Klara är frustrerad

Mina fina morföräldrar


Afton

Lilljulafton
Hur kan en människa dö?

En luffare är jag, vad mera?
Folk blir jämt så överraskade när jag säger att jag läser natur. Kanske verkar jag snarare vara det min lillebror brukar kalla mig; en luffare?
DIE PERSONEN SIND

Den här eftermiddagen han jag sorterat papper. Så sjukt många papper. Har gått igenom nästan allt jag skrivit och antecknat under hela gymnasiet och slängt massor. Hålslagarens tunga handtag har fallit stup i kvarten och så har jag lyssnat på radio och talat i telefon. Men under detta intensiva sorterande har en egen liten hög av papper tagit plats på trästolen. En hög med tyska ord, tyska prepositioner och grammatik; saker jag känner igen och saker som jag aldrig riktigt lärt mig. I och med att den där tyska högen blev allt större växte också lusten att ta itu med den, sluka den och bli en expert på de där prepositionerna. Nu är jag i full gång med att skriva ner allt i worddokument, sortera och strukturera orden och reglerna i rader och kollummer. Det skall bli till en pärm av kunskap som jag skall smygtitta i hela lovet. Jag vill göra rätt och förstå!
A D V E N T S T I D

Stockholm



Världens bästa mistelkväll

Leymah Gbowee



Som att öppna alla akvarellaskarna och ta fram ett rent vitt papperark

Nu är Raskolnikov inlämnad, dags att börja med något nytt!
Gud stod på anarkisternas sida idag, vann mot satan med 8-3

Vill bara gråta

Var bara tvungen

Hela kroppen lyft

Lyftkraft sökes

Skriver min bordelista här, då borde jag minnas!
Ännu sitter Tuvstarr kvar och ser ner i vattnet




Mössan

Så var det med det

Vilket kaos!
Jag gick och la mig en halv minut efter det senaste inlägget.. Och sov inte det minsta gott. Låg vaken i 3 timmar och stirrade upp i taket. Sov oroligt, vaknade gång på gång och tittade på klockan, drömde mardrömmar... Så PANG! Vaknade jag än en gång, tittade på klockan och provet hade börjat för en kvart sen. Jag ringde mormor gråtfärdig, men hon var säker. Du skall göra provet nu, skynda!
Det var där någonstans, i mitt mest stressade tillstånd, islängandes clementiner, miniräknare, knäckebröd och pennor i en tygpåse som skrattfärdigheter översköljde mig. Jag är maktlös! Det är sånt här som gör livet så sjuk, oberäkneligt och skönt. Man vet aldrig vad som händer. Ibland blir det.
Provet det svåraste prov jag någonsin gjort. Jag var stundom helt chanslös. Men nu är det över!
→ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4841726
Lyssnade på det här på SR och blev så upprörd över Wolodarskis sorgliga enkelspårighet... Skrollade bland kommentarerna. Där hittade jag Marcus som på ett lite annorlunda vis satt ord på precis det jag kände:
"Men sen ... varför denna sjuka inställning till att hålla om en annan människa? Hade Jesus levt idag hade han säkert kramat om kvinnorna. Jesus hade kramat om George W Bush också, och Hitler och Anders Breivik... är det fel att visa den mest grundläggande saken i alla religioner och all etnisk debatt. Vi är alla människor. Vi kan alla känna sorg.. glädje. Vi är alla människor...."
Nu skall jag sova gott

Flynn

Är du en ung kvinna med massor massor av drömmar, förhoppningar, mål och höga ambitioner? Ställ dig då frågan: Om du var mitt uppe i din karriär, förverkligandet av de där ambitionerna och drömmarna, försökte kombierna detta liv med ett familjeliv, var med ditt första barn och plötsligt fick veta att barnet hade downs syndrom. Hur oetiskt skulle då egentligen en abort vara?
Jag vet ärligt talat inte själv var jag tycker. Men jag respekterar fullkomligt de båda motsatta övertygelserna. När jag tittar på bilderna ur den här boken ◊http://www.downsupside.com/index-uk.php?page=page&cat=3&page_id=165 ◊ blir jag hur som helst helt mjuk i hjärtat, glömmer alla ambitioner och röstar rött.
What a beautiful day!


Söt. Minst sagt

Dobbelkopf

Ett steg ut

När jag är så här gammal kommer jag minnas mitt sista matteprov. Mitt matte-d slutprov. Jag kommer inte att minnas vad det handlade om eller hur många poäng jag fick. Jag kommer knappt att minnas någon som satt i salen, eller vem jag pratade med efteråt. Men jag kommer kanske att minnas en lättnad blandad med melankoli. Ett steg, sista steg, ut ur den tunga teorin. Teorin som jag har älskat. Älskat färdigt. En lättnad och en melankoli. Idag är provet i framtiden, på tisdag kväll i det förgångna.
Ca' os!
