Sibiriens berg
I onsdags för en vecka sedan tog Olga och jag en 20 timmars resa med bussen till byn Ust-Koksa i södra Altai. Där bodde vi hos Olgas kompis Jaroslav och hans föräldrar Nadja och Igor. De har sin egen lilla gård där de bor året om med snickarbo, bastu, potatisåker, vinbärsbuskar, tomater, gurkor och allt annat gott man kan tänka sig. Jag blev god vän med hela familjen, särskilt kattungen Dombasik.
I de altaiska byarna går djuren lösa på gator och fält. Hundar, kor, kalvar, hästar, svin och höns. Unga och vuxna altaibor susar fram på cyklar och motorcyklar.
Nadja är husmor, arbetar i trädgården och lagar så hemskt god mat. Vem behöver staden när man har internet? undrade hon. På internet kollar hon på föreläsningar om psykologi och filosofi och hittar allt annat intressant hon behöver..
Igor är byggare och nyser av sina allergier. Han är sin egen medicinman och tuggar örter och hundraårigt fladdermusbajs med läkande krafter.
En morgon i gryningen vaknade jag av en mardröm, månen lyste klar som en ficklampa
Här är Olga, Jaroslav och huset med potatisåkern i kvällsljuset
En lördag åkte jag och Olga till grannbyn på museum, det här är guiden Stanislav
I ån var vattnet fint och alla ungar badade
Utom de som jobbade
Olga och jag beundrade alla glimmande potatisåkrar och kor i kvällssolen.
En söndag, på väg ner för ett berg hittades en liten sval björkdunge
En annan dag for vi på en dagstur till Röda berget som ligger alldeles vid den kazakhiska gränsen. På vägen dit stannade chaffören och pekade ut mot horisonten. De där bergen ligger redan i Kazakhstan, sa han.
På solens museum fick jag och Olga en musikuppvisning av denna mannen. Jag blev särskilt inspirerad av hans mungigeskills eftersom jag precis skaffat en giga själv.
Nadja fångar mig på bild medan jag sitter på vedträ och målar av hennes styvmorsvioler
Jaroslav hugger ved och Dombasik övar balansgång
Igår sa vi farväl till bergen och familjen. Tack!!
Kommentarer
Trackback
