Idag blev inte en så produktiv dag som man kan önska sig när läxberget ger en magont om kvällarna. Men det gör inget.

Klockan fem hade Nikos teaterklass uppträdande och läste fabler och dikter utantill. Eller nej, inte läste. De kved, skrek, ropade och viskade; passionerat, smärtfyllt, besviket och förtvivlat. Det var så jäkla starkt ibland. Och fast än jag inte förstod mer än några ord då och då (fabler har utomordentligt rikliga vokabulär) så grät jag tre gånger. Niko gjorde en bra insats då han uppförde 3 stycken fabler om döden och framkallade mycket fniss och tjut. Flickan med fiolen framförde tidigare Pippi och starke Adolf, så grymt. Jag förstod allt.