Resa i spillror

Imorse sju sekunder innan jag skulle ta farväl av Olga och pappa Pavel vid säkerhetskonrtollen på flygplatsen slet jag fram kameran som jag brukar för att ta ett sista foto. Jag fick en chock när det inte gick att ta någon bild. Blixten, slutaren, bländaren. Inget funkade. Jag svalde paniken för stunden och tog avsked. Under hela resan till Moskva satt jag ock tryckte på alla knapparna, återställde inställningar, stoppade ut och in batteri och minneskort, men inget funkade. Jaha, tankte jag. Tre veckor kvar av resan och ingen kamera. Ingen kamera när jag skall traffa Boris i Moskva, ingen kamera när jag äntligen skall få se Lenins mumie, ingen kamera i St: Petersburg vid återseendet av Arsenij. Ingen kamera på Sommarpalatset eller i Sevas sommarhus i Kamarova. Ingen kamera hos Eivor och Per på Sommarudden. Ingen kamera när jag kommer hem och skall mysa med Dani på Hovshallar och flytta till Uppsala och fylla år. Ingen kamera resten av det här året. Vad ska jag ta mig till??! Tomhet, hopplöshet, sorg.
Jag kom fram till att jag skulle motstå lusten att dra till Mediamarkt i Moskva och köpa en helt ny kamera för mina sista slantar. Istället skulle jag ringa Kameradoktorn i Stockholm över skype för rådgivning och försöka låna kameror av de människor jag träffade på.
Det värkte i själen min när jag steg ut på perongen på Kievskijstationen i Moskva och såg tåget lysa valmorött i den välvda salens förmiddagsljus. De det stang till i hjärtat mitt när jag och Anja träffade på hennes lilla morfar med pigga ögon och svampformad keps ute på gården. Jag gnällde som ett småglin när vi satt vid hennes köksbord och åt jordgubbspannkakor med plommon och persikor och en liten gul ubåt med te av sorten "dröm om en kinesisk älskare" flöt förnöjt i min tekopp. Allt blir så fotogeniskt utan kameran till hands, varenda liten förtorkad pelagon och smutsig limtub..
 
 
Sen steg jag in i det allvetande internet och tog del av husmorstips från en nikontjännare på Flickr och  vips: fungerade kameran igen! Antiklimax. Lycka. Halleluja!
 
Jag är så glad. Nu ljuder sovjetjazz i stil med...

 
I och för sig är den här låten hemsk och handlar om hur kommunisterna ockuperar alla europeiska städer hela vägen till Berlin. Men men. Glad är den

Kommentarer
Postat av: Niko

trevligt med din blogg. Är så kul att du kan uppskatta denna sida av Ryssland som kanske inte så många känner till. Att du vågat dig in i hjärtat av Ryssland och utforskat Ryssland utanför fördomsramar. Stolt över dig. Btw så tror jag att du missuppfattat låten lite. Handlar ju inte om att kommunismen ockuperat europa, utan att de befriade städerna från nazister på vägen mot berlin, sen tror inte jag de nämner kommunismens ens :) tänkte bara säga det. Hej!

2014-08-20 @ 22:03:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0