Historien börjar en måndagskväll på ett snabbtåg till Arlanda. Där fick jag äran att möta den här sköna indiern. Han hade sytt sin "cap" helt själv. Man fick lov att kalla den "hat" också, men om man sa turban blev han arg berättade han. Vi skiljdes åt, han ropade: Good Luck!

I Zürich blev jag väl mottagen och fördes till det trevliga huset i Fischbach. På vägen köpte vi Birnen till nästa morgons frukost.

Vi for vidare till resten av familien i alpstugan i Pian San Giacomo vid den italienska gränsen. Där åkte vi slalom och schlitten i dagarna tre.

Storebror Simon lagade mat och vi spelade massor av Ciao Zep! och Jassen.

Det var väldigt vackert förstås.

Fredag. Dani hittade en bortglömd syltburk i bilen. Det var snöstorm och alla lifter var stängda. Vi åkte tillbaka till Fischbach och storhandlade på Migro i Bremgarten. En Dreikönigskuchen och massa Apfelsaft.

Lördag. Genialiskt nog åkte vi till huvudstaden Bern för att se björnarna. Vi parkerade i ett stort rött parkeringshus. Hittade björnplatsen, en tom sådan, eftersom alla bamsar låg i ide. Vi promenerade runt i stan och satte oss på café. Gemütlich!

Söndagmorgon satt vi på flygplatsen i tre timmar, flyget var försenat. Sen var det borta. Jag hade missat det. Tur att man har en far och en morfar. Jag kom hem till sist, efter en lång resdag och några tusen kronor.