För två veckor och två dagar sedan åkte jag för att överraska Dani i Schweiz. Jag hade lyckats hålla den redan bokade resan hemlig i 7 veckor (vilket inte är det lättaste - ens över skype). Jag var LIVRÄDD över att missa mitt flyg som skulle avgå kl 8 på morgonen från Helsinki. Jag hade legat och grubblat många sömnlösa nätter över vad som skulle hända om bussen blev försenad till följd av tillfälligt stopp i gränskontrollen, överkörning av hjort eller överfall av rånare... Jag skulle missa planet och få ta bussen hem igen och det fick helt enkelt inte hända. Därför bestämmde jag mig för att åka ett halvt dygd tidigare med dagsbuss och sova på flygplatsen. 

 

Jag hade valt ut det allra säkraste finska bussbolaget med stora toalettförsedda bussar, men kände mig varken orolig eller besviken när jag såg den lilla extrainsatta minibussen. Bussen var full av folk men jag fick sitta ensam där framme med chaffisen. Jag fösökte plugga trots att skumpet gjorde det nästan omöjligt. Chaffisen Andrei gav snart upp med att intressera sig för mig och började högljudt diskutera politik med resten av bussen. "Finland är ett värdigare land att bo i" sa han. "Där blir man iallafall inte bahandlad som en hund utav myndigheten." Men den lilla tanten på raden bakom höll inte med. "Ryssland, hemlandet mitt" Suckade hon förnöjt.

 

Andrei