Du vet när livet känns så där enkelt och allt runt omkring dig verkar bestå av mjukt fluff. Och du tar dig ett bett av det mjuka fluffet - men det visar sig vara granitklumpar, så två eller tre av dina tänder går av eller spricker.

Så känns det när man blivit personligt angripen, hånad och hotad av någon man inte kan värja sig mot. 

Hopplösheten väller över en när man ser de kantiga tandstumparna i munnen. Det gör så ohyggligt ont och självförtroendet ligger nere i skorna och krälar och kvider som en liten larv. 

Ikväll är en sån tandsprucken kväll och det går inte över. Imorgon står man inför skamspegeln igen och biter i det ilande sura.