätta med livet."
Så kände jag då. En tung, förtvivlad rastlös hemlängtan. Jag funderade nästan på att åka hem tidigare än planerat. Men biljetterna var redan köpta. Det var så skamligt att sitta där mitt i skönheten och känna sig rastlös.
Som tur var mildrades hemlängtan lite. Jag och Olga upplevde helt sjukt fina saker där på Olchon. Även om hon var tvungen att stå ut med mitt lättretade lynne ibland.
Ack ja. Så kom vi tillbaka till Novosibirsk och allt vände och jag ville inte hem längre. Efter några fantastiska dagar i Moskva satt jag där på tåget till Piter. Lycklig i själen. Halv 6 nästa morgon steg jag ut på perongen - ut i morgonluften. Himmelen var ljus. Jag var hemma.
Jag hade planerat att stanna där högst en vecka men det blev två. Jag bodde i min gamla värdfamiljs lägenhet och bara pappa Misha var där.
En dag for jag norr ut och hälsade på Elena och Arsenij, mamman och sonen i min gamla värdfamilj. I en blogg som jag nästan skrev klart som hette Sju sjukt sköna sjöar skrev jag: "Elena och Arsinij är utanför stan i på ett sommarläger som universitetet annordnar för universitetspersonalen och deras familjer. De hyr ett rum med två sängar i en cementbyggnad och får tre mål mat om dagen. Det finns föreläsningar, kiosk och barnen annordnar teaterföreställningar. Överallt sitter människor i olika åldrar: allt från pensionärer till spädbarn. Vilar på bänkar i solen, cyklar, spelar basket, äter glass. Men det bästa är skogen och de 7 vackra sjöarna. Vi badade i tre av dem. Arsenij är 11 år nu och 20 centimeter längre än sist jag såg honom. Han hade inte tid med mig och Elena utan sprang runt med sina äldre kompisar. Bra!"
Det här var den bästa badarsjön. Stocken funkade som en brygga och vattnet var klart, djupt och blått.
Elena visade mig den tredje sjön och det såg så skön ut att vi tog oss ett spontant dopp.
Jag träfade min kurskompis, journalisten och redaktören Lana på en restaurang hon skulle skriva om. Hon berättade att hennes rysslandstid var slut och att hon skulle återvända till sitt gamla jobb i Australien med löneförhöjning och extra förmåner. Kachiiing!
Boris kom till Piter och hälsade på mig en dag. Det var kul! Vi dansade omkring längs kanalerna, sjöng, jagade duvor och åt bakverk.
Olga och jag letade upp Smolnij Sobor. Flott!
Och chillade på den indiska butiken där Olga jobbar extra
Flera dagar spenderade jag ute i tallskogen i Komarovo med Seva, Dima, Varja och resten av Sevas familj. Det var beroendeframkallande att vara där. Så lungt och kravlöst. Det är något extremt avstressande med 200 000 tallar. Vi drack mängder av te, cyklade och badade, åt blåbär och kastade yxor. Jag skrev upp mängder av nya ryska ord med hjälp av Seva och Dima (som båda har kandidater i svenska). Varjas hår var grönt som bladen utanför fönstren och om kvällen susade vi fram på en longboard.
But first.....
Den där longboarden
En dag gav jag och Dima oss ut på en fototur i Piter. Dima har en likadan kamera som mig men 10 stycken ascoola retroobjektiv som jag fick testa. Då såg det ut såhär!
Jag hann just att träffa Niko innan jag for hem! Jag, Niko och hans ukrainska kompanjon Vlad spatserade runt i stan och pratade teater och historia och politik.
Olga, Ilja och jag åt fett smarriga vegetariska burritos.
En eftermiddag for vi och badade på Piterland. Där finns det 20 olika bastu, en pool med höga vågor och livsfarliga vattenruschkanor. Jag råkade böja mig lite konstigt och friktionen mot min ryggrad smälte hål i baddräkten. Läskigt!
Varja är fin.
Kanderade blåbär hos Seva.
Sista dagen kom Valeria och läste barnböcker för mig. Pekade på gamla sovjetkartan och visade sjöar som inte finns mer. Pratade om krig och förintelse och barndom på en ryska jag mycket knappt förstod.
Den kvällen missade jag min minibuss till Finland och fick köpa en biljett till tidigt nästa morgon. Jag och Olga gick sjungande genom staden, letade upp mina favoritpannkakor med lingonsylt och smetana på "Te-skeden". OMG så gott.
En ljuspunkt under Petersburgsvistelsen var att få träffa min ryskalärarinna Lena igen. Under året jag varit borta hade hon både hunnit skaffa make och bli gravid. Nu har ungen kommit och han heter Anton.
I St. Petersburg avslutades min sommar i Ryssland
Kommentarer
Trackback
