Eivor tiggs på äppelskal av labradorerna

 

Nu är det natt och så fort mitt hår torkat efter bastun ska jag gå och sova ensam i husvagnen ute på tomten. Jag är lagom mörkrädd men om det blir kris kanske jag lånar varghunden Ronja. Jag älskar att basta. Även om det var beckmörkt både utanför och innuti batun och jag var ensam och lite rädd sprang jag ner till bryggan och doppade mig två gånger. På bryggan i mörkret i det svala regnet och med det becksvarta vattnet framför och några dova åskknallar i fjärran var rymden pefekt för att kula. Jag kan inte kula, men hittade på min egen melodi och tonsprång och lät den skära genom mörkret och studsa mellan öarna där långt borta. Mäktig känsla: Naken i regnet. Svart vatten. Oändlig rymd. Mitt eko långt långt borta.