-

Vatten

Vi är återförenade igen. Jag, Dani, Malmö

Tänker på den här dikten av Nils Ferlin:

Skimrande vitt som det vitaste silver
var vattnet vid Vinga fyr -
Rökskyar bolmade, måsarna skreko
och luften var bräddad av glädje och eko
av främmande länder och äventyr - -

Gud, har jag sagt,
o, du levande X i det minsta och finaste ting,
snäckornas gud och förnyelsens gud -
du som hinduerna se som en flammande ädelstensring,
elektriska bälte av under och kraft
som spänner all världen omkring:
lys på mitt liv.
Gud, har jag sagt, du som talade nyss
ur de bristande isarnas dön,
guld har du strött över vågornas välv,
guld över klippornas krön - -
aldrig jag visste som nu och förnam
vad världen är väldig och skön.
Herre, ditt ansikte ser jag i dag
och viskar dej vilset en bön:
Väck den ej mera, min fråga
som hörde sitt eko och grät,
släck den, förintelsens låga
i nervernas blodiga nät -
Se på mej, maskarnas like,
Herre jag ber dej ju blott:
lär mej att älska ditt rike
och bära de dagar jag fått.

2014-08-27 @ 12:00:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Trackback